Jag är barn, 0-6 år. Familjebekanta med två killar som är 3 och 6 år äldre än mig. Blir kontinuerligt i flera år tvingad att visa min vagina, röra deras kön, blir fasthållen och tvångskysst med mera. Berättar inte åt någon för jag förstår inte att det är fel förrens jag är 20+ och berättar det åt min terapeut.
Jag går i lågstadiet. Blir kontinuerligt retad för mitt utseende, främst av äldre killar. Blir ofta slagen på brösten och ibland drar någon ner mina byxor och sådant. Jag är ledsen men tror att det är normalt.
Jag är tonåring och tappar oskulden med min flera år äldre pojkvän. Han tjatade i flera veckor tills jag gick med på det. Senare i vårat förhållande blir han aggressiv. Jag utvecklar panikångest och inbillar mig att ingen annan vill veta av mig. Han är otrogen och trycker ner mig dagligen. Att ha sex känns som våldtäkt. Jag tror att det är fel på mig.
Jag är singel igen. En kille på en fest som jag dansar med kör upp sitt finger i mig. En kille jag ligger med när jag är berusad vägrar sluta fast jag ber om det. Killar på fester tafsar och tränger sig på och jag tror att det är så här det är att växa upp.
Jag är 17 och blir kär i en äldre kille igen. Vi blir tillsammans och ganska snart börjar han kontinuerligt trycka ner mig. Hans mentala problem eskalerar och han skadar sig ofta framför mig och säger att det är mitt fel. Han missbrukar skyller sitt självmordsförsök på mig. Han lämnar mig för att jag är en så dålig flickvän och jag tror honom.
Jag är singel. Jag tror att jag är onormal om inte jag också har one night stands. Jag har ännu aldrig njutit av sex, men tror att det är normalt. Jag blir förföljd flera gånger efter krogen av killar som vill ligga, ofta bekanta. Ibland vågar jag inte säga nej. Det känns alltid som våldtäkt. Efter akten när killen somnat går jag ofta och sover med min rumskompis eller på golvet. Nästa dag vaknar jag nästan alltid upp och gråter.
Jag börjar studera. Redan första veckorna börjar en tutor uppvakta mig, och jag tror jag är kär. Vi har sex och jag börjar märka att jag inte vill ha en relation. Han sprider ut falska rykten om mig som ”straff”. Något år senare bjuder min föreläsare mig på kvällsundervisning och först när han kör tungan ner i halsen på mig förstår jag hur naiv jag är.
Pappa fyller 50. På resa i Turkiet. Blir 3-4 gånger tafsad på och fingrad mot min vilja. Männen blir ofta aggressiva om jag säger ifrån. En kille jag träffade som jag trodde var snäll (som jag lade till som vän på Facebook) började efter min hemkomst skicka hur han vill våldta mig.
Jag fyller 20. Tröttnar på allt och börjar leva i celibat. Blir konstant ifrågasatt och börjar kontinuerligt undvika att delta i fester. Blir gravt deprimerad och insjuknar i svår ångest. Försöker dejta men klarar inte av det på flera år. Söker mig till en psykolog som vill veta alla mina sexuella preferenser och letar upp min privata telefonnummer. Byter psykolog.
Jag är 24. Har blivit nästintill frisk och träffat någon som är allt det som de aldrig var. Känner mig trygg och har börjat att tycka om sex(!). Jobbar inom restaurang. Kunder i form av äldre män stirrar, tafsar och kommer kontinuerligt med skamliga förslag. Manliga kollegor likaså, ofta är jargongen i köket otroligt kvinnoförnedrande och sexuell. Jag har dragit på mig ett skal för att orka. ”Det tar aldrig slut och de slutar aldrig” avfärdar min förman det hela med.