Day: 23 oktober, 2018

Även jag har många saker jag kunde berätta. Killarna som har kommenterat, tagit på, daskat till, inte endast på krogen utan även vid skolan och på gatan.

Ett minne relaterat till fotbollen, det som ju ska vara en säker plats. Denna gång hemma i Finland, tränaren som vi hade, den unga (ändå över 10 år äldre), och snygga. Han börjar skicka med mig på MSN, det kommer rätt snabbt fram att han vill mer, han vill träffas utanför planen. Fastän jag gick med på det frivilligt, så är det ju så fel. Jag var inte ens 15, han så mycket äldre. Makten han hade över mig, som han utnyttjade, hur han fick mig att lova att inte säga något, att inte berätta om hur han tog min oskuld. Det är så fel. Jag gjorde aldrig något åt det, berättade inte, anmälde inte, men såren har jag kvar.

Som 10 – 11-åring var jag upprepade gånger med om att en man (han var gift och hade barn) klämde mig på brösten. Han gjorde likadant med min kompis.  Jag minns att han alltid låtsades skoja och fråga om jag fått några bröst ännu. Min kompis och jag diskuterade saken med varandra för vi ogillade det och det gjorde ont, men vi sa aldrig något åt någon vuxen.

Då jag var ca 17 år tafsade samma karl på mig igen genom att klämma mig på brösten. Då reagerade jag kraftigt och då bad han mig att inte säga något till hans fru. Det gjorde jag inte för jag ville skydda hans fru.

Då jag var 22 – 23 år hade jag en man som ringde mig i ett par års tid. På den tiden fanns det bara fasta väggtelefoner. Han ringde i perioder en gång i veckan, ibland mera sällan. Han sa knappt något, bara flåsade. En gång var jag bortrest i en månad. Samma dag jag kom hem rinde han och sa att ”du har kommit hem nu”. Jag vet inte vem det var och var han bodde, men jag hade en känsla av att han såg till min lägenhet. Jag sålde sen min telefonaktie och flyttade bort så i det sammanhanget slapp jag ”flåsaren”.

När jag just fyllt 18 sökte jag mig som till en bar som är populär bland finlandssvenskar i staden jag bodde. Jag hade en trevlig natt fastän folk tafsade här och där på dansgolvet (men nu är jag ju en tillräckligt gammal flicka, så de måste jag ju bli van med) (notera sarkasmen). Just då jag var påväg hem och skulle hämta jackan så kom en äldre man och lade händernamot väggen runt mig, så jag kunde inte flytta på mej. han ville jag skulle följa med honom, och jag sa nej ett flertal gånger och gjorde förskräckt ögonkontakt med flera andra personer som såg på, men ingen gjorde något. Man fick litebesvärade blickar på en och flickorna såg ledsamt på en, men ingen gjorde något. Efter vad som kändes som flera minuter så gav han sig äntligen och kommenterade på att jag inte ska klä mig som en hora ifall jag inte beter mig som en (inte för att det har en betydelse men jag hade på mig jeans och långärmad med ytterst liten urringning).

Ett par månader senare var jag på hemmafest en kväll, men glömde min jacka dit då jag for hem. Nästa dag smsade jag killen som ordnar festen och han sa att det var lugnt att jag kommer efter den. Jag for efter den 9-tiden på kvällen men slapp inte ut förrän 2 på natten. Killen tvingade sig direkt på mig och höll mig nere så jag inte kunde göra någonting. Han tog vulgära bilder på min kropp och lade upp dem på instagram. Efter att han var klar så tvingade han sig på mig och våldtog mig flera gånger. När jag väl sluppit bort (jackan fortfarande hos honom) så körde jag hem så att föräldrarna inte skulle bli oroliga. Efter det låg jag i sängen och tog inte av mig mina kläder, för det hade jag läst att man inte ska göra efter en våldtäkt. Nästa morgon körde jag till sjukhuset var de inte undersökte mig eftersom jag inte ville polisanmäla (jag ångrar så otroligt mycket) och gav mig inte heller ett akut p-piller. Ett och ett halft år senare har jag äntligen sluppit terapi men lider fortfarande av panikångest. #vimed.

Jag är bruden ”som alltid är kåt” som ”alltid vill ligga”. Men bara för att du tycker att jag alltid är kåt betyder det inte att jag alltid är det. För saken är den, jag utstrålar inte bara ”kåt” hela tiden, utan egentligen tror du att jag är kåt för att jag aldrig säger nej. Jag är rädd för att säga nej. Säger jag nej finns det en risk att du inte hör och tar för dej och då blir jag utnyttjad. Därför säger jag aldrig nej och intalar mig själv att ”klart jag vill ligga, jag är ju bruden som aldrig säger nej till ett ligg, visst är jag lite kåt och det är ju över rätt snabbt”.

Så kommer den gången när jag för första gången säger nej till min pojkvän. Jag säger snällt flera gånger och knuffar försiktigt bort honom men han lyssnar inte. Han tror att jag spelar ”hard to get” och fortsätter och plötsligt är hela hans vikt på mej och jag skriker för full hals att han ska sluta, att jag inte vill idag. ”Men du vill ju alltid, äsch lägg av, sära på benen”. Jag biter honom i armen, knuffar och sparkar och hoppas att grannen i huset bredvid ska höra mej… När han är klar intalar jag mig själv att det var ett rätt bra ligg ändå, för intalar jag mig inte de så har jag ju blivit våldtagen… och inte kan man väl bli våldtagen igen om man redan blivit det som barn?

Jag och min syster tog en långpromenad som vi alltid brukade göra på kvällarna. En sommarkväll under vår promenad märker vi att det är två medelålders män som går tätt bakom oss. Vi ökar takten och det gör även dom. Plötsligt hör vi deras högljudda diskussion som inleds med ”Fan vilka fina rumpor dom har” och fortsätts av kommentarer som ”Ja speciellt hon till höger har en fet röv”, ”Nej jag skulle knulla henne till vänster”, ”Äh kanske man bara skulle turas om med dem”. Detta pågår i tio långa minuter. Jag och min syster vet inte hur vi ska hantera situationen av ren panik och förlamad rädsla, så vi fortsätter att gå . Till slut hittar vi av en slump två av våra vänner på gatan och männen fortsätter sin egen väg. Vi var bara 14 år.

Var ute på en bar med min vän när vi fick kontakt med några killar som satt vid bordet bredvid. Det började trevligt och vi pratade på. En av killarna sätter sig bredvid mig och övertalar mig att kyssa honom på basis av att ”Vi har en speciell kontakt” och ”Kom igen nu, lev passionerat i stunden! Var inte tråkig”. Jag tvekade men vi började kyssas. Han bjöd på drink efter drink tills jag började bli omedveten och vinglig. Sedan drar han mig till killtoaletten, låser dörren och drar ner gylfen. Han trycker ner mig mot sitt kön. Han vänder på mig och försöker ha sex med mig. Efter några sekunder fattar jag medvetandet och inser vad som händer och börjar gråta. ”Jag vill inte” säger jag upprepat och går från toaletten med honom följandes efter mig. Jag går ut från klubben och han frågar vart jag ska. Jag förklarar att jag ska gå hem men han insisterar på att komma hem till honom med hans vänner. Jag säger nej varpå hoppar i sin kompis bil och lovar att köra mig hem. Jag hoppar i bilen och undrar efter några minuter varför vi åker mot fel håll ”Visst kör ni mig hem?”, ”Nej vi ska hem till oss” säger han. Jag övertalar hans vän att stanna bilen, vilket han tack och lov gör. Jag går hem ensam i mörkret. I efterhand får jag reda på att han ljugit för andra människor att jag sovit hos honom.

Nummer 3, 4 och 8 är sådana jag inte vill gå public med. Svenskfinland är för litet och för utpekande för det.

1. Det är kväll i början av 1990-talet och jag kommer ut från församlingshemmet i en liten byhåla i Österbotten var alla känner alla. Jag tror att jag var kring 10 år gammal, knappast äldre. Utanför en upplyst trappuppgång/entré står en gubbe och kissar. Trodde jag. Tills han vänder sej om i exakt det ögonblick jag går förbi i mörkret. Och stolt visar upp sitt eregerade könsorgan. Länge. Och nöjd. Senare samma kväll förklarar pappa för mej vad en blottare är. Även om han har svårt tro på att de finns i en så liten, trygg och lycklig småstad som vår.

2. Vi hoppar fram till 2000-talet, till semestrar och jobbresor på varmare breddgrader. Det är varmt ute, så pass att det enda sättet att kunna jogga utan att dö av värmeslag är att sticka ut före soluppgången, i shorts och topp. Visslingar och rop hörs ofta. Lokala killar som öppnar bilfönster. Och tar för sej av makten.

3. —

4. —

5. År tvåtusentrettonfjortonnånting. Dessa några år är en enda dimma för mej. Min fästman är riktigt frustrerad över att vårt samliv är så dåligt. Han påstår att alla män tänker på sex varje dag och att testosteronet gör dem kåta nästan hela tiden. Att de måste få ut det på något vis. Jag har fått nog av denna sexparalys och ber att vi tar en timeout sexuellt. Jag behöver trygghet och respekt. Jag behöver paus från det eviga sexgnället. Allting blir som ett enda stort inflammerat sår. Som bara blir äckligare och ondare ju mer vi (han) petar i det. Han säger att han behöver närhet och erbjuder mej en mysig massage. Jag går med på det, men på ett villkor. Jag vill ju absolut rädda relationen. Om det är närhet som krävs och hjälper – fine. Men mitt villkor är att han lovar att det inte leder till sex. För jag orkar inte. Jag vill bara kunna slappna av och vara utan den eviga problemdiskussionen. Jag lyckas också slappna av så pass att jag somnar. Och vaknar sedan av att han har tryckt upp sina fingrar i mitt underliv. Till sitt försvar försöker han påstå att jag har stönat och verkade tycka om massagen. Vad i helvete var det som inte gick fram i diskussionen före om att mitt enda villkor var att han skulle respektera mitt NEJ?!

6. Kanske ett halvår senare. Allt är fortfarande en dimma. Min fästman och jag går i parterapi/familjeterapi. Det är församlingen som erbjuder denna service. En kvinna och en man försöker hjälpa oss. Utbildade personer. Mannen är präst. Och sexolog. Och enligt honom borde jag ha sex med min fästman. Fastän jag inte vill. Det är det vi har kommit överens om, enligt prästen, om vi är ett uttalat par. Då hör det till att ha ett samliv, att gå med på ett samliv. Kvinnan kompar med sin tystnad. Jag har aldrig kännt mej så kränkt i hela mitt liv. Denna man anser faktiskt att min partner har rätt till min kropp mot min vilja och utan mitt samtycke? Jag har länge nu efteråt funderat på att anmäla dessa personer, men i stället beslutat att en dag köpa var sitt MIN KROPP -armband till dem och skicka det med ett brev, mitt brev och min historia.

7. Jag jobbar som flygvärdinna 2016. Passagerare trycker fingrar i lår och rumpa, tar i en på de mest konstiga ställen utan att tänka sej för. Men de värsta är aldrig passagerarna … utan den sliskiga kaptenen. Som alltid ska krama och kladda och kallar oss värdinnor för än det ena än det andra. Alla vet hur han är. Ingen gillar hur han är. Men av någon orsak får han bara fortsätta vara så.

8. —

9. Tillbaka till 2016 ännu och ny sambo som verkar helt underbar. Han talar om feminism, hejar på och stöder kvinnor. Han är fantastisk. Snart doktorand på universitetet. Han är fenomenal. Åtminstone i teorin och utåt. För en dag märker jag tyvärr att han verkligen STIRRAR på korta kjolar, stora urringningar, bröst, rumpor, ben, ja i princip ALLT i alla storlekar som går förbi eller sitter bredvid honom. Även när vi går på city hand i hand. Även när vi äter middag hos hans kollegor. Till och med sina kollegor (kvinnor) objektifierar han med sin blick. I min närvaro. När jag ser det. Och kollegorna märker det. Känner hans blick på sina bröst. Känner sej väldigt obekväma. När jag konfronterar honom om saken för hundrade gången förklarar han att det är en ovana han har. En ovana han ska jobba på. Hans lösning blev att dumpa mej. Eftersom min kritik fick honom att må så dåligt.

Jag åkte till en annan stad i Finland för att hälsa på min kompis som jag efter att vi flyttat ifrån varandra bara träffar ett par gånger i året. Han var en av mina närmaste kompisar. En sån som man inte ser på ett halvt år men när man träffas är det som att inget har hänt. Lika så denna gång. Självfallet måste vi fira att än en gång få träffas och vi gick ut på stan och tog ett par drinkar. Timmar senare, efter en ohyggligt rolig kväll kom vi hem till hans lägenhet, lite mer berusade än vad vi antagligen trodde vi skulle bli en vardagskväll. Blinkade gjorde jag inte ens åt faktumet att vi skulle sova i samma säng, det var ju precis som när jag varit där tidigare gånger. Många gånger har vi skrattat åt faktumet att inget skulle någonsin hända mellan oss. Ändå ligger jag där, och känner hur händer tar sig under min pyamas. Palaryserad. Låtsas sova så slutar han nog. Rulla på mage så räcks han inte. Tänker han faktiskt slicka mig? Händer detta faktiskt. Gång på gång berättar han hur snygg jag är och allt han får till svar är en tyst viljelös kropp. Jag var livrädd, livrädd för jag kommer bli våldtagen. Mer än jag redan blivit. Han steg upp och jag hör ljudet av en kondom öppnas, om det faktiskt var det kommer jag aldrig att få veta för nu springer min lamslagna kropp till toaletten. När jag vågar mig tillbaka till rummet sitter han på sängkanten och gråter.

Ärligt talat vet jag inte vad som är värre – att bli förminskad till den grova nivån att någon annan anser sig ha rätten att ta av dig vad dom än behagar. Eller att en av ens bästa vänner är kapabel att göra just detta.

Enda jag är ”glad” över är att jag inte behövde övertyga honom att vad han gjort var fel. För jag var tvungen att övertyga mig själv, polisanmäla min vän fast alla sinnen strejkade och kroppen fysiskt sa emot. För att sen mötas av en käftsmäll till fråga ”är du säker på att du vill bli förhörd eller var det bara en fylle-grej?” på polisstation. Vi måste övertyga samhället att det onekligen, oförsvarligen och helt sinnessjukt självklart är fel.

Jag var ca 7 år gammal och var ute och lekte kring hemgården. Minns att jag tittade på grodyngel, hade på mig min stora bylsiga blåa barnhalare. Plötsligt dyker en ung man från byn upp och plockar upp mig och springer iväg med mig. Han drar av halaren och förgriper sig sexuellt på min kropp i en skogsdynge. Jag storgråter genom hela övergreppet och ber honom sluta. Han vill till slut att jag ska ta hans penis i min mun, han drar fram den. Jag blir skiträdd och vägrar. Visste inte ens vad de där innebar.. Jag hoppas hela tiden att pappa ska komma och rädda mig. Mannen släpper iväg mig till slut. Jag springer iväg – fullständigt livrädd. Han närmade sig på cykel något år senare, han hade redan flyttat bort från byn, och frågade om jag fortfarande håller vår hemlighet,  jag cyklade snabbt som fan hem.

Jag har inte berättat till NÅGON om detta. Skräcken och äcklet finns kvar.

Jag har aldrig blivit våldtagen

Jag har aldrig blivit våldtagen, jag har aldrig blivit tagen med våld.
Jag har blivit smickrad, lockad, eggad, frestad, tjatad, hetsad, pressad, hunsad, kuschad, kuvad, pratad omkull.

Jag har aldrig blivit våldtagen, jag har aldrig blivit tagen med våld.
Men Finlands lag säger,
strafflagen om sexualbrott säger
kapitel 20, 1 § 27.6.2014/509 säger

Den som genom våld på person
Den som genom hot om våld
Den som tvingar någon
Den som utnyttjar medvetslöshet, sjukdom, funktionsnedsättning, rädsla eller något annat hjälplöst tillstånd ska dömas för våldtäkt.

Jag har aldrig blivit våldtagen, jag har aldrig blivit tagen med våld.
Jag har gett upp, jag har uthärdat, utstått, tålt, genomlidit, funnit mig, fogat mig, underkastat mig, vänt ryggen till och tänkt på alla dem som inte har ett annat val än att ge upp, uthärda, orka, stå ut, tåla, genomlida, finna sig, foga sig, underkasta sig, vända ryggen till och ta emot.

Jag har aldrig blivit våldtagen, jag har aldrig blivit tagen med våld.
Men Finlands lag säger,
Strafflagen om sexualbrott säger
Kapitel 20,1 § 27.6.2014/509 säger
den som inte kan försvara sig eller förmår utforma eller uttrycka sin vilja
är ett offer för våldtäkt och den person som utnyttjat en annan
som inte kan försvara sig eller förmår utforma eller uttrycka sin vilja
ska dömas för våldtäkt och dömas till fängelse i minst ett och högst sex år.

Jag har aldrig blivit våldtagen, jag har aldrig blivit tagen med våld.
Idag är jag det perfekta brottsoffret. Jag är tjock, jag orkar inte springa, jag har inga muskler, jag kan inte slå, jag är nästan fyrtio, jag är mamma, jag använder sällan läppstift, jag går inte i kortkort kjol, jag har inte djup urringning, jag är respekterad, jag har knullat samma man sedan år 2001.

Jag har aldrig blivit våldtagen, jag har aldrig blivit tagen med våld.
Men igår var jag det perfekta bytet. Jag hade kortkort kjol, jag var ofta full, jag var flirtig, jag gick på jatkon, jag litade på männen i min omgivning, jag log mot dem, jag kysste dem, jag skrattade åt deras skämt och jag sade nej högst en gång och utan att skrika, utan att klösa, utan att använda våld.

Jag har aldrig blivit tagen med våld, men jag har blivit våldtagen.