I början av nittiotalet när jag som 6-åring gick i barnträdgården (som det hette då) så hade vi taxiskjuts till och från barnträdgården.
Oftast var det ju killarna som satt där längst bak, för det var ju redan då de som var de tuffa och de som naturligt fick ta för sig, och tydligen är det ju ”the shit” att sitta längst bak i taxin.
Nåjaa… en dag blev jag erbjuden att komma och sitta med dem där bak, om jag vågar förstås. Själv var jag ju överlycklig och som i sjunde himlen, JAG fick gå dit längst bak, JAG fick sitta mitt emellan två killar (jag var i PARADISET, som vi brukade kalla den situationen), JAG blev sedd.
MEN så fort jag satt mig ner kände jag två händer från varsitt håll som trängde in mellan sätet och min rumpa. Inget värre hände, men jag kommer ännu idag ihåg hur det kändes, hur besvärad jag blev över det plötsliga överrumplandet, besvikelsen och maktlösheten att bara finna sig i för JAG valde ju själv att våga sätta mig där.
Och det jag förundras över är ju den ringa åldern, vi var alla där runt 6 år!? Redan då är/var detta ”sexuella” kränkande förekommande.
Måtte mina söner tänka före de handlar.