Månad: oktober 2018

Jag är 17, har talat med en kille om hur förtjust jag är i en annan men vad synd att han har en flickvän, blir full å hånglar, vill egentligen inte men är full och tänker att skitsamma. Vi har efterfest eller sover hos min kompis och börjar ha juttu, egentligen var jag inte ett dugg intresserad men kände väl nån slags bekräftelse av situationen och att nån vill ha mig.

Plötsligt säger han ”Jag vet att du har kukkomplex men inte skulle du ändå kunna tänka dig suga av mig” och jag bara …”okej” för jag känner jag inte kan säga nej. Så ja suger av honom, antar han också går ner på mig och plötsligt känner jag inte fingrar utan att han penetrerar mig med sin kuk, vilket jag ren tidigare sagt jag inte vill, jag säger nej, han fortsätter, säger nej en gång till, han slutar. Men efter en stund frågar han om han ändå inte skulle få runka brevid mig? Ja ba ööh helst inte. Vet int om han runka. Ville inte veta, var ganska äcklad av allt det där för inget av det ville jag egentligen.

Nästa dag talar jag med min manliga kompis och förklarar hur jag känt och det enda han frågar är ”inte blev det väl någå fläckar i lakanen”? Vill säga att denna man är idag en av the good guys å vi har många gemensamma vänner och det så obehagligt att detta fortfarande är det enda jag tänker på när jag ser honom.

Jag är 17, har druckit öl på krogen med en säkert över 10 år äldre man som jag jobbar med på samma ställe å blivit rätt full. Inser att jag missat sista bussen, vill ta taxi, han övertalar mej att komma till sig. Vi hånglar, minns att jag inte var så sugen men kunde ju int säga nej. Säger jag inte vill suga av honom men går med på att runka honom. Minns jag egentligen inte tyckte det var kul, men kände jag borde. Säger redan innan att jag ej vill ha sex (då tänkte jag sex var penetration med kuk) så antar jag gått me på runkandet. Ändå när han fingrat mig en stund märker jag han knullar mig å jag säger, jag sa ju nej, tror jag får säga det en gång till tills han slutar. Får jätteobehag å vill ba sova å han sårat säger varför jag är så långt borta, å kall, både mentalt å fysiskt å att de tidigare var så mysigt å blir sur på mig å går å duschar. Medan han duschar lämnar jag lägenheten å går hem o duscha. Duschar en evighet. Känner mig så smutsig å äcklig.

Efteråt har jag tänkt att han ju bara velat jag blir full å att han medvetet planerat att ja ska missa bussen. Minns att jag egentligen högst ville hångla å ha närhet ville egentligen inte något av det andra. De här upplevelserna fuckade mycke av min tillit å ba respekt för män.

Har åxå blivit tafsad, någon har öppnat min dragkedja i min klänning på baren å ett killgäng har bara skrattat, har fått händer på mig utan att jag velat av en äldre man, han har försökt poka mig o tittat ut mig med kåta ögon, jag var 17, han hade fru å barn, vi jobbade tillsammans på läger, nån har runkat brevid mig i bussen and the list goes on.

Det var min 16 års födelsedag, och jag var hos min bästa kompis och firade. Klockan närmade sig 2-3 på natten och jag bestämde mig för att gå hem. Eftersom jag själv bodde ca 20 minuter ifrån min kompis valde jag att gå. Jag hade inte gått långt när en man kom fram till mig. Han började tala och jag svarade artigt på hans frågor. Han frågade t.ex. var jag bodde, hur gammal jag var, varför jag var ute den tiden på kvällen och om jag skulle träffa någon. När jag sa att det var min födelsedag blev han riktigt ivrig. Efter att han följt mig i ca 10 minuter och frågat en massa opassande frågor som t.ex. om jag var singel började jag bli rädd. Det var bara vi två på hela området. Jag bestämde mig för att säga hejdå men det ville han inte. Han hoppade från att vara glad till att bli riktigt arg. Han tvingade mig att ge honom mitt nummer. Jag gav fel nummer och några sekunder efteråt märkte jag att han ringde till numret medan han fortsatte tala. Jag lekte att min telefon ringde och så sa han ”Som tur gav du rätt nummer, annars kunde det ha gått riktigt illa”. Paniken tog över min hela kropp. Vad skulle ha hänt om jag inte skulle ha kommit på att leka att min telefon ringde? Han lät mig inte gå. Han höll i mig. Han ville att jag skulle följa med honom hem. Till slut hittade jag på att säga att min mamma och bror väntade i den röda bilen på andra sidan gatan, en bit från oss. Han blev arg, svor högt och sa att han tänker gå och kolla. När han släppte mig tog min panik över och jag började springa. Jag sprang så hårt jag bara kunde. Tittade inte en enda gång bakåt, men jag kunde bara känna hur han sprang efter. När jag äntligen kom hem brast jag i gråt och i flera veckor var jag rädd att stiga ut ur mitt hus i rädslan att han skulle stå utanför.

Nu har det gått 4 år men den kvällen glömmer jag aldrig. Vad kunde ha hänt om han fått fast mig? Om jag inte skulle ha förstått att leka att telefonen ringde?

(Angående stora bröst) Det värsta tycker jag är att när jag ser tillbaka på mina tidiga tonår är att det var då, när jag var så ung och som mest osäker, som de gav sig på mig, det var då det var som värst. Det spelade ingen roll vad jag hade på mig, heltäckande, löst sittande kläder, de stirrande blickarna, kommentarerna och tafsandet kom oavsett. Blickar kan verkligen vara ofredande, det behövs ”bara” en blick för att begå ett övergrepp. Det kändes som att INGEN mötte min blick, inte vuxna män, inte småbarnsfäder med en unge i vardera handen, inte män i kavaj, inte killar i skolan. Jag var förvånad om någon någongång såg mig i ögonen. Det spelade ingen roll om de var nyktra eller alkoholpåverkade.

Jag hittade inga coola, smarta, snygga, vackra, söta förebilder i modevärlden, på TV eller film, men när jag gick in i matbutiken och möttes av porrtidningarnas omslag, kände jag igen min bröststorlek och kände äckel, och raseri. Jag var inte till för någon annan, och jag ville inte se andra tjejer och kvinnor avbildade som om de vore till för någon annan, i min vardag. Jag frågade butiksinnehavare efter butiksinnehavare om de inte kunde ta bort tidningarna, sluta sälja dem, eller åtminstone gömma dem så att jag och andra slapp se dem mot vår vilja, jag möttes av förakt.

Idag möter de flesta som ser mig min blick, de ser mig i ögonen. Mina bröst har inte blivit mindre, tvärtom. Jag är övertygad om att männen jag mötte som 12-13-14-15-16-17-18-19 åring reducerade hela min varelse till deras objekt, någon de inte skulle kunna ha haft som sin partner eller vän, sin jämlike, och att de nu i större utsträckning ser en vuxen människa, som kan göra motstånd, ha andra kvalitéer intressanta för dem än att vara deras sexobjekt, kanske också en vuxen människa som troligtvis redan har en partner, är upptagen, ”en annan mans egendom”. Och det är just det jag tycker att är så vidrigt, att de gav sig på mig just för att de såg att jag var i underläge, när jag inte hade utvecklat verktyg och berett mitt motstånd. Död åt våldtäktskulturen!!

Hej, här kommer min berättelse om när jag blev inlåst och våldtagen på en liten villafest på midsommarafton som 15-åring. Det var första gången jag drack alkohol bland andra människor, på en ”riktig” fest. Med mig till villafesten hade jag en 6-pack kultalonkero, som min 18-åriga pojkvän hade köpt ut åt mig. Min pojkvän var på en annan fest. Jag kommer ihåg att jag sade åt en kille på festen att jag tyckte att han var snygg, trots att jag hade pojkvän. Och det är nog därför jag så länge skyllt detta på mig själv. Jag har två suddiga minnesbilder från festen. Den första minnesbilden är att jag ligger på en madrass på golvet i ett mörkt rum, när jag tittar till höger ligger min kompis bredvid mig och en kille tafsar på henne. Jag tror inte att hon är med på det men jag är för full och trött för att orka göra något. Sedan inser jag att jag har ett par fingrar i mig och att de tillhör typen som jag kallat för snygg. Jag är trött. Det blir svart. Det nästa jag kommer ihåg är att väggen guppar upp och ner, jag tittar på en fönsterlist och förstår inte varför allt guppar. I efterhand har jag förstått att väggen guppade för att vi hade samlag, men jag förstod inte det då. Sedan blir det svart igen och det nästa jag kommer ihåg är att jag går runt i skogen, full och gråtandes och talar i telefon med min pojkvän.  Han är arg för att jag haft sex med två andra killar, och jag förstår inget. Jag minns inget men antar att jag måste ha varit otrogen. Jag vet inte vad han menar med två andra killar, jag hade ju bara flörtat lite med en kille för att jag var full och saknade min pojkvän. Jag är ledsen och skäms över mitt beteende. Dagen efter får jag veta av mina tjejkompisar som närvarat på festen att dom försökt få ut mig ur villan, men att en annan kille (min mobbare, inte den sk. snyggingen) låst in oss och våldtagit mig. Dom hade bankat på dörren, men han hade vägrat släppa in någon. Från en annan källa hör jag att han sprutat på magen, för han ville inte ta några risker. Efteråt hånskrattar han och hans kompisar åt mig för att ”ho sejr et o vaalt våldtejji, haha”. Några veckor senare sitter jag i bussen på väg hem från skolan då jag hör killen som våldtagit mig högljutt förklara för sina yngre vänner hur man blir av med oskulden. Enligt honom är det bara att ”syyp ner änna mä brännviini tills o vaal så full et int o vejt åv na, hahaha”. Han säger det så högt han kan, för att han vet att jag sitter några bänkar fram. Jag blir illamående av tanken på att ha haft den elaka mobbaren inuti min egen kropp. Jag känner mig så äcklig och skäms över mig själv.

Dagen efter festen gör det ont att kissa, smärtan i underlivet är alldeles för påtaglig och jag skäms. Det gör ont i tre dagar. Jag vågar inte berätta för någon annan än min äldre syster, som skaffar mig ett akut ppiller och säger åt mig att vi kan anmäla typen om jag vill. Jag vågar inte, för det var ju mitt eget fel att jag drack mig så full. Och jag ville inte att mina föräldrar skulle få reda på att jag druckit mig full. Efter denna händelse fick jag stämpeln som hora. Även mina vänner vände mig ryggen, för att jag hade ett så slampigt beteende. Jag önskade att någon hade förstått att allt det som hände inte var mitt fel. Våldtäktsmannen var nog den som ropade Hora högst av dem alla, bokstavligen. Jag vågade aldrig stå upp för mig själv och den enda orsaken till att jag vågar berätta detta idag är på grund av att jag nu har en egen dotter. Jag gör det för hennes skull, för att jag vill att hennes egen mamma ska våga stå upp för sig själv. Jag gör detta även för att jag ser att andra vågat, ändå känns det så himla svårt att skriva ut detta. Offentligt. För innerst inne känns det ännu som att allt var mitt eget fel.

Det här är det svåraste jag någonsin har medgett och det tar så otroligt ont i hjärta o själ att inse att jag är gift med en man som inte respekterar min kropp, mitt nej, min integritet. En man som tycker jag är onormal som inte vill ha sex när han vill, som tycker han har rätt att i tid och otid tafsa mig på brösten, klämma mig på rumpan, sätta händerna under kläderna, smeka mig på insidan av låren, mellan benen. För vi är ju gifta! I helt vardagliga situationer, när jag lagar mat, när jag läser när vi är ute bland folk, när jag sover. För vi är ju gifta! Han tar bilder på mig naken när jag står i duschen eller sover, han gör låtlistor på min spotify med kvinnoförnedrande låtar och säger att jag är känslig som tar åt mig. Och fast jag sagt tusen gånger och en miljon gång till att jag vill inte, rör mig inte, låt mig vara så fortsätter det. Känner mig så trött, arg, ledsen, kränkt och framförallt sårad och uppgiven.

Jag var ca 23 år gammal. Min chef (ca 50 år) föreslog en middag för att diskutera min framtid på jobbet. Jag var naiv och trodde honom. In på varmrätten frågade han om jag har en ny bh, kommenterade att den var snygg. Min dåliga självkänsla gjorde att jag inte hade förmågan att säga i från och blev, så som många andra i samma situation, paralyserad. Han ville fortsätta diskussionen inne på kontoret. I det skedet borde jag ha sagt ett bestämt nej, men förmådde inte. Inne på kontoret föreslog han att han skulle komma hem till mig och ”sova”, vilket jag bestämt sa att inte går för sig. Han trängde sig på mig och stoppade sin äckliga tunga i min mun och ”kysste” mig så länge det bara gick innan jag lyckades skuffa bort honom. Därefter lyckades jag ta mig ur situationen och for hem.

Nästa dag bad han om förlåtelse.

Jag var ca 24 år och en betydligt äldre man engagerade mig i ett skivprojekt. Efter en övning (vi var ensamma) då jag var på väg ut, flög han mer eller mindre på mig och började våldkyssa mig och krama mig. Lyckades få loss honom och sprang ut.

Två berättelser bland många andra.

Tack alla för att ni berättar. Klarar dåligt av att läsa, bläddrar, ögnar, men jag vet, jag förstår. Jag vet också att jag borde berätta min historia, men orkar jag? Besluter mig för att börja, skriva kort. Kanske någon känner igen sig, eller kanske någon vill fråga. Det är okej.
Vi var unga. Min kompis/bästis sällskapade med en kille som slog och misshandlade henne. Han var väldigt bra på att manipulera och trots allt försvarade min vän sin pojkvän. Han var smart och annorlunda och vi blev vänner alla tre.
Sedan blev vi ett par, killen och jag. Småningom var jag i samma läge som min fd bästis hade varit, men våldet mot mig var annorlunda. Det var oftast sexuellt. Det pågick i 23 år. Sexuell och psykisk förnedring, våldtäkter, vrål om äktenskapliga plikter, porrfilmer. Också annat våld, som sparkar och slag mot ställen det inte blir märken på. Men mest det sexuella. Våldtäkterna. Att bli påtvingad när som helst, i sömnen, eller då jag läste, det räckte med att jag låg ner. Eller stod upp. Eller existerade. Inte bara kuken rätt in, det också, men de oförskämda, hårda händerna i allt det privata, det som inte längre hade någon betydelse. Orden. Förlöjligandet, hånet. Min rädsla, mitt äckel. Till sist gav jag upp, räknade. Till hundra, tvåhundra, tusen, tillbaka. För att han skulle sluta, bli snäll. För att det skulle gå för honom, att det skulle ta slut, vara över.
Han var otrogen. Jag trodde inte det, som han höll på med mig, natt efter natt. Tills han blev fast. Två barn med en annan, det tredje på väg. Han berättade. Alltid, genom åren, andra kvinnor, han kunde få vem han ville. Det var bara jag som var en frigid fitta som inte ville ha honom.
Han upplevde att jag hade förstört honom, svärtat honom. Han hade funderat ut det mest djävulska straffet, det som skulle drabba mig värst. Barn skulle det bli. Han hade rätt.
Jag bröt ihop. Kröp, krälade, totalförnedrad, totalstraffad, min identitet upplöst i mikroskopiska bitar, min själ ett värkande hål. Han tog för sig, av mig, av henne, vi skulle visa vem som var bäst, vem som förtjänade honom.
Hon vann, lyckligtvis. Men jag tror inte någon av oss förtjänade honom.

Min scoutledare tvingade sig aldrig på mig, jag har inga minnen av att han skulle ha rört vid mig på nåt olämpligt sätt. Jag tvivlar på min tolkning av händelserna och jag är väldigt nervös över att dela med mig av det här så här öppet. Han är trevlig och kul och jag har fått intrycket av att han är väldigt omtyckt.

Jag såg upp till honom, jag tyckte att han var häftig för att vara vuxen. Då jag var i 14-15-årsåldern började han ge mig mer uppmärksamhet och det kändes bra, vi stannade ofta kvar efter möten och talade om allt möjligt, han sa att jag var så smart och mogen för min ålder. Nån gång bjöd han in mig till föreningslokalen, jag minns att jag fått intrycket av att flera var där och hängde men då jag kom dit var det bara han. Jag minns att jag tyckte att det var konstigt, men jag tyckte ju om honom så inte hade jag nåt emot att umgås.

Han gick aldrig över nån klar gräns och jag slutade med scoutingen och träffade honom mer sällan. Av en slump var vi på samma hemmafest för några år sedan, jag minns inte exakt när men jag tror jag var rätt nyligen myndig. Han började stöta på mig på ett väldigt sliskigt sätt och först då insåg jag att han nog inte hade sett mig som sin like eller kompis, eller ”tvillingsjäl” som han uttryckt det då jag var kanske… 16 år gammal?

Kunde berätta flera historier från mitt liv, men väljer de två historier som kanske mest påverkat mitt liv. Är hemskt att samtidigt medge att sexuella trakasserier är så vanliga i min yrkesbransch att man inte ens tycker att det är så konstigt när någon klämmer på dina bröst, rumpa eller andra platser under seminariet eller att någon biter dej i axeln vid baren, eller smeker dej på låren vid affärsmiddagen. Skäms när jag tänker på det. Man borde alltid sälja nej, men hur gör man när det antagligen har konsekvenser för sin egna karriär om man gör det.

På min förra arbetsplats försökte nämligen min chef, vd:n för firman kyssa mej under firmans rekreationsdagar. Jag sade åt honom att jag inte är intresserad och att det inte är passande. Han tryckte mej mot väggen och med våld pressade sina läppar mot mej samtidigt som han klämde på mitt bröst. Jag drog mej undan och sade att det inte är okej. Han ville att jag skulle komma tills hans hotellrum på natten, vilket jag inte gjorde trots att han ännu skickade flera textmeddelande under nattens gång till mej. Jag levde ännu då i en illusion över att allting skulle vara som förr nästa dag, vecka, månad på jobbet. Men så var det inte. Jag jobbade som chefsjurist på jobbet, men efter denna incident behandlade min chef mej helt annorlunda, jag blev nedsatt från min chefsposition och direkt utsatt för mobbning av honom. Till slut orkade jag inte med det hela och sade upp mej själv. Tycker synd om alla de andra kvinnorna som blev kvar där med honom.

Min tidigare upplevelse var när jag var 15-år och på språkkurs utomlands. Bodde hos min moster och hennes man. Jag hade redan varit hos dem en tid när vi en kväll skulle gå ut och äta en middag. Klädde upp mej för middagen i en helt vanlig klänning som jag brukade använda. Förstås var klänningen av modell kortare, men inget provocerande, en normal blå klänning som säkert alla flickor i min ålder använde. När vi kommit hem, kom min mosters man in i mitt rum, satt handen mellan mina ben och sade att jag skulle vara tyst. Sade åt honom att sluta. Han slutade inte genast men när han gick sade han att vi får ”tala” mera när min moster gått och sova. Efter detta vågade jag inte vara ensam med honom och låste min dörr varje att. Om jag råkade vara ensam med honom någon gång, kom han alltid genast fram och började smeka mej mellan benen och på brösten och berättade hur sexig jag var. Vågade tyvärr inte berätta detta för någon före flera flera år senare.