Jag var 16 år när jag blev tillsammans med min första pojkvän, mitt ex. Första sommaren vi träffades brukade han ofta tjata om att han ville ha sex. Jag sade att jag inte var redo. Trots det, varje gång vi låg i sängen och hånglade började han försöka knäppa upp min BH och dra ner mina byxor fastän jag stoppade honom gång på gång. Då jag svarade nej när han frågade om vi kunde ha sex blev han sur. Ibland kunde han vara sur i flera timmar och inte säga något.
Efter några månader hade vi sex för första gången, om jag ska vara ärlig tror jag inte jag var redo då ännu men började ge med mig p.g.a hans tjat. Jag minns det tog ont för mig och bad honom sluta men han slutade inte. Efteråt bad han om förlåtelse. Minns att jag skrev om det i min dagbok. ”… sen sade han förlåt. Aww < 3”. Jag förstod inte då att jag hade blivit våldtagen.. även om det förstås kändes fel.
Senare i förhållandet – varje gång jag inte ville ha sex blev han sur. Han kunde säga något i stil med ”alla andra pojkvänner får säkert ha sex med sina flickvänner när de vill”. Han förstod inte när jag bad honom att sluta tjata och bli sur, att det får mig inte att vilja ha sex.
Han brukade ofta röra mig på ställen jag inte alltid ville, och slutade inte fastän jag sade åt honom. ”Vadå, Du är ju min flickvän”.
Det är ungefär endast ett år sedan jag för första gången berättade detta åt någon. Före det vågade jag inte, jag skämdes. Jag trodde länge att det var fel på mig. Att det var min skyldighet att ha sex med honom bara för jag var hans flickvän. Det tog en lång tid för mig att inse att det inte var mitt fel eller något fel på mig.