Jag kom när jag läste andras berättelser ihåg hur det gick till när jag förlorade oskulden. Det var en så förträngd händelse att jag börjar spontangråta bara jag tänker på det. Mannen det hände med var flera år äldre, vi hade gått på flera dejter och han hade tjatat flera gånger. Jag går till sist med på det och låter honom supa mig full. Mitt under akten känns det plötsligt annorlunda och jag ser att han dragit av sig kondomen. Jag hoppar till och säger ifrån, han tar på sig en ny. Efter en stund märker jag att han tagit av den igen. När jag säger att han måste ha på den säger han hur obekväm den är och hur det inte känns skönt för honom om han måste ha den. För att inte vara självisk går jag då med på att vara utan, tror det är normalt. Jag känner mig äcklig och sårad efteråt men litar på när mannen säger att han precis gjort test för könssjukdomar. Köper bara ett dagen-efter piller.
När jag var 19 och gick ut på en dejt med en man jag träffat på gymmet. Dejten börjar bra, han lyssnar och är romantisk, men slutar med att han tvingar mig att suga av honom i en skogsdunge brevid ett bostadsområde, ca 30 meter i full syn från en gångväg. Han blir arg när jag inte vill ”gå hela vägen” för att jag är obekväm, och säger att jag är skyldig honom det. För att han varit snäll och lyssnat.
När jag var 20 deltog jag vid en kurs i flera veckoslut. Den sista helgen började jag diskutera med mannen som var chef för evenemanget, en relativt känd finlandssvensk författare ca 30 år äldre än mig. I början av kvällen är det trevligt, vi debatterar och diskuterar, det är intressant och givande att diskutera med en så intelligent man. Tills han i slutet av kvällen börjar kommentera mina bröst, försöker köpa mig drinkar, ställer sig brevid mig så att jag är avskärmad från gruppen och endast kan tala med honom flera gånger och kommenterar hur ”de andra nog tror att jag stöter på dig”.
Andra händelser har hänt vid många sommarjobb som servitris:
Kunden som frågar om jag vill komma hem med honom, jag säger nej tack, han blir mer grafisk i sina beskrivningar, säger hur han ska vänta på mig utanför restaurangen när jag slutar jobbet. Jag tittar skräckslaget på ordningsvakten, nickar mot mannen för att visa att han är obehaglig. Vakten ser men gör inget.
Sommarjobbet på servicestationen där en stamkund börjar kalla mig ett förnedrande objektifierande ord och chefen skrattar med. Att ha en god relation till stamkunden betyder mer än att ens anställda ska behandlas med respekt. Stamkunden kommer ofta tillbaka full, är närgången och tafsar en gång på mig, men chefen ser inget.
Alla de gånger jag blir tvungen att servera ett stort bord med endast män – måste stå ut med kommentarer om mitt utseende, förfrågan om telefonnummer, situationer då alla vid bordet skrattar åt mig, med meningen använder mitt namn hela tiden som om jag känner dem (de läser från min namnskylt)…
För att inte nämna de sorgliga tafsningarna i butiker (redan som 11-åring) och barer, kommentarer på gatan av främlingar om min urringning som tydligen är för djup. En homosexuell manlig bekant tar sig friheten att kommentera på och känna på mina bröst utan att fråga trots att jag är synbart obekväm. Tror det är okej för att han ju inte blir kåt av det.
Och en till i kombination med rasism:
Alla de gånger män tror det är okej att röra vid mig eller att försöka kyssa mig vid krogen när jag står tillsammans med min pojkvän, för att de tror jag är desperat eller lättfotad då jag är med en afrikansk kille. Det händer så gott som varje gång vi är ute tillsammans, mycket oftare än då jag är ute själv. Den jävla äckliga föreställda äganderätten, som att jag måste vara med en finlandssvensk vit man för att respekteras. Senast förra veckan kom en finlandssvensk kille och sade till mig att ”om du vill knulla så finns jag här” när jag satt bredvid min pojkvän och pratade och höll hand. Brukar inte säga till min pojkvän när det händer för att jag inte vill att han ska slåss med dem och bli skadad.