Jag har blivit knipen i rumpan av tjänsteman på riksdagsgruppen i ett av våra stora partier då han utan att knacka kom in på vårt arbetsrum i riksdagen där jag vilade på soffan. Jag har utsatts för påtryckning av minister att åka med som sällskapsdam i hans bil istället för att ta journalistbussen från kvällstillställning tillbaks till hotellet. I det första fallet skälldes den berörda mannen ut ordentligt av min äldre manliga kollega och fick portförbud till vårt arbetsrum. I det andra fallet läxades jag upp av äldre kvinnlig kollega – om en minister ber så säger man inte nej! Något senare drabbades en av mina yngre kolleger av en hysteriskt sms:ande minister som bl.a. ville att hon åker med på arbetsresa utomlands. Jag såg många av sms:en, hon var fruktansvärt illa berörd och olycklig, och det slutade först då hon hotade ge dem till kvällspressen. Och på en av mina flera arbetsplatser fanns det en chef som uppmärksammade åtminstone en av de unga ickefastanställda kvinnliga kollegerna på att han blir så kåt då han ser henne bakifrån. Hur hanterar man sådant då man är ung och rädd om sitt jobb?