Månad: oktober 2018

När jag var 16 år försökte en dubbelt äldre man än mig att kyssa mig och jag förstod inte varför, för vi var ju bara kompisar. Efter det var vår vänskap slut.

När jag var 17 år blev jag utsatt för ett sexuellt övergrepp (vilket jag inte har insett förrän nu) av en man några år äldre än mig. Jag var förälskad på avstånd och han utnyttjade situationen rejält.

Under hela tonåren har jag fått höra gliringar från killar och släktingar om min kropp, hur den ser ut och hur den skall se ut.

Ja, listan är egentligen väldigt lång, men väljer att lämna det såhär. Den fortsätter fram till dags dato.

Sitter som bäst på metron med ett fyllo som förklarar att han tyvärr inte har ”seksilupa” så att han alltså dessvärre inte kan sätta på mig. Han vill också gärna ta på mina strumpbyxor. Men jag tänker fan inte vara den som flyttar till en annan bänk! Har redan talat om för honom att jag inte vill tala med honom och att han ska ge fan i att röra mig. Men det här finns ju liksom överallt omkring oss, hela tiden.

Jag vet inte var jag skall börja. Jag känner att jag aldrig riktigt blivit utnyttjad, (bara det är ju helt sjukt) men med närmare eftertanke kommer jag också ihåg snuskgubbarna på sommarjobb som man inte ville bli i samma hiss eller rum med. Har alltid varit rädd att promenera hem på natten. Sett blottare och runkare i buskar och portar och haft en gubbe som frågat mig ifall jag vill ha en 5:a för att se honom runka. Män som kletat, tafsat och ’tagit för sig’ på nattklubbar som man måstat stöta ifrån. En man som följt efter mig och mina kompisar en kväll ute på en nattklubb och varit väldigt skrämmande och plötsligt uppenbarat sig utanför nattklubben och frågat ”Vad horar ni er här ute för ??” Fan vad vi blev rädda!!!

Jag går i gymnasiet och har många vänner, både pojkar och flickor. Två av mina ”goda” pojkkompisar hade ett standardjoke att lyfta upp mig, ta mig vid ben och armar och bära in mig i 3ornas klassrum just före timmen började och lägga mig ner på katedern och ”skoja” att dom knullar mig. Jag skämdes fruktansvärt!!!

Jag hade pojkvän och var nästan 15 år. Han var var 16. Vi hade varit ihop i 2 veckor. Jag var oskuld, han var inte oskuld och ville ha sex. Vi försökte men jag var för trång (sa han). Han föreslog att jag sku gå hem och töja fittan med en gurka. (Jag gjorde inte det, tyckte hans förslag var löjligt). Några veckor senare på en regnig midsommar natt misste jag min oskuld i ett tält. Han gjorde slut några dagar efter det.

Var på en kräftskiva i 25 års åldern med min dåvarande sambo och bekanta. Vi stannade övernatten. Jag blev lite berusad och valde att gå och läggga mig tidigt. Vaknade av att en av gästerna låg brevid mig och smekte mitt ansikte och nacke och krama om mig. Han visste att jag var på festen med min sambo. Jag blev helt stel och kunde inte röra mig. Som tur gick han ut och jag somnade om men var jätte förvirrad. Hade jag gett honom några signaler? Nej, det hade jag INTE!!! Vet inte om jag berättade till någon nästa dag men jag konfronterade aldrig honom.

Minnen ända från 9 års ålder om den hjärnskadade 15 år äldre kusinen med gränslöst beteende, bla sexbesatt, han jagade mig och min kompis tills vi var 12, min pappa gjorde vad han kunde för att skydda oss men kusinens familj var i förnekelse och gav honom inte medicinerna som senare i hans liv dämpade drifterna.

Han tog på en, klädde av med blicken, smög omkring, försökte ta sig in i bastun i hyreshuset där kompisen och jag bastade, livrädda med varsin het bastusten i handen ifall dörren skulle gå upp, hjälplösa då enda vägen ut var genom samma dörr.

Han var överallt , ingen skillnad på pojke, flicka, ung eller gammal, flera ensamma tanter blev antastade på byn, i sina egna hem, svampskogen. Han bjöd in tonåringar på porrfilmskvällar.

Min familj hade fest en kväll, jag (12 år) smög, osedd trodde jag, till mitt rum för att sova, hade inget dörrlås, när jag dragit nattlinnet över huvudet stirrar jag rakt in i hans fastnaglade blick … efter den kvällen och det ”samtalet” min pappa hade med han så kom han inte i närheten av mig igen.

”Han är hjärnskadad och kan inte rå för det” lät det alltid då.

”Han är livsfarlig, SPRING” har jag lärt mina döttrar då han ännu bor i samma by.

”Han är så barnkär” sa grannfrun medan hennes son 3 år hölls i ett stadigt skamgrepp av en mycket upphetsad ovannämnd person.

Önskar jag kunde hänga en skylt ”Varning Livsfara” på honom.

Ett minne av närapå tusentals liknande ..

Jag tror inte jag upplevt ett enda sammanhang i livet där jag inte blivit utsatt för mäns oinbjudna sexualitet?!

Porrbrev från sommargranne som 11-åring, hårdhänt tafsande händer över hela kroppen under åk 5-9, sexinviter, vuxna mäns opassligt placerade händer och hårda kukar mot höft och rygg, horrykten, jag var närapå allt de ville, skammen, priset man fick betala för att vara ”populär” , för att ändå vara skyddad och försvarad, deras ”lilla gänghora” som redan visste sin plats och därmed bara behövde se på när nykomlingstjejerna testades och där kommer skulden in .. jag borde skyddat dom.

Jag gör det nu, jag berättar en liten del av mitt för att försöka vara en del av en förändring.

Berättelsen borttagen på begäran från vittnet.

En fotbollstränare (förälder till en i laget och chef på stort företag) som gång på gång gick över gränsen med så gott som hela laget. Jag slutade (med ett ”hatbrev” till honom) när vi spelade i div 4 och senare drabbades han av Parkinson och jag kunde inte låta bli att tacka Karma.

Sen 12-13-årsåldern utsattes jag och min bästa väninna för fortgående mobbing av klassens ledande två killar (samt småningom mer eller mindre hela klassen, även tjejerna). ”Orsaken” var att jag och min kompis hade haft nåt slags kort fling med dom: som handlat om att vi hånglat i mörkret i skolans klubbrum i en källare på rasterna. Min kompis var med alfan och jag och hans kompis fumlade nu där med varandra i mörkret (det var helt okej, ömsesidigt, det var inte där trakasseriet låg). Så en gång efter en mörkerseans på en rast fick jag nog och sa till min kompis jag inte vill mer. Så vi nobbade dom (hon av solidaritet med mig). Det blev alltså ett himla rabalder av det: den där utstuderade mobbningen som framför allt min bästa väninna utsattes för – och även jag. Och som sagt spred det sig till klassen och ut i skolan. Och folk hakade på utan att veta nåt om ”ursprungsorsaken” (att vi nobbat dom). Och då vi försökte tala om vår situation med några lärare var det ingen som tog oss på allvar. Det var nu som det var, var budskapet. Vi var lämnade helt ensamma (och det kändes). Nå det höll nu på i ett par år och upphörde sen men vår vänskap förstörde det. Jag ”lämnade” min kompis för att slippa utsättas mer. Det här är nu inte kanske direkt trakasseri och vet inte om det hör hit. Men sammanhänger nog starkt med detta att vara flicka och kön och ha ”no say”, tvingas växa upp i en tystnad full av medlöpare, och försöka anpassa sig – jag blev tyst (sjukligt blyg, det var ett helt år sen i gymnasiet då allt var över som jag sa typ inte ett ord), osäker och det värsta är att jag verkligen betedde mig fult och fegt – svek min bästa väninna.

Jo, ska sägas: en av killarna, alfan, blev humanare i vuxen ålder och försökte faktiskt under en klassträff åratal senare be om ursäkt.

När jag arbetade på olika fartyg hände det på 3 olika fartyg att 6 olika män kom och tafsade mig på baken. På den nyaste båten rådde en väldigt sexistisk miljö och flera kollegor berättade om opassande kommentarer av manliga kollegor och förmän.

När jag var kring 13 år jobbade jag som prao på ett kryssningsfartyg i en vecka.

En kväll var min uppgift att stå och välkomna passagerarna och dela ut program på ett av de lägre däcken, då en man i 20-års åldern kom fram till mig, tog mig på arslet och frågade om jag ville festa med honom senare på kvällen. Stammade hastigt ut ett nej tack och vände min uppmärksamhet mot de andra passagerarna.

I efterhand insåg jag att jag antagligen borde ha berättat om incidenten för min pappa, som jobbade som säkerhetsvakt på samma båt, men det föll mig inte i tanken just då.

Går lågstadiet, åker buss i en större stad. Ska på pianolektion. Plötsligt börjar det. Tafsandet. Farbrorn som sitter intill mig. Vad ska man göra? Vågar inte röra på mig. Han tar på mitt lår, kniper i det, handen rör sig uppåt. Jag går av bussen vid innan min hållplats.