Allt, som att släktingars äldre vänner skämtade om att jag (vid typ 13) snart är byxmyndig, att min första pojkvän hotade med våldtäkt om jag inte snart släppte till (jag var 14 och oskuld), alla otaliga gånger man har blivit tafsad på, alla otaliga gånger män har försökt tvinga sig på en, att en man jag dejtade började bjuda ut mig till sin polare (drog ner min topp och blottade mig, manade honom att ”kom och känn”). Och en massa annat liknande.
Tänk att jag liksom tills igår har känt skam för allt det, som att något var mitt fel.
Efter metoo har jag blivit sexuellt ofredad två gånger. Ena gången var det en man som klämde mig på rumpan på krogen och andra gången var det en annan man som på ett väldigt odiskret sätt busvisslade och gav äckliga och långa blickar i mataffären (medan jag gick och bar på min dotter).
MEN! Det känns annorlunda nu. Jag tänker inte längre att det tyvärr bara är så män är, eller att jag nog ger ifrån mig någon signal, som man har blivit programmerad att tro.