Jag har inte blivit utsatt för några grova övergrepp, våld eller hot. Däremot har jag utsatts för sexuella trakasserier i form av kommentarer om min kropp, oönskade inviter, plumpa skämt och tafsande. Varje gång är en gång för mycket. Jag har sagt ifrån, försvarat mig fysiskt, varnat andra. Ändå har sådant här skett.
Nu när jag är vuxen blir jag så upprörd när jag tänker på hur barn fick bete sig i grundskolan, ja, redan i dagis. Pojkar som systematiskt trakasserade flickor, tafsade, var våldsamma. Alla kommentarerna om flickors kroppar. Jag minns känslan av att mellan skåpen i en högstadiekorridor försöka knuffa och brotta bort en pojke, starkare än jag, som försöker dra i mina kläder. Jag fräser att jag ska bita eller knäa honom om han inte slutar. Han släpper mig, går undan och ropar istället till dem som står nära att jag ”har så ful röv”. Det här var nog ett av de lindrigaste fallen som något av förövarens alla offer kommer ihåg såhär många år efteråt. Jag skulle kunna beskriva honom närmare men ganska många i Svenskfinland vet vem den här mannen är så jag låter blir.
Riktigt arg blir jag när jag tänker på hur många vuxna som fanns i skolan och inte såg trakasserierna, eller valde att inte se.