Jag är tio år gammal och det är morgon. Jag sitter i bussen på väg till skolan. En kraftigt berusad man med snaggat huvud stiger raglande in. Han luktar sprit och svett. Han lutar sig nära mitt ansikte och med hög röst kallar han mig för ”neekeri huora”. Jag förstår inte riktigt vad det betyder, men vet att det är dåligt. Jag gråter, ingen tröstar. Jag säger ingenting i skolan.
Jag är sexton och är påväg hem från en gymnastikträning. Jag väntar på bussen, klockan är åtta. En man sätter sig bredvid mig. Plötsligt ser jag att han onanerar. Jag ställer mig snabbt upp, han gör samma sak. Jag hoppar på första bästa buss och ringer mamma.
Jag är tjugo och står på terrassen på Kaiku. Känner en hand som trycks in i mina byxor bakifrån och klämmer. ”Hei beibi, onks sul tulta?”. Jag frågar vad han håller på med. Han putar med munnen och säger förlåt, han säger att han bara inte kunde låta bli.
Jag är på bar, klubb, hemmafest, regatta. Samma mönster. Män som rör, män som stirrar, män som förolämpar. Män som kallar vänner för horor. Män som bara vill veta hur det är att ligga med en svart tjej. Män som säger att jag är snygg för att vara en svart tjej. Män som berättar för mig att de älskar porr med svarta tjejer i. Konstant sexualisering och fetischisering.
Män som blir arga när man inte vill, män som inte respekterar ens nej.
En killkompis säger åt mig att män bara har ”mindre intellektuella behov” i en diskussion om samtycke. Jag undrar om han använder den repliken för att rättfärdiga våldtäkt.
Jag är tjugo och vaknar upp på ett hotellrum i centrala Stockholm och kvällen innan är ett svart hål. Jag har röda ögon och saltiga kinder men minns inte gråten. Min BH är borta och jag är ensam. Jag ringer min kusin som hjälper mig. Jag åker taxi genom Stockholm, sitter i baksätet och mår sämre än jag någonsin mått förut. Jag duschar fastän jag vet att jag inte får. Jag har inget minne av någonting, vilket har gjort att det är lätt att låtsas som om den kvällen inte fanns eller att försöka intala mig själv om att det finns en möjlighet att inget alls hände. Men jag märker ändå att jag påverkats.