Vittnesmål nummer 707

Nyss fyllt 18 och hade min första riktiga krogkväll. Minns att kompisen hade kommit på villovägar och jag hade mått dåligt och spytt på toaletten. Kom ut och letade efter kompisen då jag på dansgolvet blir infångad av någon okänd man som helt kallt kör ner tungan i halsen på mig. Jag sliter mig loss och går snabbt ut och ställer mig vid vakterna och ringer efter skjuts hem.

Kring 20 år så står jag vid baren och ska beställa när en man ställer sig bakom mig och trycker skrevet mot mig. Jag ber honom backa och får kommentaren ”du tycker nog om det egentligen” och ett hest skratt i örat. Jag stampar klacken på foten hans och går därifrån.

Jag är 23, har ofrivilligt fått med ett ex hem för han anser att ”vi måste prata”. Redan på krogen hade han börjat tjafsa. Jag kände mig tvungen att förklara och försvara mig själv men ville inte göra det inför alla andra. Jag blir utskälld, nervärderad och hela grälet slutar med en enorm ångestattack för mig. Han ”tröstar” och sedan börjar han kyssa mig. Han utnyttjar läget där jag är för svag för att säga ifrån.

Jag vill inte, men jag låter det hända, bara väntar på att det ska ta slut.

Han somnar och jag lägger mig på golvet i fosterställning och försöker sova.

Det har hänt mycket mer, som jag kanske sett som småsaker förut,  tafsande på krogen, glåpord, blickar osv. Situationer där jag rutit ifrån och situationer där jag ignorerat. Men det är ändå inte okej.