När jag började i högstadiet hade vi en manlig lärare som hade ett rykte om sig att vara för närgången.
Det fick eleverna av kvinnligt kön uppleva, när han kunde krama utan att be om lov, lyfta upp skjortan och rita med tavletusch på magen etc. När han på ett skoldisko började bjuda upp elever till tryckare tyckte vi det blev för mycket.
Vi gick till rektorn som hade ett snack med läraren, men slutsaten var att rektorn senare berättade för oss att ”han bara anser sig vara en snäll farbror som tycker om att klappa på flickorna”. Alltså rektorn. Som godkände detta och tog till inga vidare åtgärder.