Vittnesmål nummer 489

Jag är inte liten till storleken och har flera gånger fått höra av pojkar/män om hur stor jag är och att ingen gillar någon som är sådär stor. Men ändå fast jag är så stor och hur lite nån vill ha mig blir jag ändå tafsad på och ropad efter.

En av mina värsta upplevelser var när jag studerade. Jag var på förfest med en grupp kompisar. Både kvinnor och män. Jag litade (och litar ännu idag) på dem alla. När vi kom till baren och hade betalat för våra drinkar, så känner jag hur någon lägger sin hand på min rumpa. Jag vänder mig om och en väldigt berusad man jag inte känner viskar i mitt öra att han vill ta hem mig. Jag har inte druckit mycket och säger bestämt nej och tar bort hans hand från mig. Det var ganska mycket folk på baren och jag försöker följa efter mina kompisar till ett bord. Jag kommer inte ända fram och då känner jag ännu en gång en hand på min rumpa och samma man viskar att jag nog skall komma hem med honom. Han tycker ju att jag är så snygg. Jag säger bestämt nej igen och drar mig bort från mannen. Jag kommer fram till bordet där några av mina manliga vänner står och jag ser att den berusade manen har följt efter mig. Jag sa snabbt åt en av mina vänner att lägga armen runt mig som att vi var ett par, fast vi inte var det. När han såg mannen lade han snabbt armen runt mig och gav mannen en mördade blick. Då gav han upp och jag såg inte honom efter det.

Jag klarade mig ganska lätt undan ur denna situation, men det värsta med hela upplevelsen var att jag kände mig så hjälplös och svag när mina ord inte räckte. Mina ord räckte inte, utan en annan man måste ta ”äganderätt” över mig så den andra ska sluta tafsa.