#DAMMENBRISTER

Hände för lite över ett år sedan. Jag mönstrade på ett finskflaggat fartyg som däckspraktikant/styrmanspraktikant. En av de första kvällarna satt vi i en hytt och drack lite öl och pratade om allt möjligt. Det var jag, två män och en manlig maskinpraktikant. Jag var den enda kvinnliga praktikanten och yngst av allihopa (19 år). Jag bestämde mig för att gå till min egen hytt för att sova, reser mig upp och då klämmer en av matroserna mig på rumpan och lägger på ett stort flin. Jag blir äcklad, arg och ryter till, går sen till min hytt. Var tvungen att jobba med samma man i 4 veckor framåt då det var bestämt att jag skulle vara ombord en längre tid, äcklas av det fortfarande idag. Mannen som tog ett stadigt tag om min rumpa var över 50 år.

En man tog upp sin telefon när vi låg och ”myste” och tog nakenbilder på mig (ofrivilligt från min sida, jag försökte skyla mig samtidigt som jag försökte ta telefonen) och skickade någon bild till en av hans kompisar. Kändes inte så mysigt då längre…

Då jag var 14 år var jag väldigt full på en fest. Jag hade hånglat och dansat med en 18-årig kille under kvällen. Jag spydde och däckade, men vaknade många timmar senare av att killen låg i samma säng som mig och tog mig mellan benen och hade knäppt upp mina byxor. Jag sa ”nej, sluta” flera gånger, men han fortsatte. Jag frös till en stund men tog sedan bort hans hand och sög av honom i stället. Jag tänkte att det var det enda sättet jag skulle få honom att sluta göra något åt mig. Och han slutade, efter att han kommit på mina bröst.

Ungefär en vecka senare fick jag ett sms av honom och vi snackade lite. Jag tänkte att han nog gillade mig, han ville ses igen osv. Det var alltid han som initierade och var väldigt ”på”. Ca. två veckor efter alltihop fick jag höra att det gick en massa rykten om vilken slampa jag är och att alla visste vad jag gjort, inte bara med den här killen, utan även andra killar och män. Killen i fråga var bra kompis med min bästa kompis syster, och enligt henne tyckte han att det var jag som var klängig och ville ha mer. Jag skämdes så otroligt mycket. För jag var övertygad om att det var jag som gjort fel. Alla pratade ju om hur ”klängig” jag var och ”hur hon, precis som alla andra brudar, måste få känslor direkt”. ”Han vet nog bättre hur det ska vara då han är äldre, det måste vara fel på mig” tänkte jag. Japp, han BORDE ha vetat bättre.

Alla mina ungefär 10 första sexuella erfarenheter (som ägde rum inom ett år innan och efter detta) var ”tjatsex” och helt upp åt helvete fel. Mina otaliga nej var inte tillräckligt. Jag skulle ”sättas på plats för den lilla hora jag är” som en 10 år äldre man talade om för mig då jag var 14. Jag får fortfarande dåligt samvete om jag säger nej till sex med min pojkvän. Han skulle aldrig på något vis tjata sig till sex eller tvinga mig, men det är så ingrott att det är JAG som ska tillfredsställa, JAG som ska vara ”snäll så det inte går riktigt dåligt” som en annan 10 år äldre man sa då jag var 15. Jag har alltid haft ett behov av att få uppmärksamhet, speciellt då jag var tonåring, och många män har utnyttjat det och fått mig att känna mig bra för stunden. För att jag ju tillfredställt honom. Och för att ”Han vill ha just mig!”. De har fått mig att tro att jag ville, att jag inte ska säga nej, att det är så här det ska vara. Jag har ju alltid vetat att det inte ska vara så, men innerst inne har jag nog trott det ända tills jag var runt 20.

I dag hatar jag i princip alla män jag inte känner, men också många som jag känner. Jag hatar dem för vad de kan göra åt mig utan konsekvenser. Jag hatar dem för vad de har gjort åt mig, hur de förstörde. Jag hatar hur rädd jag blir av att träffa de män som gjort skit mot mig på stan eller på någon fest. För jag träffar flera av dem fortfarande ibland. Fastän jag flyttat långt bort är jag rädd. Allt sånt här sätter spår, för mig finns spåren och rädslan ännu över 10 år senare, och kommer antagligen alltid att finnas där.

Det var två killar i min klass i sjuan som sa att de var kära i mig. Jag var inte intresserad. Den ena hanterar det genom att sprida rykten om mig och kalla mig hora bland sina vänner, medan den andra hanterar det genom att berätta för mig ALLT som den här vängruppen diskuterar om mig. Bland annat skröt den förstnämnda att han dansat tryckare med mig och att jag låtit honom ta på mina bröst, vilket såklart inte var sant. Det värsta var när jag var utomlands, och fick höra att han var en ”kåt sjöman” som skulle komma och våldta mig. Det gjorde mig rädd, och då berättade jag äntligen för min syster som hjälpte mig berätta för mina föräldrar. De i sin tur kontaktade vår klassföreståndare, som tog ett allvarligt snack med den här ena killen som efteråt till och med bad om ursäkt. Jag hade tur.

När jag är 18 vikarierar jag som simhallsövervakare nu och då. Det är en grupp pensionerade män som regelbundet kommer och simmar. De är ganska roliga att skämta med och stämningen är rätt bra. En av dem är till och med en av mina gamla högstadielärare. En gång säger den ena till mig att jag skulle hoppa i vattnet med dem. Det enda jag kan komma på att svara är att ”Nej, jag kan inte, jag har inga simkläder”, och gubben svarar ”Det gör ju ingenting”, varpå alla skrattar utom jag, och jag blev så förbannat obekväm av tanken på att de – gubbar äldre än min egen pappa – sexualiserar mig och vill se mig naken. På senare år har jag stött på samma fenomen flera gånger, att bli sexualiserad på min arbetsplats. Lyckligtvis ingenting fysiskt, men otaliga nedlåtande ”lilla gumman” och kommentarer. Så jävla trött på att vi inte blir tagna på allvar endast för att vi är kvinnor, och mitt hjärta brister i tusen bitar för att alla kvinnor jag känner varit med om något liknande som jag själv, ofta något värre.

Jag tänker inte börja räkna upp alla gånger någon har, utan lov, tafsat på min kropp när jag har varit ute på nattklubb. Men jag vill dela med mig att två händelser som jag kommer ihåg lite extra.

Jag är på en nattklubb och är påväg bort från dansgolvet. Det är trångt och jag känner en hand som trycks upp under min klänning och mot mitt underliv. Jag river bort handen, vänder mig om, stirrar rakt in i ögonen på mannen som har olovligt tagit på mig och skriker nej och pekar påhonom. Han skrattar, vänder sig om och går. Ingen annan reagerar på detta.

Jag går ut från en krog för att ta frisk luft. Där jag står finns ingen annan, förutom en man som har dykt upp från ingenstans. Han frågar hur jag mår samtidigt som han tar ett hårt grepp om mina axlar. Jag försöker buffa bort honom medan jag skriker nej och han tar ett hårdare grepp om mina axlar. Jag får honom bortknuffad och springer till vakten. Mannen hamnar i butkan över natten, men jag anmäler inget för jag tänker ”ingenting farligt hände ju”.

Jag var typ 15 och på hemmafest, där det även fanns en äldre man vid 50-års åldern. Vi diskuterade mycket, och sakligt, under kvällen, och jag tyckte det var trevligt med lite annat perspektiv än bara ungdomars. Jag föredrar djupa och bra diskussioner, och hade till en början en mycket trevlig kväll. Då vi skulle ut för att röka tog han dock mig om rumpan, och jag blev helt paff, jag hade aldrig kunnat förvänta mig något sånt. Det var första gången någonsin för mig, och jag tog min dåvarande pojkvän direkt åt sidan och berättade om det. Han sa, att det nu bara är sån som den typen är, och att jag inte skulle bry mig. Han hyschade ner mig, så att jag inte täcktes ta upp saken vidare. Jag har aldrig känt mig så förrådd som då.

Jag har jobbat på kryssningsfartyg, och då baren är full runt lillajul går det inte att undvika att bli påtafsad då man jobbar, händer tar på en från höger och vänster och man hinner inte se vem det var i folkmassan, och det är inte sällan man får suggestiva kommentarer av kunder. En gång då jag jobbade på färjan var det en stupfull, kvinnlig passagerare som låg med kjolen uppe, utan underkläder, på golvet i baren, med en man som var hos henne från och till (vet inte om de var tillsammans). Min kollega bad ordningsvakten att se till att få kvinnan i säkerhet, hon kunde inte ta hand om sig själv, men han bara skakade på axlarna och tittade på. Helt klart en ordningsvakt som inte brydde sig om ordning.

Vid ett ytterligare tillfälle var jag själv på kryssning, och festade med studiekompisar. Vid något tillfälle kom ett gäng män och ville umgås, och en av dem utsatte mig för diverse försök på närmande och tafsande. Jag försökte komma undan men han följde konstant efter och lyssnade inte till ett nej. Inte ens då jag brast ut i gråt då jag inte i lugn och ro fick ha en trevlig kväll med mina vänner. En av mina väninnor gjorde allt för att skydda mig, men det hela slutade med att vi hamnade avlägsna oss, för han gav inte upp. Tacka vet jag att jag inte var ensam.

På en hög direktörs avskedsmiddag innan pension eller annan större middag med kolleger. (Minns ej exakt). Var placerad bredvid den mannen. Sent på kvällen, vid middagsbordet, tog han mig inför alla på båda brösten och sade: ”Jag har länge velat göra detta”. Jag blev helt paralyserad, kunde ej göra ngt. Och hade dessutom förträngt denna obehagliga upplevelse helt, tills en fd kvinnlig kollega tog upp saken för en tid sedan. Då bara vällde det över mig igen.

En äldre man som sitter med i samma föreningsstyrelse som jag visar under en längre tid ett varmt intresse för mig. En sommar får jag ett ”glad midsommar”-mail av honom där han analyserar och berömmer min person på ett sätt som känns väldigt osakligt. Han skriver också att jag är så fysiskt tilldragande att han har svårt att inte röra mig och att han vet att det kan vara jobbigt för mig, men han ”gör sitt bästa för att hålla sig i skinnet, vilket kanske inte alltid lyckas”.

Jag fick till min glädje rum hos ett par som var familjebekanta när jag som 18-åring flyttade till en stad i Svenskfinland. Kvinnan i familjen var rätt ofta på kurshelger på annan ort och mannen blev då kvar i lägenheten. Jag fick migrän en sån kväll och han erbjöd sig att massera mig. Jag visste han var massör så jag tackade ja. Han kysste mig rakt på munnen genast och började tafsa på mig och smeka mig över brösten. Han frågade dessutom om jag skulle berätta åt min pojkvän! Han sade att det var tur hans flickvän var borta så ofta så kunde vi ha stunder tillsammans. Så hade han också gjort med sin förra hyresgäst. Jag var i chock. Detta var vår goda familjevän mer än 20 år äldre än mig. Helt ställd var jag alltså först men jag steg sen upp medan han pratade på, klädde på mig och gick till mitt rum och låste dörren. Nästa dag retade han mig för att jag låst dörren. Han hade känt på den. Hans mål hade helt klart varit att ha sex med mig om inte den kvällen så nästa.

Jag åkte hem till helgen och när jag kommer hem till min farfar släpper alla spänningar och jag börjar skaka och hjärtat rusar. Kan inte stå upp. Det var min första och enda riktiga ångestattack men det tog många år för mig att inse det. Jag flyttade ut följande vecka men mådde nog psykiskt dåligt i månader. Kunde inte då egentligen koppla måendet direkt till övergreppet.

Jag skrev mannen ett brev efter ungefär 20 år när han kom till trakten för att träffa mig och mina föräldrar. Kort sagt berättade jag om hur jag upplevt hans närmanden och att jag hoppades han nu när han har en dotter inser att det var fråga om ett övergrepp och att jag aldrig ville se honom igen.

Festar hemma hos väninnans pojkvän en vacker sommarkväll i 20-års åldern. Jag lägger mig för att sova i en dubbelsäng som kompisen och jag skulle dela. Under morgonens timmar kommer pojkvännen smygande, och jag tror han tänker lägga sig brevid sin flickvän, men han slänger sig i mitten med ett skitigt grin på läpparna. Försöker somna om, men då vänninan sover vänder sig hennes pojkvän mot mig och börjar tafsa på mina bröst och min rumpa. Han har stånd och trycker sig mot mig. Vänder mig på sidan så han inte kan ta mig mellan benen. I något skede ger han upp och slocknar. Och jag tiger. För hennes skull. Idiotiskt med eftertanke, men då kände jag att jag inte hade något val. Han hade antagligen påstått att jag bjöd ut mig och ville inte förlora min väninna.