Jag var självsäker, tyckte om mig själv och trivdes med skolan och kamrater. Började högstadiet..och där skulle jag läggas på plats, av både pojkar och flickor. De gick hårt ut. Det cirkulerade rykten om mig, det skickades ut stora brev på morgonsamlingarna om vilken hora jag var, vilka jag låg med och hur satans ful jag var osv. Eleverna skrev under och jag fick brevet på vändagen. Jag snödöptes varje rast, trycktes in i väggen och tafsades på varje dag. Mellan benen, brösten och smällar på röven. Vad gjorde jag? Jag reste mig upp varje gång, sminkade om mig på lunchen och levde upp snart också upp till ryktena som gick, utåt jag var hård, ful och låg med mina mina mobbare och lärde mig undvika tjejer som ändå aldrig blev mina vänner. I sex år levde jag med verbala trakasserier gällande min kropp, mitt utseende och ett misshandlat psyke och en kropp som jag hade noll respekt för. Och ingen annan heller. Jag ville inte skriva här, för det gör så ont och jag har alltid alltid lagt skulden på mig själv och mitt agerande utåt under de åren. Det här gör sig alltid påminnt främst i nära relationer och och jag dämpar missnöjet med prestationer.