Vittnesmål nummer 11

Jobbade på en förening där andra föreningar är medlemmar, det var mycket öppet på arbetsplatsen att jag är aktiv feminist. Dagen efter kvinnodagen började morgonen på kontoret med att jag plockade undan lite koppar från mötesrummet för att föra dem till diskmaskinen. I rummet fanns förutom kopparna tyvärr också en äldre man som passade på att fråga ut mig om kvinnodagen, ganska vanliga lite irriterande frågor så där. Inget konstigt. Han avslutar med det typiska ”jag tycker alla dagar är kvinnors dagar” och jag förklarar ännu en gång upplägget med patriarkatet.

Så går jag till köket och fyller diskmaskinen. Plötsligt står han där och blockerar dörren i det lilla köket och utropar ”Men berätta nu! Hur känns det att vara kvinna?!”. Jag svar att det är väl ok om alternativet är att vara en man, tränger mig förbi honom och går in på mitt kontor. Men det dröjer inte länge så är han där också. Han ställer sig framför mig och frågar ”En hurdan man skulle du kunna falla för?”. Jag svara att det nog skulle vara någon mycket yngre än han (uppskattningsvis är han minst 40år äldre än mig). Han godkänner inte svaret utan fortsätter ”Men vilka kvaliteter i en man söker du?”. Jag svarar ”respekt”, han nickar belåtet och går ut. I stunden tänker jag inte alls på det här som trakasserier, som ni märker av det jag berättar var det en situation där jag hela tiden var trygg nog att hålla mig lugn. Men jag tyckte ändå att det var en så absurd grej att jag meddelade min chef om det per sms. Får sms-svar av honom ”Nu blev jag svartsjuk”.