För något år sedan var jag med en kille jag trodde jag kände bra. Jag var förstås störtkär även om jag visste att han bara ”använde” mig. Vi hade känt varann ganska länge och nu och då träffades vi och hade samlag.
Den sista gången jag for hem till honom var efter att vi hade varit i baren, han var full och jag var trött (hade kastat upp redan en gång). Han var helt annorlunda än vanligt. Våldsam.
Jag ville börja sova då bestämde han sig för att börja något. Jag sade att jag inte orkar och var för slut. Han sade ”come on, jag vet varför du kom hit”. Han börjar sticka fingrarna i mig och kyssa mig. Han börjar tränga in i mig. Han blev aggressiv och började slå mig i ansiktet och rev mig i håret fast jag bad honom sluta. Varje gång jag sade till gjorde han det hårdare. Jag visste om att han var ”intresserad” av sådant under samlag och vi hade gjort det några gånger tidigare men inte sådär. Långt ifrån sådär.
Vid det här laget kändes de inte som sex utan våldtäkt. Nästa morgon stack jag därifrån så snabbt jag kunde. Jag satt i bussen påväg hem då jag märkte att jag blödde och hade sår (down there). Tyvärr har jag sett honom några gånger i baren efter det.
Jag har berättat den här berättelsen många gånger, åt många människor. Då har jag bara sagt att det for över gränsen men inte sagt och berättat hur det kändes då de hände. Hur skit det kändes efteråt. Hur jag fällde tårar på hans dyna då det var över och försökte att inte ha ljud så han skulle märka.
Att en man kan ha så lite respekt för en kvinna att göra något sådant. Denna händelse brukar ibland komma upp i mitt huvud, och då är det det enda jag kan tänka på. De är som om tiden stannar och jag själv inte kan få nått att gå framåt, som om jag själv inte skulle kunna göra något åt de.