Min story innehåller inga grövre trakasserier eller våldtäkt. Istället vill jag berätta hur trakasserier funnits i min vardag och har gjort att jag är osäker kring äldre män. Jag litar inte på män helt enkelt, förrän de bevisat att de respekterar mig.
När jag var cirka 10 och höll på att få bröst så tog en i nära släkten tag i mina bröst och klämde på dem när jag låg på golvet. Jag blev paralyserad och skämdes fruktansvärt mycket. Första gången jag upplevt förvirrningen. Har aldrig berättat det här för någon.
Jag var cirka 16-18 och stekte jag plättar hemma med familjen. Jag blev ensam i köket och plötsligt kom mina kusiners pappa fram, ställde sig brevid mej och höll om mej kring midjan och höften. Han sa att jag var duktig och att nästa gång kan jag lägga lite vaniljsocker till så blir det godare. Jag blev helt stel och tyckte det var jätteobehagligt. Han stod så nära och höll om min höft och det kändes som en evighet. Något år senare skulle jag tvätta fönster hos honom, för att få fickpengar. Var lite tveksam till att ens gå dit, men bannade mig själv att, säkert hade jag inbillat mig allt. Han är ju släkt. Klart han är snäll.
Jag blev student och hade studentfest hemma. Min dåvarande pojkväns familj kom och gratulerade och pappan i familjen viskade i mitt öra att jag är jättevacker. Jag var lite tipsy och skrattade till och sa tack. Blev lite ställt och visste inte om jag blev glad eller inte. Han var inte den som gav komplimanger annars. Kommer på 1000 andra komplimanger han kunde gett. Till exempel att han är stolt över mig, att jag ser lycklig ut, att jag har kämpat bra i gymnasiet. Ungefär vad som helst.
Mina föräldrar har ett kompispar som de ofta umgås med. Mannen är känd för att bli stökig när han dricker. Jag var också här cirka 19 år och hade just lovat mig själv att alltid stå upp för mig själv, efter många år av skakig självkänsla. Den här kvällen blev den här mannen, som då var i 45-årsåldern, full och började klänga på mig och skräna i mitt öra. Hans fru och min pappa stod brevid. Jag minns inte exakt vad han sade, men han frågade en massa som jag svarade kortfattat på. Minns ännu hans arm kring min nacke. Till sist fick jag ur mig: “Jag vill inte att du rör mig.” Då släppte han taget och sa “okej….” Jag gick bort och hörde hur pappa frågade vad jag sagt och han upprepade det. Stämningen blev tryckt och efteråt, på kvällen eller nästa dag, blev det en diskussion kring matbordet om vad som hänt. Jag stod på mig och sa att han är obehaglig men pappa sa att han inte menar nåt illa. Helt klart tyckte pappa att jag borde stått ut. Minns inte vad mamma sa. Tror hon var mest tyst. Visste att jag hade rätt men var förvirrad och mådde ändå skit och skämdes.
Jag var 24 och höll på att ta motorcykelkort. Snart började jag få klappar på händerna och låren när vi tränade på teknikbanan. “Sätt händerna lite närmare sådär”, “tryck ihop med knäna!”. Min 55-åriga lärare rörde mig hela tiden. Jag tyckte det var obehagligt och bara väntade på nästa beröring. Körde dåligt. Till sist blev jag frustrerad och sa att “Kan du sluta röra mig!” Han blev tyst, stämningen dålig. Men nästa lektion bad han om ursäkt och sa att han inte menade nåt illa. Han slutade som tur röra mig.
Min mormor levde i 50 år med en destruktiv och kontrollerande man. Alla trippade på tå runt honom. Hon har inte fått träffa oss barnbarn så ofta när vi var små. Han dog för ett år sen. Det har tagit mig ENORMT mycket insikt och medvetenhet före jag fattade att kvinnor är värdefulla och män inte vet allt. Har alltid varit osäker inför äldre män.
Exemplen från arbetslivet som ung kvinna är också många. Män som glömmer mitt namn, inte lyssnar, ser förbi mig. Män som föraktar kvinnor.