Förutom alla bh:ar som blev öppnade, kommentarerna om min rumpa, nedtystanden av killarna redan i lågstadiet och äckliga kommentarerna och beröringarna på nattklubbar/studiefester är det ett par händelser som jag inte tagit på allvar innan #metoo. Det var som om det inte var fel men ändå var det.
Min första pojkvän jag fick var när jag var 14 och vi var ihop 6 år. Första gången vi skulle ha sex talade vi rätt så mycket om, eftersom det var första gången för oss båda. Jag var lite osäker på mina bröst som jag haft komplex för. Han påpekade att det hör till att vara utan bh. Han påpekade även att det hör till att kvinnor har ljud under sex. Porr ger en så vriden bild att verkligeheten att jag blir äcklad av att folk tar åt sig så mycket därifrån…
Det tog mig lite mod att skriva detta, eftersom jag lite skämtat om händelsen då jag berättat den till någon.
Jag träffade en finlandssvensk kille. Vi spelade biljard, han berättade om sin syster och hur han aldrig skulle låta något hemskt hända henne och gick sedan hem till honom. Jag var förberedd på vad som skulle hända och var med på noterna tills det hände. Han använde mycket kraft och var dominant. Han var ungefär 2m lång och vältränad så jag hade ingen fysisk kraft och mina ord ”sluta” vägde ingenting. När han skulle sätta in den gick det inte och då fick jag höra hur jag är ”för trång”. Mina kvidande ansåg han vara njutning.
Jag har kanske inte tyckt att det varit ”så farligt”, eftersom andra hamnat ut för värre. Man ska inte jämföra sig. Fastän jag först ville, får jag ändå ångra mig. Det har vi alla rätt till!