Day: 21 september, 2018

Jag gick 1975-1985 på en svenskspråkig klass i en grundskola. Från liten skolflicka till student. På sistone har jag med några av mina kära kvinnliga klasskamrater börjat minnas olika tillfällen, som vi då upplevt som ytterst obehagliga eller t.o.m mycket fel, även om vi inte då uppfattade handlingarnas dimension, för att övergreppen skedde mest i tidig tonår: Pojkarnas jumppalärare brukade komma in i vårt omkläde och duschar och tittade på oss helt ogenerat. Vi var kanske 12-13. Sedan hade vi en tid en manlig (!!) skolläkare, som tog i våra bröst, för att se om allt är på ”sin plats”. Han tittade även i småbyxorna för att se, om man redan hade fått könshår. Tack vare MeToo/ViMed-debatten har vi börjat minnas ännu mera i detalj, vilka sexuella övergrepp vi måste uppleva i en omgivning, som borde vara trygg.

Jag minns inte hur gammal jag var, kanske någonstans mellan sju och tio då jag utsattes för verbala sexuella trakasserier.

Jag var bara ett barn och förstod inte förrän långt långt senare att jag hade varit med om sexuellt ofredande. Jag förträngde händelsen men jag kommer ihåg att jag länge efter att detta skedde var obekväm med att ha för åtsittande kläder på mig. Jag skulle möta en vän. Jag hade ett par lila träningsbyxor, minns dessa byxor särskilt väl för de var nya och jag tyckte dom var väldigt fina, och en långärmad t-skjorta. Jag promenerar upp för backen i bostadsområdet där vi bor och ser en man (gubbe) stå på sin balkong och titta på mig då jag kommer gåendes. Jag minns att jag blev obekväm, att det kändes som om hans blick borrade sig rätt in i min kropp, jag ökade på stegen. När jag går jämsides med balkongen frågar han plötsligt om han får fotografera mig naken. Om jag är villig att gå med på det. Jag blir vettskrämd, får inte fram ett ord utan bara skakar på huvudet och springer iväg.

Det tog många år innan jag kunde gå samma väg och passera balkongen till hans lägenhet. I samband med #metookampanjen kom detta minne upp till ytan igen efter att ha varit undanskuffat under så många år. Jag skämdes så över vad som hade hänt, jag trodde att det var mig det var fel på att det var jag som hade gjort något tokigt, så jag berättade inte detta för någon utan tryckte bara undan det långt långt bak. Jag berättade det inte ens för min bästa vän eller min mamma. Nu i efterhand är jag så himla förbannad över att den här mannen kunde göra att jag som ett litet barn kunde känna en sådan skam över min egen kropp, att det är det min kropp ska användas till. Tittas på och exploateras för deras behov. Ett barn som bara borde få leka, springa omkring, klättra i träd och skita fullständigt i hur ens kropp ser ut så länge den fungerar och jag mår bra.

Efter 15 års tystnad valde jag till slut i samband med #metoo att berätta om denna händelse till min partner. Jag är glad att jag berättade det, men det var svinjobbigt. Jag har fått frågan varför jag inte delat med mig tidigare, varför jag hållit det inne så länge. Och svaret är att jag inte vet, jag antar att jag skämdes för något som jag inte borde ha behövt skämmas för. Att felet inte var mitt men att jag på något sjukt galet sätt vred det till det.

Mannen i fråga lever inte länge så han kan inte stå till svars för vad han har gjort. Och vete fasiken hur många andra barn och unga flickor han antastat på samma sätt. Det bodde många barn och ungdomar i det bostadsområdet där jag växte upp.

Levde i ett misshandelsförhållande i många år. Han tog bort all kontakt från omvärlden och hjärntvättade mig. Jag var naturligtvis rädd för honom och ville inte ha nåt sexuellt umgänge. Det såg han ju naturligtvis till att det blev ändå med hjälp av kniv mot min hals och diverse andra saker jag inte vill nämna här. Jag var helt i hans händer och våld. Så här i efterhand drömmer jag ännu mardrömmar om detta, vaknar helt genomsvettig och har ångest. Jag lyckades rymma från denna psykopat med mitt barn och är ju det bästa jag gjort i mitt liv. Var så nära döden flera gånger. Så bra att denna grupp finns så vi kan stödja varann, det e jag så tacksam för.

Jag hade just fyllt 18 år och hade fått i födelsedagspresent av mina bästisar att åka på ”festival” som ordnades vid det lokala äventyrsbadet samt att få övernatta på hotellet bredvid. Eftersom det var bara jag och en av mina bästisar som var 18 så tidigt på året så var det vi två och hennes storasyster som for.

Vi hade jätteroligt och drack ganska mycket, jag hånglade med en kille som jag var bekant med och som jag tyckte var söt. Hängde med honom hela kvällen och han frågade när vi skulle gå till hotellet om han fick följa med, så att han inte skulle behöva ta taxi hem. Det gick väl bra, vi skulle ju ändå vara i samma rum som min bästis och hennes syster. På rummet pratade vi en stund alla fyra innan vi somnade, killen jag och min bästis i dubbelsängen och hennes syster på extrabädden. Jag vaknar en stund senare av att han ligger ovanpå mig och vill att vi ska ha sex, jag säger nej förstås, min bästis ligger ju bredvid mig! Han säger det går snabbt, vi måste bara va tysta och för min hand till hans kön. Som tur är han så jävla full så han lyckas inte få stånd och däckar efter en liten stund (som känns som en evighet). Jag buffar honom av mig och ligger kvar blickstilla och stirrar i taket. Sover inte mycket den natten.

Senare får jag höra rykten han spridit om att ”han har knullat mig” – mina vänner frågar om det och jag skrattar bort det, att något sådant absolut inte har hänt.

Då jag är 16-17 år gammal jobbar jag nattskift på platsen X och är ensam ung kvinna bland betydligt äldre män. En av männen tar sig frihet att upprepade gånger fråga mig, i ett minimalt utrymme där vi knappt båda ryms att stå bredvid varandra, ifall jag fått kuk på länge. Vidare pratar han gärna med mig om stora kukar. Samtidigt får jag obehagliga sms skickade till mig av en kollega till honom där han kommenterar min kropp. Kollegan säger att det är den äldre kollegan som skickat meddelanden med hans telefon. Jag säger ingenting.

Jag är 23 år och jobbar i infon på en kryssningsfärja där en av vaktmännen har fått för sig att vi kommer få ihop det. Han är påstridig trots att jag tydligt visar att jag inte är intresserad. Han berättar för mig att han har ett nyckelkort som gör att han kan ta sig in i min hytt när han vill. Jag säger upp mig från jobbet och berättar om vaktmannen till min förman. Personalavdelningen är strax efter i kontakt med mig och ber mig göra en officiell anmälan. Kvinnan jag pratar med säger att hon hört samma av andra kvinnor på båten och att de behöver min anmälan. Jag i min tur ville bara glömma och komma bort. Jag var också rädd att jag skulle bli känd som hon som ställde till med en scen.

Jag är 26 år och är en del av den innersta kretsen på jobbet tills en av cheferna föreslår sex med mig under en personalfest. Jag tackar bestämt nej och hänvisar till att jag är lyckligt gift med en 1-åring hemma och att han själv också just gift sig. Vd:n som stod bredvid och hörde diskussionen ringer mig följande dag och ber mig hålla tyst och aldrig nämna saken. Jag gör som jag blir ombedd. efter den festen är jag inte längre del av teamet. Helt konkret stängs dörrar mellan våra rum som tidigare hållits öppna. Under kommande fester hotar han som föreslagit sex att jag inte längre har en framtid i företaget. Då denna person blir vd byter jag jobb.

Jag är 30+ och är tillsammans med en manlig kollega på arbetsresa. Jag böjer mig ner framför mannen för att plocka upp en sak. Då jag ställer mig upp leker han att han drar upp gylfen och insinuerar att jag precis sugit av honom. Vd:n för det företag vi tillsammans besökt kommer in i rummet och det enda han ser är den gesten och garvet från min manliga kollega. Jag blir ställd och kan inte svara. Önskar innerligt att jag örfilat min kollega där och då. Jag upplever att min kredibilitet efter min kollegas gest sjönk till 0. Jag gör fortfarande ingen officiell anmälan.

Jag blev en gång lurad av en man som påstod sig vara 20, men i själva verket var han nog närmre 30 år.

Han kom och träffade mig när jag bodde i min första egna lägenhet och ville inte ge sig av även om det blev senare och senare och trots att han försökte få mig att gå med på att gå och lägga mig i sängen ”och mysa” med honom så vägrade jag.

Han drog mig tillsist med sig in till mitt sovrum och tvingade ner mig på sängen och började sen ta på mig innanför mina trosor och tvingade in sina fingrar i mig.

Jag minns ännu hur rädd jag var och hur ont det gjorde, jag var då 14 år gammal. Det kom blod från mig och dagen efter hade jag märken av blod på väggarna i sovrummet eftersom att han hade rört väggarna efteråt. Mitt underliv var så svullet flera dagar efteråt att jag grät när jag skulle och kissa och undvek det hellst så länge som möjligt, kunde heller inte gå normalt då mina blygdläppar var så svullna så jag gick hemma i några dagar utan att träffa eller prata med någon alls. Jag gick helst utan byxor då det gjorde ont att ha på sig trosor. Det var så hemskt!

Jag har fortfarande inte vågat berätta för någon annan än min man om saken för att jag känner det som att det är mitt fel att det blev som det blev även om det egentligen inte är det.

Jag vet att personen som gjorde detta i dagens läge lider av cancer och jag hoppas innerligt att han aldrig kommer bli frisk, utan får lida!

Jag är tacksam över att jag nu har träffat min fina man som förstår mig och direkt jag visar att jag inte vill ha sex eller att han rör mig så slutar han, behöver inte annat än se på honom när jag inte vill så förstår han och låter bli.

Trodde aldrig att jag skulle våga lita på män mer efter dendär händelsen. Jag vaknar fortfarande vissa nätter av att jag drömmer om händelsen och hoppar upp ur sängen av skräck, skulle helst bara spola tillbaks tiden och se till att jag aldrig hade träffat mannen som gjorde sådär med mig. Fyfan!

Nyss fyllt 18 och hade min första riktiga krogkväll. Minns att kompisen hade kommit på villovägar och jag hade mått dåligt och spytt på toaletten. Kom ut och letade efter kompisen då jag på dansgolvet blir infångad av någon okänd man som helt kallt kör ner tungan i halsen på mig. Jag sliter mig loss och går snabbt ut och ställer mig vid vakterna och ringer efter skjuts hem.

Kring 20 år så står jag vid baren och ska beställa när en man ställer sig bakom mig och trycker skrevet mot mig. Jag ber honom backa och får kommentaren ”du tycker nog om det egentligen” och ett hest skratt i örat. Jag stampar klacken på foten hans och går därifrån.

Jag är 23, har ofrivilligt fått med ett ex hem för han anser att ”vi måste prata”. Redan på krogen hade han börjat tjafsa. Jag kände mig tvungen att förklara och försvara mig själv men ville inte göra det inför alla andra. Jag blir utskälld, nervärderad och hela grälet slutar med en enorm ångestattack för mig. Han ”tröstar” och sedan börjar han kyssa mig. Han utnyttjar läget där jag är för svag för att säga ifrån.

Jag vill inte, men jag låter det hända, bara väntar på att det ska ta slut.

Han somnar och jag lägger mig på golvet i fosterställning och försöker sova.

Det har hänt mycket mer, som jag kanske sett som småsaker förut,  tafsande på krogen, glåpord, blickar osv. Situationer där jag rutit ifrån och situationer där jag ignorerat. Men det är ändå inte okej.

Jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier, sexuellt våld och utnyttjande. Jag har utsatts av främlingar, äldre män, yngre män, ”kompisar” och det började när jag var 11 år och bara ett barn. Jag minns alla de gånger jag kallats hora/slampa och fått händer över min kropp utan min tillåtelse. Jag minns alla de gånger under skoltiden killarna tog sig rätten att kasta in saker mellan mina bröst i form av kottar, trädspån, suddgummin mm. Jag minns allt. Jag minns vareviga gång jag fått känna skuld och skam och att min kropp blivit ”använd” och antastad utan min egen tillåtelse.

Jag jobbade med personer med funktionsnedsättning, då min manliga kollega ofta påpekade om mitt yttre. Jag minns inte allt han sa men sista droppen för mig var när han sa att: så skulle du kunna ha en såndär blus på dig och ingenting under, å sitta på sängkanten å överraska din pojkvän på det sättet. Då sa jag att han verkar väldigt desperat och att ”håll käften”.

I ungdomen hade jag ett mycket destruktivt förhållande. Jag fick sitta och se på porrfilm med hans vänner och höra dem diskutera vilka kåta tjejer det eventuellt kunde finnas inom räckhåll. Och beundra planscher och andra grejer av lättklädda och avklädda flickor i hans hem.

När han skaffade internet försökte jag ge tips om nyttiga sidor. Svaret blev syrligt; har du inga porrsidor att tipsa om? Blev jag våt i regnet och nämnde det fick jag höra att kvinnor ska vara våta. O.s.v.

Han avslutade förhållandet med att konstatera att i ett riktigt förhållande har man en viss typ av sex ofta, vilket jag inte klarade av p.g.a. en sjukdom. Skrattande frågade han ändå om vi skulle ha avskedssex. Och tvingade sig på mig.

Fysiskt brukade han också tafsa på mig så att andra såg, t.ex. klämma på brösten. Värst var ändå det psykiska våldet. Kom han inte på annat kunde det till och med handla om saker som att min pappa var för trevlig, eller att hans mamma stekte godare plättar, så han ville inte ha min mammas. ”Alla andra” i min omgivning tyckte han var så trevlig, eftersom han inte betedde sig likadant mot dem som mot mig. Och vissa var öppet emot att vi bröt upp och skyllde det på mig. Det här var en orsak till att jag inte vågade göra det mycket tidigare.

Och en till:

På grund av vestibulit kan jag inte ha samlag särskilt ofta.  Det här var ett problem för ett par ex-pojkvänner; men jag ska dela med mig av en historia. Killen hade tänkt sig att ett samliv skulle vara på ett visst sätt och på en aktivitetsnivå som han bestämde. När jag ställde upp på samlag och en gång tittade på klockan eftersom jag bara väntade att det skulle ta slut hade jag sårat honom rejält. En kvinna ska ju se villig ut liksom. Att jag skulle kunna vara sårad över att han inte slutar trots att det uppenbarligen inte är njutbart för mig längre, kom han tydligen inte att tänka på.