Vittnesmål nummer 78

Skickar det här anonymt för jag är fortfarande rädd för personen som utsatte mig för det, trots att det här hände för över 20 år sedan och jag inte vet var han bor längre eller om han ens lever. Men med tanke på vad jag nu vet om kvinnomisshandel och förövare, så är jag glad att jag kom så lindrigt undan och vågar också inte träda ut med namn ifall mannen ifråga hittar min kommentar.

Jag var 16, gick på ettan i gymnasiet och hade blivit dumpad av min första pojkvän och tänkte med min tonårshjärna med bristande erfarenhet att det skulle vara en bra idé att bli ihop med någon annan för att försöka glömma hjärtesorgen. En cool 18-årig kille på trean hade gjort slut med sin coola flickvän, och när vi råkade på varandra på en fest så fick jag för mig att det skulle vara en bra idé att hångla med honom som hade högstatus och verkade trevlig. Han fick för sig att vi var ihop och först tyckte jag det var spännande att vara ihop med en äldre pojkvän som hade körkort och bil och hängde med spännande personer. Sen blev det creepy.

Vi hade varit ihop en vecka innan han började planera hur vi skulle gifta oss. Han hade planer för hur många barn vi skulle ha (två stycken), vad dom skulle heta (bägge skulle vara flickor) och hade liksom stakat ut hela mitt liv med honom efter bara en vecka och var väldigt viktig med vem min pappa var och att han tyckte det var roligt att ha en sån svärfar. Han ville inte ha sex med mig, för jag var inte en sån som man hade sånt med tyckte han (madonna/hora-synen), och han ville mer och mer bestämma allting som jag företog mig.

Jag visste inte hur jag skulle dra mig ur det här förhållandet så jag gjorde något dumt – jag pratade med mina kompisar om att jag ville göra slut. Kompisarna spred ryktet och snart visste hela skolan om att jag inte ville vara ihop med honom. Han mötte mig i skolan och jag sa att ja, jag vill inte vara ihop med honom och så trodde jag det var färdigt med det, för han verkade ta det så bra.

Samma vecka var jag på en fest hos en kompis. Den här killen och hans kompisar dök upp och han fick för sig att han skulle ha ett snack med mig. Vi gick till en bastubyggnad bredvid och han försökte få mig att ändra mig, för egentligen ville jag ju vara ihop med honom tyckte han. Nej, sa jag. Det var då han blev våldsam. Han vrålade och skrek och slängde mej i väggen. Hans kompisar stod på andra sidan dörren och försökte rycka upp den, och jag försökte ta mig ut, men han var så mycket starkare än mig och bara slängde omkring mig och höll i mina armar.

Till slut fick hans kompisar honom övertalad att släppa ut mig. Vi åkte vidare till en annan fest och han dök upp där också och höll på att flyga på mig, men hans kompisar höll honom tillbaks. Ingen ringde polisen. Ingen tog det här på allvar trots att han alltså begick våld mot en 16-årig tjej inför hur många vittnen som helst.

Men här kommer det som var det jobbigaste: hela skolan tyckte efteråt att det var jag som var den hemska! Alla gick omkring och tyckte jag var så hemsk mot den här killen, för han var ju så trevlig och hur kunde jag göra så att jag lät honom höra på omvägar att jag ville göra slut. Det var liksom föreståeligt att han blev våldsam mot mig när jag hade gjort sådär mot honom.

Jag träffade något år senare en annan tjej som hade varit ihop med honom och hon var den enda som nånsin riktigt har förstått mig, för hon var lika rädd för honom som jag var. Han hade gjort slut med henne för att han träffat mej, så hon var tacksam för mig som räddat henne från honom, men tyckte synd om mig som råkat ut för samma våldsamma person som hon.

Hon hade också varit med om samma sak, att alla hennes kompisar tyckte att han var ju så trevlig och snygg, att inte kan det väl vara nåt fel på honom.

Men jo det kan det. Våldsamma män är inte alltid de som ser skumma och konstiga ut. De kan vara snygga och coola de också, och ha massor med vänner som tycker de är de trevligaste och snällaste som finns.

Jag har många gånger undrat vad som har hänt med den här mannen. Om han är gift och om han utsätter andra kvinnor för sånt här beteende, för jag tror knappast han slutade efter mig – tvärtom är det här såna tecken på personer som brukar eskalera sitt beteende med tiden.