Det är de små, elaka kommentarerna som format min osäkerhet mest. De har yttrats i olika situationer i olika skeden av mitt liv, men jag minns dem alla som om de sagts igår. De senaste dagarna har jag förstått hur avgörande de varit, och är fortfarande. Hur de skapar förutsättningarna för alla de hemska handlingar många av er fått stå ut med. Jag tänkte dela med mig av några.
Jag är tolv och en äldre och mycket mer erfaren kille tjatar om en puss. Jag är nervös, rädd och inte alls förtjust i honom. Min första kyss blir till slut för mycket tunga och en stark ciggsmak.
”Varför rakar du int dina ben?” frågar en äldre kille framför en hel grupp ungdomar på ett sommarläger och ser äcklad ut. Före det har jag inte ens tänkt tanken att börja raka benen. Jag är tolv år gammal.
Jag börjar högstadiet. Alla försöker hitta sin plats och göra sitt allt för att inte hamna utanför gänget. En pojke i en parallellklass pratar om mig och säger ”Hon har såhäääär stor näsa”, och demonstrerar med handen. Min kompis från lågstadiet skrattar.
Jag står på metrostationen med några från skolan och en pojke i en parallellklass frågar ifall ”mattan passar med gardinerna” (och syftar då på att jag är rödhårig). Han väntar inte ens på svar utan skrattar och stiger på metron. Jag stannar på stationen.
Jag börjar nian och mina killkompisar i klassen diskuterar mina bröst. De tycker de har vuxit en hel del under sommaren. Sen stirrar de en god stund. Jag låtsas kolla åt andra hållet.
Jag är ungefär 16 år gammal. Jag går på gatan på sommaren när några män ropar efter mig att jag inte borde använda shorts för att jag är så blek. Nu är jag 23 år gammal och har inte gått med bara ben offentligt en enda gång sedan dess, oberoende hur varma somrarna än varit.
Jag går i gymnasiet och min lärare i bilskolan berättar hur svårt han har att koncentrera sig på arbetet för hans elever är så söta, ber mig sakta ner för att han ska kolla in en kvinnas rumpa och säger att han tycker mina öron är söta för dom blir röda när jag kör. Under resten av lektionerna koncentrerar jag mig mera på att inte lägga håret bakom öronen än på att köra.
Under min studietid har jag blivit upphånglad mot en vägg mot min vilja. Blivit kallad lättfotad i en ”rolig” spexaktig sång på ett studieevenemang. Vaknat efter en efterfest till att killen bredvid försöker knäppa upp mina byxor.
Men det är väl inte så farligt, för allt det här var väl på skoj? Dom menade väl inget illa?