Jag är 20 år och i ett lyckligt förhållande med min pojkvän sedan nästan ett år. Min sexlust är låg pga p-piller (som jag äter för mensvärk, inte som preventivmedel i första hand), depression och antidepressiva mediciner, och min pojkvän har mycket högre sexlust än jag. Han säger att han respekterar mig och inte vill göra mig illa, men varje gång vi ligger bredvid varandra vill han tafsa och gnida sig mot mig. Vi har tagit i bruk ett kodord för att få honom att förstå att när jag säger nej så betyder det nej till allt sexuellt, inte bara det han håller på med just då. Jag använder detta kodord dagligen. När jag säger åt honom att det han gör är sexuellt trakasseri blir han ledsen och ber om förlåtelse, men gör det ändå igen nästa dag, eller om några timmar. Han har aldrig gjort någonting värre, men förstört min tillit totalt och ytterligare sänkt min sexlust. Jag vill sällan sova i samma säng som honom, trots att jag älskar honom, för jag orkar inte vara på min vakt hela tiden. Jag orkar inte säga nej och förklara att det inte är okej att röra mig utan mitt uttryckliga tillstånd, varje kväll och varje morgon. Det är så sjukt att män får lära sig att de får ta för sig av kvinnors kroppar, att respekt handlar om att sluta när kvinnor säger nej i stället för att fråga före de gör någonting alls. Att de får lära sig att deras sexlust ger dem rätten att göra vad de vill, att kvinnors uppgift är att ge dem njutning. Att deras sexlust är en ursäkt för trakasseri och våld. Det här är inte en berättelse om en man som vill något illa eller vill vara våldsam, utan om en man som fått lära sig att gränsen för trakasseri går mycket senare än den gör – precis som de flesta, om inte alla andra män.