Jag är mycket ung. Oplanerat hamnar jag i en bil som ska ge oss skjuts. Jag får passagerarsidan fram. Jag känner mitt sällskap, men vi är inte kompisar.
Mannen vid ratten är okänd egentligen men jag råkar veta att han är storebror till en klasskompis. Han är mer än dubbelt så gammal. Han vet inte vem jag är. Mannen tar genast och håller min hand, nästlar sig så att våra fingrar ”korsas”.
Då han växlar försöker jag ”dölja handen”, då sticker han ner sin hand mellan mina lår istället. Det är sommar och jag är relativt lättklädd. Inser att det är pest eller kolera. Säga ifrån vågar jag inte, även om hela mitt kroppsspråk säger ”ditt AS!”. Får bort handen och inser att ett ”handtag” är iallafall bekvämare i denna obekväma situation, där även hans ord tydligt beskriver hans avsikter. Ingen där bak säger något, vet dock inte om de ser eller hör i ljudet av musiken…
Bilen stannar och jag rycker upp dörren, springer undan, trots att det är helt fel adress och jag kommer att få gå mycket långa vägar hem. Den äcklade och kränkta känslan sitter i länge.