Jag har bott i ett halvår i Lissabon, och jobbar nu i Rotterdam, Nederländerna. Men aldrig har jag blivit så dåligt behandlad som hemma i svenskfinland. Redan i lågstadiet började det med ”balla-balla”. Sen fortsatte det i högstadiet med horribla rop i korridoren och att någon la till mig som hatobjekt på Berusad. Jag blev kallad hora och fick klagomål på mitt könsorgan. Tydligen ska man vara skinande rakad som ett litet barn för att duga. Mamma höll om mig för att trösta och skammen fanns där varje dag. Ett ex ägnade sig åt tjatsex, tills jag gav upp och kände mig äcklad som aldrig förr av situationen efteråt. Jag skyllde på mig själv, som alltid. Någon spred graviditets-rykten och skitsnack om mig och mitt ex. Som var långt ifrån sanna. På krogen fortsatte det med ovälkommet tafs och nyp i rumpan som var långt ifrån uppskattat. Ett fyllo på gatan frågade en gång om sex och förföljde mig tills jag tog upp telefonen för att låtsas ringa någon.