Satt just med min dotter, snart 15 år, och fyllde i blanketterna som hör till en stor hälsogranskning på högstadiet. Min dotter utvecklades väldigt tidigt, såg redan i 11-12-årsåldern ut som en mogen kvinna. Har former och är mullig. Jag har aldrig kört hårt med bantning, för det är inte för barn. Hör till saken att hon även är väldigt lång.
Jag som mor har alltid trott hon varit nöjd eller i alla fall okej med sig själv, men BANG! Det visade sig just att hon inte var. OK, tonårstänkande, var min första tanke. Men jag frågade henne, och efter en stund kom det fram att hon ofta får höra om sina stora bröst. Och att hon tidigare känt sig stor och klumpig. Händelsen utspelade sig på en dansskola där det inte fanns passande kläder, utan nya måste sys, efter att dansläraren sagt att kläderna inte endast bör passa dansen, utan även kroppen! Dansläraren var kvinnlig, brösten skulle täckas in ordentligt och ”valkarna” gömmas in. Det rann mycket ut av min dam som i mina ögon är söt o vacker trots storleken. Hennes dansintresse är noll, eftersom hon aldrig var tillräckligt bra på grund av sitt utseende – och idag dansar hon inte längre.
Jag vill bara med detta uppmärksamma hur djupa sår vi kan lägga i ungdomarnas själar, genom att kommentera utseende ellerr storlekar. Idag kämpar vi med att hon skall våga ta kontakt med vänner mer och en dag våga sig ut i kärlekslivet – trots stora bröst, som hon hoppeligen en dag kan och får vara stolt över utan att det ses som sexuellt, hon är en kvinna snart!