Han var en vän, eller så trodde jag i alla fall. Det var en vanlig vardag, mina träningar hade just tagit slut och jag märkte att jag inte hade tillräckligt med pengar att komma hem med buss och ingen annan var hemma. Så jag frågade honom om han kunde skjutsa hem mig då han bor nära där var jag tränar. Han svarade att han skulle plocka upp mig om 5 minuter, det gjorde han också. När vi väl kom hem till oss frågade han mig om han kunde få snabbt gå på toaletten, jag tänkte inte desto mer på det och lät honom göra det utan tvekan. Han var ju en vän. Men så fort som ytterdörren gick fast började han kyssa mig, jag försökte dra mig undan men han bara skrattade och kommenterade att han hade sett hur jag tittade på honom i ögonvrån, och att jag inte skulle leka som om att jag inte ville det. Men det ville jag inte. Det hade jag aldrig velat. Han lyssnade inte och skuffade mig istället ner på soffan och försökte dra mina byxor av mig. Jag sparkade och försökte få mig själv loss men han var för stark och höll mig nere medan han drog mina byxor ner. Hela tiden det hände så var jag i chock, jag förstod men förstod ändå inte vad som hände, allt verkade suddigt. Då jag berättade om det för min närmsta vän fick jag höra: ”Inte skulle han göra det han är ju så snäll, det måste ha varit ett missförstånd. Du måste ha ångrat dig efter att ni började.” Men så var det inte, det skulle ha varit så mycket lättare om det skulle ha varit så, för nu kan jag bara tänka på den kvällen när jag går förbi soffan hur jag än försöker…