Month: oktober 2018

Ungdomsdans under högstadiet, älskar att dansa så det var vad jag gjorde. Drack, behövdes inte mycket på den tiden för att bli full. Dansade med några (män), började hångla med en av dem i något skede, var jag väl nog med på vad jag minns. Det var att gå ut bakom knuten för att göra mera som jag inte var med på, vet ärligt talat inte om jag förträngt eller minneslucka pga alkohol men enda jag minns är en kuk som tyngs mot min mage. Om blev längre ner eller inte vet jag inte med säkerhet längre…

Dans i skärgården. Minns inte om högstadie eller gymnasie, troligen högstadiet dock. Ortsbo som jag började prata med, drack då också förstås, vi gick ut och gå och plötsligt mot en husbil tryckt. Och nertryckt. Och får i munnen. Efter det har jag inte velat se delen av dem och verkligen inte ta i munnen -ens de som jag verkligen älskat, får för starkt obehag och ångest.

Pojkvänner som efter att de gjort slut vill fortsätta träffas i sänghalmen, jag som har känslor kvar för dem så låter dem komma.

Självskadebeteende som tog sig uttryck (förutom rispandet på armarna och mycket alkohol) i att ansåg jag endast hade värde om en man ville ha mig (på ett eller annat sätt). Så visade en man mig uppmärksamhet sade jag sällan något men hade väldigt destruktiva tankar om mig för att jag gick med på något jag inte ville -igen.

2011, träffar en som blir min pojkvän. Allt går fort och han är pappa åt mina två barn. Alkoholist och använder det mot mig för att få igenom vad han vill i sängen och när han vill (sticker och super om jag inte… men for ju och supa ändå). Även fysisk och psykisk misshandel så tog länge innan fick orken och modet att ta barnen, sakerna och sticka.

Men nu rivs gamla sår upp igen då rädd att rätten dömer ut umgängesrätt åt honom med barnen -och pga sonens diagnos behöver jag vara med under träffarna tills han lär sig kommunicera med sonen.

I år var första gången jag berättade åt någon hur han utnyttjade mig sexuellt, hur mitt ”vill inte, har inte lust, nej” hade noll betydelse under hela förhållandet. För det frågades rakt ut om jag upplevt sexuellt våld/utnyttjande då jag sökte hjälp för vestibulit. Så nu kan jag inte 100% njuta av sex ens när jag själv vill för att underlivet skadades av allt icke-önskat sex….

Mer finns men dessa tre starkaste obehagen, som format mig och min syn på mig själv väldigt mycket. Och tror de två första var delvis vad som gjorde att alla andra saker kunde hända -jag var redan smutsig så jag brydde mig inte längre. Psyket var i botten redan innan jag träffade barnens far så det var bara en fortsättning på att trampa ner mig själv…

Tänkte när metoo kom att om jag skulle berätta om alla övergrepp jag utsatts för (av finländska män) så skulle det bli en tjock bok. Allt från när min styvfar började tafsa på mig när jag var 5 år till jag blev våldtagen av en nära väns pappa när jag var 17 år till alla tafsanden, kränkanden, kommentarer, våldtäktsförsök, snuskringningar på nätterna, fönstertittare, stalkers mm. Känns som jag aldrig gjort annat än slagit mig loss från tafsande händer hela livet. Och många samtal till polisen har det blivit. Den enda hjälp de gett är att få slut på telefonterrorn.

Jag var självsäker, tyckte om mig själv och trivdes med skolan och kamrater. Började högstadiet..och där skulle jag läggas på plats, av både pojkar och flickor. De gick hårt ut. Det cirkulerade rykten om mig, det skickades ut stora brev på morgonsamlingarna om vilken hora jag var, vilka jag låg med och hur satans ful jag var osv. Eleverna skrev under och jag fick brevet på vändagen. Jag snödöptes varje rast, trycktes in i väggen och tafsades på varje dag. Mellan benen, brösten och smällar på röven. Vad gjorde jag? Jag reste mig upp varje gång, sminkade om mig på lunchen och levde upp snart också upp till ryktena som gick, utåt jag var hård, ful och låg med mina mina mobbare och lärde mig undvika tjejer som ändå aldrig blev mina vänner. I sex år levde jag med verbala trakasserier gällande min kropp, mitt utseende och ett misshandlat psyke och en kropp som jag hade noll respekt för. Och ingen annan heller. Jag ville inte skriva här, för det gör så ont och jag har alltid alltid lagt skulden på mig själv och mitt agerande utåt under de åren. Det här gör sig alltid påminnt främst i nära relationer och och jag dämpar missnöjet med prestationer.

Det som jag hela mitt liv funderat på är om min lärare i femman sexan inte såg hur min klasskompis lektion efter lektion klämde på mina bröst. Jag var alltså elva år med nya sjuka bröst och jag satt alltid framför honom och detta måste ha pågått inför lärarens ögon, månad efter månad utan att någon reagerade.

Detta och allt annat har pågått, ingen har vågat, orkat, reagera.

Jag är 18-19 år. Befinner mig på en efterfest efter en lyckad revyföreställning som jag medverkat i. Oftast är det bara folk inom teamet som är på festerna, men den kvällen hade en nyskild man i 40-års åldern på något sätt också smugit sig in i lokalen. Jag har länge haft obehag för honom, han har alltid en sådan äckligt kåt blick när man möter honom i butiken eller annars ute i allmänheten. Tänker att jag inte nämner hans yrke här, men jag har hört av bekanta att han även betett sig opassande i sitt jobb (mot kvinnor) och att han har en mycket skev kvinnosyn.

Jag och min kompis är väldigt fulla på den här festen och står och dansar för fullt uppe på scenen. När detta sker står den här mannen nedanför scenen och tar bilder på samt filmar oss med sin systemkamera, utan att vi vet om det (vi är alldeles för fulla för att lägga märke till detta). Han fotograferar oss underifrån så det tydligt syns in under våra kjolar/klänningar. Sedan går han runt och visar dessa bilder och filmer åt alla (män) i lokalen och tycker att han gjort stordåd. Detta är väldigt många år sedan och jag minns inte i vilket skede jag och min kompis fick reda på detta, men jag minns den obehagliga och smutsiga, skamfyllda känslan som infann sig efteråt.

Har varit med om psykisk och fysisk misshandel i ett förhållande, som jag inte vill ta upp i öppenheten, den sitter för djupt. Men utöver det jag också råkat ut för några andra exemplar.

Under första studieåret var jag med och ordnade en sitz och under kvällen märkte jag att en av de äldre manliga studerandena tittade långt och länge på mig, men jag var inte intresserad och ignorerade saken. När jag sent om sider kom hem efter att ha hjälpt till att städa undan, hinner jag bara innanför dörren innan jag får ett meddelande till min telefon ”Hej, du är fin, kommer du ner på sex till grannen i ettan?” Avsändaren var just han som stirrat på mig, som bodde i studielägenhet i första våningen i samma hus som jag. Han hade alltså stått vid dörrens titthål och väntat på att jag skulle gå förbi! En människa som jag knappt hälsat på och vagt visste att bodde i samma hus som jag.

Jag svarade aldrig, hans stirrande fortsatte de gånger vi var i samma utrymmen, men inte ett ord sade han till mig. Jag fick ytterligare ett par meddelanden med tolkningsbart innehåll märkliga tider på dygnet, men framför allt var jag obehaglig till mods, speciellt varje sen natt, då jag måste passera dörren till hans lägenhet.

I dagens läge hade jag nog bett honom dra så långt han bara kan!

Redan som liten tjej blev jag utsatt för ett sexuellt övergrepp. En av två äldre pojkar höll fast mig på en bänk i en lekpark medan den andra rörde vid mitt underliv med en pinne. Barnläkaren som undersökte mig efter händelsen konstaterade att allt som tur var ok fysiskt. Men på den psykiska nivån har det satt ordentliga spår.

Nu som vuxen har jag ända sedan min sexualdebut haft enorma smärtor vid samlag. Blev diagnostiserad med vestibulit. Detta orsakade problem i mitt första förhållande där jag kände mig dålig så fort jag inte ville ha sex vilket ofta ledde till att jag hade sex mot min vilja trots smärtorna. Har också känt att detta gör att jag har svårt för att hitta någon ny partner som jag kan känna att jag räcker till för fast jag inte kan ha sex ibland. Och jag känner även som den tjej som tidigare nämnde denna diagnos, att denna problematik lyfts fram alltför lite och att det känns ganska så hopplöst.

Förutom detta har jag blivit trakasserad många gånger. En kille på krogen ville ta en bild med mig vilket jag tyckte va okej. Efter bilden fick han för sig att köra upp sin hand mellan mina ben under min kjol. Skällde ut honom men fick inget vettigt gensvar. Har även blivit tagen på rumpan flera gånger och kallad för hora. Var också på en efterfest där en kille som var där sa ”varför kom du ens hit om int man får nå fitta?”.

Jag jobbade ett tag på en mycket finlandssvensk arbetsplats där sexuella trakasserier sopades under mattan. Trots att styrelsen kände till övergreppen en viss person upprepade gånger gjorde sig skyldig till, och som de anställde gjorde anmälningar om, valde styrelsen att istället befordra mannen till en ledande position.

Minns i lågstadiet en lärare som bl.a. på medborgarfärdighetstimmarna tyckte om att diskutera en viss sida i boken där en flicka o en pojke satt i bastun o så skulle vi elever säga vad det var för utseendemässig skillnad på flickor o pojkar, diskutera ord såsom ”blygdläppar” i 9/10-årsåldern. Samma lärare korrigerade uppgifter genom att hänga över oss flickor i pulpeterna (väldigt obehagligt, man blev instängd/har fortfarande obehag ifall någon hänger över mig så). Äldre flickor ombads hämta in posten på matrasten, då bytte han ofta kläder vilket ledde till att han ofta var spritt språngande naken då posten bars in (post-episoden hände aldrig mig, hörde om den från andra). Innan nya skolan byggdes fanns det springor i väggen mellan lärarens WC o flickornas o dessa blockerade vi med WC-papper. Men läraren försökte spionera på oss i WC o puttade ner pappren när han var på WC. Han informerade oss också om att man inte ska använda kondom, det är som att kyssas med papper mellan läpparna. Jag var väl kring 10 år då. Följande år hade någon sagt något till direktionen, jag minns att ett möte skulle hållas, sedan slutade allt snack om sex o i.o.m. nya skolbyggnaden kunde han inte spionera på oss flickor längre o han hade inte längre ”eget lärarrum” för posthämtning vilket normaliserade resten av lågstadietiden. Jag berättade inget för mina föräldrar. Senare har jag insett att på den tiden hade jag inget sätt o inget språk att förklara detta för mina föräldrar. Det handlade om att ta sig genom vardagen. Också för de flickorna som inte ville använda WCn i gamla skolan på hela dagen, ifall läraren skulle komma dit o spionera – de visste inte vad de skulle säga, minns en flicka som ibland kissat på sig, kanske hon inte vågade gå på wc-n har jag funderat i efterhand. Vet inte, jag frågade inte, vet inte om någon frågade, tror inte att någon retade henne för det heller fast hon var för gammal för att kissa på sig. Kanske alla förstod? Inte ville förstå? Själv passade jag på att gå på WC när han inte var där. Detta pågick i många år, jag var bara lyckligt lottad som var i yngre ändan av kohorten som blev utsatt. En gång när jag mötte läraren tillsammans med min äldre kompis (vi var båda i lågstadiet) sa han till henne: jag såg igår i simhallen att du är riktigt välutvecklad!

Läraren är död nu sedan länge.

Som en kvinna i ett kvinnodominerande yrke har jag nog ändå också stött på ”den kollegan”. Han, som på vår lillajulsfest stack fram sitt pekfinger och frågade vad jag ville göra med det. Jag blev helt paff. Så jag tog fingret och bet honom.