Månad: oktober 2018

De personer som betett sig som (valfritt nedlåtande ord) mot mig följer mig på instagram, gillar mig på dejtingappar, skickar alla möjliga sorters förfrågningar åt mig via olika sociala medier, och så vidare. Det är en väns väns vän, och en systers kompis crush, eller pappan till en dotter han har med en som känner en.

Jag ville inte skapa något extra drama, då den nyblivna pappan tog sig rätten att ta mig mellan benen på den bar jag besöker oftast, och där jag känt mig som tryggast.

Jag ville inte skapa något extra drama, då min kompis kompis brorsa skickade en bild på sitt kön som jag aldrig bett om.

Jag ville inte skapa något extra drama, då… the list goes on… Så fungerar ankdammen, och det fick mig att tvivla.

Dethär hände när jag var 15år. Jag, min pojkvän och några andra kompisar festade hemma hos min pojkväns pappa som också var med på festen. Han var ca 45 år gammal alkoholist och jag kände obehag av att vara hemma hos honom men vågade inte gå ensam hem mitt i natten. Försökte säga till min pojkvän att jag vill hem men han lyssnade inte. Hans pappa sa ”oj om jag skulle va 15 år igen skulle jag nog..” och såg på mig med en sliskig blick. Sen sa han nått till min pojkvän som jag inte hörde. Min pojkvän kom fram till mig och sa: ”pappa ger dig 50euro om du visar brösten” och så skrattade han. Jag var paff och sa aldrig i livet. Min pojkvän försökte övertala mig att göra det men jag vägrade. Det var min första ”ordentliga” fylla. Drack alldeles för mycket och till slut började jag spy. Min pojkvän blev arg på mig för han tyckte det var fittigt gjort av mig att spy då han betalat drickan. Det var bara jag, min pojkvän och hans pappa som var kvar i huset. Kompisarna hade gått hem nångång under tiden jag spydde på wc. Min pojkvän var arg och stack hem till sin morsa och lämnade mig ensam hos sin pappa. Det sista jag minns av den kvällen/natten var att jag låg på en madrass, höll på att slockna…och min pojkväns pappa som viskar: ” ska jag slicka en orgasm åt dig?” Sen slocknade jag. När jag vaknade på morgonen hade jag fortfarande kläderna på mig. Kände en stor lättnad men samtidigt paniken. Måste slippa ut härifrån nu. Tog min väska och la på mig skorna. Min pojkväns pappa stannade mig vid ytterdörren och sa:” du berättar väl inget för *******?” Svarade bara kort ”nej då” och gick ut. Sprang hela vägen till min pojkväns mammas hus för att prata med min pojkvän. Hans mamma var inte hemma så det var bara vi två där. Han var fortfarande arg på mig föratt jag spytt upp drickan han köpt. Han la mig på rygg i sin säng och slet av mig kläderna. Höll ner mig med sin kroppsvikt och våldtog mig. Jag grät och försökte skuffa bort honom. När han var klar sparkade han ner mig från sängen. Jag skakade…klädde snabbt på mig och sprang därifrån. Han sprang efter mig. Jag skrek åt honom att det är slut nu! Han började hota med självmord och jag vågade inte lämna honom. Han låtsades ångra sig och manipulerade mig. Igen. Det här var inte första eller sista gången han våldtog mig. Mitt självförtroende var i botten och jag trodde inte jag förtjänade något bättre.

Den gången ”spank-dagen” arrangerades i skolan och röven var röd efter dagen för så många killar slått på den.

Dom gångerna man fått höra av killar om hur man inte har tissar men en jävligt nice röv.

Dom gångerna man blivit avklädd med mäns blickar.

Dom gångerna män tagit sig friheten att klämma på mig.

Dom gångerna män tagit sig friheten att klämma på mig.

Dom gångerna män tagit sig friheten att klämma på mig.

Dom gångerna män tagit sig friheten att klämma på mig.

Den gången jag skrek på en gubbe som klämde på min röv i bussen och han sa att jag skulle ”ta det lugnt”.

Alla varningar man fått om att inte gå över en viss bro om natten för att man blir våldtagen där om man är kvinna.

Den gången en kille gång på gång försökte slinka sin penis mellan mina ben när jag tydligt sagt att jag inte har sex utan kondom.

Alla andra gånger som inte får plats här eller som man förträngt.

Och slutligen den gången en ung, lång kille ställde sig väldigt nära mig, tittade ner på mig och sa med lugn röst: ”Vad ska du göra åt det, du är bara en pyttliten kvinna”.

Det får vara sista gången nu. Inte en gång till.

Det är de små, elaka kommentarerna som format min osäkerhet mest. De har yttrats i olika situationer i olika skeden av mitt liv, men jag minns dem alla som om de sagts igår. De senaste dagarna har jag förstått hur avgörande de varit, och är fortfarande. Hur de skapar förutsättningarna för alla de hemska handlingar många av er fått stå ut med. Jag tänkte dela med mig av några.

Jag är tolv och en äldre och mycket mer erfaren kille tjatar om en puss. Jag är nervös, rädd och inte alls förtjust i honom. Min första kyss blir till slut för mycket tunga och en stark ciggsmak.

”Varför rakar du int dina ben?” frågar en äldre kille framför en hel grupp ungdomar på ett sommarläger och ser äcklad ut. Före det har jag inte ens tänkt tanken att börja raka benen. Jag är tolv år gammal.

Jag börjar högstadiet. Alla försöker hitta sin plats och göra sitt allt för att inte hamna utanför gänget. En pojke i en parallellklass pratar om mig och säger ”Hon har såhäääär stor näsa”, och demonstrerar med handen. Min kompis från lågstadiet skrattar.

Jag står på metrostationen med några från skolan och en pojke i en parallellklass frågar ifall ”mattan passar med gardinerna” (och syftar då på att jag är rödhårig). Han väntar inte ens på svar utan skrattar och stiger på metron. Jag stannar på stationen.

Jag börjar nian och mina killkompisar i klassen diskuterar mina bröst. De tycker de har vuxit en hel del under sommaren. Sen stirrar de en god stund. Jag låtsas kolla åt andra hållet.

Jag är ungefär 16 år gammal. Jag går på gatan på sommaren när några män ropar efter mig att jag inte borde använda shorts för att jag är så blek. Nu är jag 23 år gammal och har inte gått med bara ben offentligt en enda gång sedan dess, oberoende hur varma somrarna än varit.

Jag går i gymnasiet och min lärare i bilskolan berättar hur svårt han har att koncentrera sig på arbetet för hans elever är så söta, ber mig sakta ner för att han ska kolla in en kvinnas rumpa och säger att han tycker mina öron är söta för dom blir röda när jag kör. Under resten av lektionerna koncentrerar jag mig mera på att inte lägga håret bakom öronen än på att köra.

Under min studietid har jag blivit upphånglad mot en vägg mot min vilja. Blivit kallad lättfotad i en ”rolig” spexaktig sång på ett studieevenemang. Vaknat efter en efterfest till att killen bredvid försöker knäppa upp mina byxor.

Men det är väl inte så farligt, för allt det här var väl på skoj? Dom menade väl inget illa?

Jag var 14 år. En kille i 23 års åldern hade visat mej uppmärksamhet under kvällen och berättat hur söt jag var och hur glad han var över att just jag ville lära känna honom. Vi gick tillsammans längs gatan – jag, han, hans kompis och min bästis. Plötsligt tyckte han att vi skulle låta de andra gå före men egentligen ville han bara bli på tumanhand med mig. Hans smickrande ord och beröm under kvällen fick mig att följa med honom in på en liten skogsstig. Där klamrade han sig fast vid min oskuldsfulla kropp och höll fast mitt huvud medan han trykte sin tunga i min mun. Jag blev både rädd och äcklad och bad honom sluta. Sa att jag ville gå tillbaka till de andra. Han släppta taget, tog ett steg tillbaka, vände sig om för att i nästa sekund svänga sig mot mig och ge ifrån sig ett hånskratt samtidigt som han drog ner mig på marken och lade sig över mig. Jag var livrädd och i chocktillstånd. Han slet i mina kläder och tafsade över hela min kropp och jag låg där helt som förlamad. Efter en stund (som kändes som en evighet) slutade han och gick iväg. Jag skämdes så otroligt jävla mycket efteråt.

Jag var 16 år. Hade nyss flyttat hemifrån och försökte hitta min plats i den nya staden. Via ett chattforum (minns ej om det var IRC-galleria eller Kuvake men någondera) kom jag i kontakt med en finlandssvensk man som visade otroligt mycket uppmärksamhet för mig. Under en lång tid fick han mig att må mycket bättre och jag blev alltid glad när han skickade åt mig. Från komplimanger och ödmjukhet blev det steg för steg värre. Han ville mysa med mig. Han ville ligga i en säng och pussas. Han ville utforska min kropp med sina händer. Han ville ha sex. Han beskrev i detalj hurdant sex han ville ha. Han började skicka massor med dickpics och frågade var och varannan dag om vi kunde ses. Jag sa nej varje gång men trots detta kom han körandes till min hemkommun (som var 6h bort), tog in på hotell och berättade hur han ville att jag skulle rida honom där på sängen, i hotellet som var bara 5 minuter från mitt hem. Vid det här laget hade jag redan slutat svara på 90% av hans meddelanden, men någonting inom mig kunde inte låta bli att svara då han visade att han brydde sig om mig och frågade om min dag. På något sätt kom det slutligen fram att mannen i fråga var mer än dubbelt min ålder, snarare 34 år och han hade fru och barn. När jag ”konfronterade” honom med detta brydde han sig inte, föreslog bara att vi kunde ha en trekant. För ca ett år sedan var det ungefär 4 år sedan jag senast hört från honom, när jag av en slump råkade möta honom på mitt jobb. Jag blev livrädd och i chock och kände mig äcklad.

Jag har blivit sexuellt antastad och utnyttjad i vad som känns som hela mitt liv. Det har skett så länge och så många gånger att jag varken kan säga när det började eller hur många gånger det skett.

Min morfar var den första att kladda på mig. Jag brukade ofta sova över hos mormor och morfar och fick alltid sova mellan dem i deras säng. Kan som sagt inte minnas i vilken ålder det hela började men kring 4-5 års ålder kanske? Kommer ihåg att jag brukade ligga blickstilla och knäpptyst så inte mormor skulle vakna medan han låg med sina fingrar innanför mina trosor, runkandes med andra handen. Han andades tungt och jag förstod inte varför. Det kändes fel, väldigt fel men jag sa aldrig något åt någon. Då jag blev äldre och för gammal för att sova mellan dem fick jag sova i ett annat rum. Han slutade dock inte helt att antasta mig men var tvungen att nöja sig med mindre. Då det var läggdags kom han för att natta mig, vilket gick ut på att hastigt lägga handen innanför mina tröja och smeka mina bröst (som var obefintliga eftersom jag fortfarande bara var ett barn) och kyssa mig genom att trycka in tungan i min mun. Jag minns hur äckligt han luktade, sådär gammalt gubbig. Kan ännu känna den där tunga, stickande lukten. Och hans sladdriga tunga som trots att jag knep ihop mina läppar allt vad jag kunde, tvingade sig in i min mun. Jag behöver väl knappast förklara mig desto närmare då jag säger att jag var glad då han äntligen dog.

Då jag var kring 10 år besökte jag med en familjebekant och hennes 4 åriga son hennes barndomsvän. Han var äldre än henne och skulle väl ha varit i 50-års åldern. Denne man hade en egen gocart bana på sin gård och vi skulle får köra på den. 4-åringen och hans mamma for iväg först så jag blev kvar ensam tillsammans med mannen. Det var högsommar och väldigt varmt. Jag var klädd i shorts och ett linne. Vi satte oss ner på en bänk för att vänta på dem, banan var rätt lång och slingrade sig delvis in i ett litet skogsparti. Mannen börjar plötsligt smeka mitt lår och lägger ena handen innanför mitt linne. Det hela går snabbt och är fort över. Innan han stiger upp från bänken säger han åt mig ” det här berättar vi sen int åt nån”

Jag har otaliga historier från olika skeden i mitt liv, så många så det går ej att skriva om alla. Från yngre tonåren till tidigt vuxenliv och 30+. Händelser från krogen, hemmafester, arbetsplatsjulfester, kryssningar. Hur många som helst.

Tex den gången vi hade klassfest och jag drack mig så full att jag slocknade innan vi ens hann ut på krogen. Blev kvar i lägenheten för att sova ruset av mig medans de andra gick ut. En pojke ur sällskapet kommer tillbaka, klättrar in genom ett fönster och ligger med mig som är nerspydd och helt borta.

Det finns så jävla många storyn, så många sorgliga exempel på hur utsatta vi är.

Jag är arg på mig själv som inte sagt ifrån de gånger det tafsats eller sagts nåt åt mig, rumpan kommenterats eller jag blivit avklädd med blicken.

Från och med nu kommer jag att våga säga emot, stå på mig. Och mina barn kommer jag att försöka uppfostra så de vågar berätta om de råkar ut för något.

Nu räcker det!

Två minnen om kulturmän, men också solidaritet från feminister.

Man 1. Skriver ansökan till en av de finlandssvenska stiftelserna. Får höra att högsta kulturmannen just i denna stiftelse sagt   ”de där kvinnovetarna behöver bara lite mera kuk”.  (Det hette kvinnovetenskap på den tiden och inte genusvetenskap). Kändes omotiverande att skriva en ansökan till en stiftelse som hade någon i ledande ställning som tyckte att det jag behövde var lite mera kuk. Lämnade inte in ansökan.

Man 2. Min väns 40-års fest. Jag dansar. Kulturjournalisten lyfter min kjol upp över rumpan, så alla kan se. Min första tanke, fan varför satte jag stringtrosor på mig. Kommer inte ihåg någon större konfrontation av honom på festen. Jag tror att han stannar kvar på festen, som fortsätter. Ilskan kommer på morgonen. Jag ringer min vän. Hon ringer pro-feminist männen i Helsingfors och frågar om råd. De säger att det inte riktigt blir effektivt om endast kvinnorna slutar prata med honom. Det behövs en markering av männen också, hans killkompisar. Då kanske det känns någonstans. Väninnorna mobiliserar killkompisarna. Privat fest någon månad senare. Rykten går att kulturjournalisten är påväg. Värden ringer till honom och säger att han inte är välkommen. Respekt till vännerna för solidariteten.

Jag har fantiserat om hämnd. Jag häller ett stop öl över honom när han står med kultureliten någonstans, tänker jag. Jag inser att jag då kommer att bli sedd som den osakliga, den osofistikerade, men det skiter jag i. Jag fantiserar om det, och är fast besluten. Jag har en plan, det känns bättre.

Något år senare. Premiär på musikal. Kulturjournalisten är där. Första gången jag ser honom efter trakasseringen. Kan inte koncentrera mig på första akten, för jag tänker bara på vad jag skall göra i pausen. I pausen står jag med mamma och pappa i teatercaféet. Jag berättar om min plan. De protesterar inte, men mitt mod sviker. Jag vågar inte. Mamma ser det. Hon går fram till kulturjournalisten och säger:

– Jag har ett ärende åt dig. Du skall sluta trakassera kvinnor! Om jag igen får höra att du trakasserar min dotter, eller om du fortsätter att bete dig på detta sätt mot en endaste kvinna och jag får reda på det så får du med mig att göra!  Kulturjournalisten:

– Va va, vad menar du?

Stammande. Jag har aldrig hört honom stamma förut.

Mamma:

– Du vet precis vad jag menar, och om du får med mig att göra så skall du veta att det inte blir roligt!

Jag har aldrig frågat mamma, då kring 65 år, om hon hade tänkt outa honom, eller om det handlade om hämnd mera Lisabeth Salander-style. Respekt mamma!

Jag har försökt reflektera alla möjliga trakasserier och förnedrande situationer som jag upplevt. Många av dem har man förträngt för att man tyckt att det är så pinsamt, att det är nolot för mig och inte för killarna/männen. Nu tar jag upp enbart finlandssvenska händelser då gruppen vill fokusera på dem.

1. Då jag gick i högstadiet tyckte en hop med killar, jag minns inte, något mellan 4-10 att det sku vara en kul grej att dra mig längs skolkorridoren i byxorna för att få dem av mig. Jag hade en oerhörd panikkänsla och jag vet inte hur i fan jag klarade av att hålla i mina byxor så hårt att de inte fick dem av mig. Kommer ihåg att jag hade mens, och mens är något av det nologaste som finns och jag tänkte att jag skulle dö ifall jag skulle bli avslöjad och stämplad som äcklig för evigt.

2. Då jag gick i gymnasiet hörde det till utbildningsplanen att göra en extended essay för att få tilläggspoäng i studentbetyget. Jag var 17 år. Jag valde att göra min uppsats inom konst och kontaktade en väldigt känd konstnär vars tavlor var högaktuella för att göra en analys om tavlornas budskap. Jag åkte till en stor stad för att göra intervjun – jag minns inte ifall han kom och mötte mig till tågstationen eller ifall jag skulle träffa honom nånstans. Slutsatsen var i alla fall att han föreslog att vi sku göra intervjun hos honom, för det var lugnare där. Naiv som jag var tänkte jag att wow nämen jösses så klart! Jag satt på en grön fåtölj av sammet, ställde frågor, skrev anteckningar och hade en bandspelare som spelade in allt. Direkt då kassetten tog slut och jag skulle byta sida på den kom han plötsligt och satt sig på armstödet, började smeka mitt hår och min rygg och undrade om jag kunde stanna längre. Han var 50! Jag blev stel som en pinne, samlade ihop mina grejer och sa att jag måste nog fara nu. Han skulle ha velat följa mig. Jag bara tackade, skämdes och stack iväg. Vågade inte berätta nåt åt mina föräldrar för att jag tyckte det var pinsamt. I skolan berättade jag åt vår konstlärare, hon blev förbannad och upprörd och frågade om jag vill göra polisanmälan och att jag inte behöver gå vidare att skriva uppsatsen i just det ämnet. Jag var så rädd att mina föräldrar sku få veta och att han sku ha ”besvär” av det. Skrev uppsatsen, men om jag ser en enda av hans tavlor nånstans blir jag helt illamående. En gång minns jag att jag såg honom på i 20-års åldern, blev så chockerad att jag sprang och gömde mig bakom andra hyllor.

3. En politiker konstaterade att han sku aldrig kunna anställa mig för att jag är för snygg, det sku störa hans arbete.

4. En annan politiker som sagt att det rycker till att umgås med mig.

Jag är 13 år när jag blir våldtagen av en gammal man i simhallen. min kompis var med mig och när hon märker att något händer berättar jag inte ärligt vad som hände utan skrattar bort det.

Jag är 14 år när jag börjar bli sexualiserad för att jag har fått bröst. jag är bekväm med att gå i urringat och att bh:n syns men gråter hemma ofta pga uppmärksamheten jag aldrig bett om.

Jag är 16 år när jag blir våldtagen av tre killar i min ålder. Jag orkar inte ens försöka beskriva något om händelsen för då kommer jag få en panikattack.

Jag är 17 år när jag första gången försöker ta mitt liv för att det som har hänt tidigare i mitt liv har totalt förstört mig. jag har ett osunt förhållande till sex och en av de självdestruktiva känslorna jag känner är att jag inte duger om inte någon vill ha sex med mig.

Jag är 18 år, har precis börjat ett nytt jobb, och blir sexuellt trakasserad av min chef för första gången efter att ha jobbat i två veckor. Det fortsätter i ett år och utvecklas till en väldigt sjuk relation där jag bl.a. går med på det han gör för att jag är rädd för att förlora mitt jobb.

Jag är nybliven 18-åring och varje gång jag är ute tycker killar att dom får ta på mina bröst och stoppa händerna utan mina trosor utan att fråga mig.

Jag är 18 år när jag inser att jag faktiskt kan räkna det som hände mig när jag var 13 år som våldtäkt, tidigare hade jag bortförklarat och förfinat det.

Jag är 18 år, tar studenten och känner mig äntligen befriad från all slutshameing jag fick utstå under sista året av gymnasiet

Jag är 20 år idag och har blivit tjatad till sex fler gånger än jag kan räkna.

Jag är 20 år och senast idag kl 06:30 blev jag förföljd av en man till jobbet som vägrade acceptera att jag inte ville gå på en jävla dejt med honom.

År 1995 när jag var 18 år genomgick jag en abort på grund av en oönskad graviditet. Jag råkade ut för en gynekolog som såg det som sin uppgift att visa att jag var en slyna. Som – efter att beslutet var fattat – använde utraljudsstaven en gång extra för att vända datorskärmen mot mitt ansikte så att jag skulle se embryot med det pickande hjärtat. Som använde sig av en redan då (fick jag senare veta) totalt föråldrad medikamentös metod som efter en dag utlöste stormvärkar, födslovärkar som pågick i 8 timmar som jag tillbringade ensam i en sjukhussäng mitt i natten på kliniken med smärtor som fick mig att kasta mig av och an i vansinne men som inte uppfyllde sitt syfte (har senare läst att de kan bli värre än födslovärkar, de mediciner som används nuförtiden fanns inte då ännu).

Morgonen därpå utförde läkaren kirurgisk abort med skrapning och vakuumextirpation men utan lugnande medel – känslan av de vassa instrumenten som river upp livmodermunnen. Jag minns att det kändes som om jag såg mig själv uppifrån, som att jag lämnade min kropp och svävade under taket och såg ner på mig själv där jag låg och skrek helt ifrån mig. Jag minns massor av blod. Jag tänker ofta på sjuksköterskan som hela tiden satt vid mitt huvud och bönade och bad honom om att avbryta och bedöva. Direkt efteråt, med blod i sjukhuskläderna, samma bindor av trasor som innan, fick jag följa läkaren upp för en hög spiraltrappa till hans kontor. Kramp i hela underlivet vid varje trappsteg, om det nu var psykiskt eller fysiskt betingat vet jag inte. Där han skrev ut p-piller och förklarade i långa haranger att han minsann skrivit ut p-piller till sina egna döttrar sedan de var tolv. Jag befann mig fortfarande liksom bredvid mig själv, såg och hörde allt utifrån.

Läkaren ifråga dog ca 1-2 år senare. Jag hade ju tänkt anmäla honom, fantiserat om att förstöra ALLT för honom. Men jag saknade kraft, var svårt traumatiserad och sen var han död. Och jag hade flyttat utomlands. Som jag uppfattade det under en efterkontroll på ett annat ställe visste alla om hur han var. ”Behandlade han dig illa?” frågade en sjuksköterska innan jag skulle in till gynekologen. Jag nickade, oförmögen att tala. Och de var inte förvånade, lite matter of fact-aktigt. Jag talade även om det för skolsjuksköterskan i skolan. Hon var empatisk och förstående men erbjöd inte heller t.ex. hjälp med att initiera en anmälning.

Det är förresten ett under att jag har ett barn idag: under graviditeten med min son som föddes 2013 märkte läkarna under en sen ultraljudsundersökning att jag har ett ärr som ”går som ett segel” genom 1/4-del av min livmoder, dvs. en fjärdedel är liksom avspärrad av en ärrvävnad.