Jag har drabbats av de tydligen sorgligt vanligt förekommande trakasserierna i olika form, från föraktfulla/slippriga kommentarer till blottare till våldtäktsförsök. Men det allra obehagligaste som jag inte förmått mig tala om förrän nu efter metoo är två saker som involverar nära släktingar.
Den första är att min två år äldre manliga kusin tog varje tillfälle till att i smyg tafsa på mig och säkert också andra i släktkretsen – strök mig över brösten efter hälsningsfrasen (den från min sida högst ovilliga), lät sin hand eller fot glida upp längs mitt ben och under kjolen när vi satt till bords med släkten, försökte ’på skoj’ slita av mig bikinibyxorna när vi hela gänget var nere och simmade osv. Det var så obehagligt och jag skämdes så. Det föll mig faktiskt inte in förrän jag var över tjugo att det ju var HAN som skulle skämmas, inte jag. Och att någon av de vuxna, kanske flera, antagligen nog såg en del av vad som hände, men inte ville/orkade/täcktes ingripa.
Det andra mest smärtsamma var när min mammas nya manliga vän antastade mig. Då var jag redan i den mogna åldern av 55 år! Min mamma hade träffat denne man på äldreboendet, de trivdes bra tillsammans och jag var så glad för deras skull. Men så en gång när vi suttit i hans lägenhet (de har lägenheterna bredvid varandra på äldreboendet) och sett på TV kände sig min mamma trött och ville dra sig tillbaka. Jag satt kvar en stund och såg programmet till slut. När jag skulle gå drog plötsligt mannen mig till sig, försökte kyssa mig och tog mig på brösten och mellan benen medan jag helt överrumplad, äcklad och förvirrad försökte göra mig fri. Jag häpnade över vilka krafter denna över 80-årgie man fortfarande hade. Jag lyckades göra mig fri och sprang ut.
Jag har inte talat om detta med någon annan än kin allra närmaste väninna, allra minst har jag talat med min mamma. Jag vill helst inte hälsa på dem längre, men biter ihop tänderna och gör det ändå, men ser till att jag aldrig blir ensam med mannen.
Har senare förstått att det är mycket vanligt att sjukskötare och andra vårdare drabbas av att manliga patienter nyper dem, tafsar på dem och kommer med vad man kallar för oanständiga förslag. Otroligt fräckt att behandla vårdare på det sättet!
Men, som sagt, av allt obehagligt som hänt mig, är dehär två exemplen de värsta därför att det har hänt i familjekretsen, i situationer då jag borde ha kunnat känna mig trygg. Det går på något sätt lättare att handskas med de gånger då vilt främmande knölar till karlfolk burit sig mycket illa åt.