I slutat av lågstadiet hade det redan blivit klart hur rollerna mellan att vara flicka och pojke skilde sig krafigt. Hur pojkarna antog att de hade rätt till flickornas kroppar i klassen. En vanlig grej var att pojkarna dagligen slog en på rumpan då man gick omkring i korridoren, utan förvarning och som en del av ”leken” av heterosexuellt samspel mellan könen. Pojkarna rangordnade också oss flickor i klassen på basis av vår bröststorlek – ”hon har meloner till bröst, hon har jordgubbar och hon har ’bara’ blåbär”.
Jag var i lågstadieåldern på en eftermiddagsverksamhet på ungdomsgården för att lära mig laga mat. Den dagen skulle jag och en annan flicka göra spaghetti bolognese tillsammans med en av de manliga ungdomsledarna. I samband med att vi skall lägga i tomatpuré (från en tub) i såsen, insinuerar den manliga ungdomsledaren att ”det nog är bra att vi övar på att klämma på dessa typs av föremål, eftersom det är en kunskap (!) vi kommer att behöva när vi blir äldre”. Han hänvisade alltså till tuben av tomatpuré som vi skulle klämma på för att få ut purén och likställde det med mannens penis.
Hösten 2017 var jag ute och festade på en nattklubb i stan. Jag och två andra kvinnor hade valt en plats uppe i nattklubbens övre våning. Vi dansade i en så kallad egen sektion/bås. Båsen är tydligt markerade med en mur/staket på ca 60-100 cm höjd. Vi tre kvinnor dansar och har det skoj, men lägger ju genast märke till en man som står i båset bredvid och inspekterar oss med ”den manliga blicken”. Efter en stund ser jag att han klättrar över till vårt bås och ställer sig och tittar på oss och säger något till mig. Jag ber honom att avlägsna sig, att vi vill vara i fred och dansa för oss själva. Så börjar en argumentation över att han visst får stå där och titta. Jag ber honom först lungt och sansat att avlägsna sig, men allt eftersom han tydligt visar att han inte vill lämna oss så blir diskussionen allt mer hetskt. Jag börjar räkna upp högljutt får honom och visar med fingrarna hur många gånger jag bett honom avlägsna sig och sagt NEJ. Han klättrar tillbaka till sin sida. Men är snabbt tillbaka igen. Nästa strategi blir att ignorera honom – fungerar ej. Sedan tar jag till hårdhandskarna och hotar honom. Ber också hans manliga kompis att ingripa – halvhjärtat fösöker kompisen säga till mannen att det nu räcker. Scenariot framskrider och efter att han inte lyssnat på mina ca 40 (!) ”Nej” och ”lämna oss i fred” går jag till ordningsvakten för att få bort honom. Vid detta skede är jag och mina vänner redan påväg bort till en annan del av nattklubben och lämnar mannen till sitt öde med ordningsvakten. Hela scenariot höll på i ca 30-45 minuter. Scenariot är ett tecken på hur män tror att de har rätt till våra kroppar, inte tar ett ”nej” för ett ”nej” och endast slutar då någon person (annan man) med högre makt säger ifrån.
Jag vill med mitt inlägg påvisa att ojämlikheten och sexuella påståenden finns närvarande i varje kvinnas vardag, det är så normaliserat att jag som flicka i de yngre tonåren inte själv lade märkte till dessa. Nu vet jag bättre.