Jag hade varit ute och festat med mina vänner, haft en rolig kväll. Bestämde mig att ta en taxi hem. Hittade ett gäng som skulle åt samma håll så vi beslutade oss att dela taxi. Satte mig på passagerarsätet, jag skulle ju längst bort. Vi hade roligt längs vägen, skojade och skrattade. De 2 sista hoppade av. Bara jag lämnade kvar med chauffören, han kanske 60år?, med en sträcka på ca 12km kvar hem. Han småpratade, helt okej för jag har inga problem med att prata med främlingar. Han började fråga mer privata, personliga frågor och jag blev mer obekväm. När vi äntligen svängde in på gården hemma så tog han tag i mig, bad mig se honom i ögonen och så nåt liknande som att jag var fin flicka osv. Var så obehagligt men där och då kunde jag inte säga ifrån.
Berättade för mamma och pappa. Bestämde mig för att ta reda på vem den här mannen var via kontakter och sedan gick jag till polisen och gjorde en anmälan. Den kvinnliga polisen skrev ner uppgifter. Hon sade att jag måste vara beredd att vittna om det blir en rättssak. Där vågade jag inte ta det ett steg länge, jag var rädd att förstöra för hans familj eller liknande. Det som gjorde mig ännu mer ledsen i denna situation var det som polisen sedan sade: ”som ung tjej ska man nog vara försiktig och inte dricka för mycket”. Jag blev chockad, sade att jag nog inte alls var så full, bara så att jag inte kunde köra hem själv men det verkade hon inte tro på.
Har sedan detta haft obehag att åka taxi ensam, rädd att någon annan ska hamna ut för något liknande eller att något värre ska hända. Att åka taxi skall vara tryggt och man skall komma hem säkert.
Tyvärr är detta bara en händelse av många andra som man fått vara med om. Alla respektlösa män som tryckt sig emot en eller dragit en till sig, tafsat på en, kallat en en rad olika saker, tvångskysst en och listan fortsätter…
Varför ska vi behöva säga ifrån? Det skall inte hända från första början!