Day: 3 september, 2018

Han var en vän, eller så trodde jag i alla fall. Det var en vanlig vardag, mina träningar hade just tagit slut och jag märkte att jag inte hade tillräckligt med pengar att komma hem med buss och ingen annan var hemma. Så jag frågade honom om han kunde skjutsa hem mig då han bor nära där var jag tränar. Han svarade att han skulle plocka upp mig om 5 minuter, det gjorde han också. När vi väl kom hem till oss frågade han mig om han kunde få snabbt gå på toaletten, jag tänkte inte desto mer på det och lät honom göra det utan tvekan. Han var ju en vän. Men så fort som ytterdörren gick fast började han kyssa mig, jag försökte dra mig undan men han bara skrattade och kommenterade att han hade sett hur jag tittade på honom i ögonvrån, och att jag inte skulle leka som om att jag inte ville det. Men det ville jag inte. Det hade jag aldrig velat. Han lyssnade inte och skuffade mig istället ner på soffan och försökte dra mina byxor av mig. Jag sparkade och försökte få mig själv loss men han var för stark och höll mig nere medan han drog mina byxor ner. Hela tiden det hände så var jag i chock, jag förstod men förstod ändå inte vad som hände, allt verkade suddigt. Då jag berättade om det för min närmsta vän fick jag höra: ”Inte skulle han göra det han är ju så snäll, det måste ha varit ett missförstånd. Du måste ha ångrat dig efter att ni började.” Men så var det inte, det skulle ha varit så mycket lättare om det skulle ha varit så, för nu kan jag bara tänka på den kvällen när jag går förbi soffan hur jag än försöker…

Hej! Jag vill också vara med i namninsamlingen för jag har råkat ut för sexuellt ofredande! T.ex. får inte bestämma över sin egen kropp…Fått höra mycket med hennes kommentarer genom åren men nu får det räcka, orkar inte mera att ha så mycket kontakt med svärmor. Det går så länge man dansar hennes pipa men inte mera sen.

Jag gick i 8:an, så jag var säkert 15, men jag kände mig nog som ett barn. Vi stod med en grupp vänner och bestämde oss för vilken glass vi skulle köpa från glasskiosken då jag plötsligt känner att någon klämmer på min rumpa bakifrån. Jag vänder mig om och tittar, och får syn på en man som går lugnt därifrån medan jag känner mig smutsig och skäms. Jag minns ännu tydligt att jag hadde shorts på mig den dagen och att de nog var ganska korta och att jag hade ett bälte på så att de var rätt så högt uppdragna, och kommer också ihåg att jag varit lite osäker på vad människor skulle tycka om det och tyckte att jag visade lite för mycket hud just där. Efter det den okända VUXNA mannen gjort kände jag mig ännu värre över mitt klädesval. Försökte dra ner shortsen så mycket det gick och skyllde hela grejen på mig själv i grunden (trots att jag var chockad och arg på vad mannen gjort) och skämdes över att jag klätt mig så slampigt (enligt mig) och skämdes i grund och botten över min egen kropp! Tror inte män fattar hur stort de kan påverka på unga flickors självkänsla genom vad de gör, och att det kan lämna spår länge efteråt! Än idag har jag mycket svårt med att klä mig i kläder som visar upp det fina med min kropp för att jag är rädd att män tar det som en signal och ett ok att göra vad som helst med mig och att jag tillåter det. Jag är rädd att människor ska tycka att jag är slampig eller att jag objektifierar mig själv, trots att jag ibland kanske bara vill visa upp det jag gillar med mig själv eller bara använda något snyggt och bekvämt klädesplagg som råkar göra det. Blir ännu illamående då jag tänker på händelsen, och vågade inte berätta om den för mina vänner för att jag skämdes och tyckte att händelsen anspelade på mig och min sexualitet på något sätt fast jag bara var ett offer.

I samband med #vimed har jag också börjat fundera på om jag upplevt något i tidigare förhållanden som jag inte registrerat som trakasserier. Minns nu hur mitt ex flera gånger pressat mig och gnällt efter sex trots att jag sagt nej flera gånger, och att det slutat med att vi haft sex efter som han gett mig dåligt samvete över att säga nej. Han tyckte aldrig att det var något fel med det. Förresten var han en sån där oskyldig och snäll typ som alla uppfattade som lite undergiven och oerfaren. Jag minns att jag väldigt ofta låg och väntade på att han skulle komma, då det var obekvämt och jag inte kunde komma i vilket fall som helst. Jag ville ändå ha sex men det handlade aldrig om mig, jag ville bara att han skulle ha det bra. På små hemmafester klämde han också på mina bröst framför sina vänner och skrattade, medan några av hans vänner tittade konstigt på honom och föreslog att han skulle sluta. (Det finns många fantastiska män också!!)

– när jag var 16 år gammal fick vi besök hem av ett äldre par. Mannen av paret är på något sätt släkt till mej, men så pass långt bort i släkt till mej att jag inte vet hur vi är släkt. Vi satt alla vid köksbordet och prata med dem med mina föräldrar och syskon, tills alla gick bort från bordet och den äldre mannen ville fortsätta att prata med mej. När vi var ensamma strök han sin hand på mitt lår. Det kändes äckligt och chockande för mej, men visste inte vad jag skulle säga så jag steg bara upp och gick iväg efter de andra till ett annat rum.

– på ett ställe jag arbetade tidigare fick vi en ny chef senare. Han var en medelålders man och jag själv var 28 år gammal. Han började med att säga nertryckande kommentarer till mej alltid då vi var ensamma i samma rum och skämta nertryckande om mej till andra arbetare. Senare strök han handen längs min rygg bland kunderna och sa ”hej smulan”, fast vi aldrig haft någon annan personlig kontakt till varandra än som kollegor. När jag inte svarade nåt på hans kommentar kom han efter mej när jag gick iväg och frågade om jag på dåligt humör för att jag inte svarade nåt. En annan gång skittlade han mej under armen. Tog upp allt detta med högre förman i firman, men inget gjordes åt problemet och dessutom började kollegorna prata om mej som om jag hade ”överreagerat”.

– mitt ex manipulerade mej, sade nertryckande kommentarer till mej, kallade mej fula ord, försökte kontrollera vad jag använde min tid till och vad jag använde mina pengar till och senare blev han fysiskt våldsam också och arg för saker som man normaltvis inte skulle bli arg över. Våldet blev värre med tiden och gick från att kasta nåt på mej till att sparka mej i magen och slå mitt ansikte med knytnäven.

Blev våldtagen av min arbetskamrat på en jobbkryssning. Har inte berätta detta åt någon.

Jobbet brukar göra kryssning och vi hade alltid jätteroligt och jag är ju en social person i ett tryggt sällskap vilket gör att jag ofta är den som håller ihop gänget. Vi hade dansat druckit en del och skulle gå och sova. Då sa en av mina manliga arbetskamrater att kom in på han rum en stund och visst kunde jag ju det. Han skuffa mig mot väggen och genast börja han tafsa på mina bröst och handen gick het på min kropp. Han kysste mig på alla tänkbara ställen och sa upprepade gånger att det här pratar du inte om men någon. Det här är mellan oss. Jag blev så rädd att jag bara stod stilla som en pinne och när hans byxor börja falla fick jag upp dörren och sprang ut. Mådde dåligt många år efter händelsen som jag egentligen aldrig kunnat prata om. På jobbet blev det svårt att se honom alla dagar för jag bara minns händelsen och skammen som jag trodde berodde på mig. Har nu bytt jobb och vägrar att åka på jobbkryssningar.

Jag hade varit på krog och hade en rejält blöt efterfest hemma i min etta med några vänner och bekanta. De började droppa av hemåt, men en blev kvar; en man som jag mest kände via de andra men som åtminstone då var lite av en kändis inom min branch. Kanske tio år äldre än mig var han.

Han skulle väl sova i nåt hörn – minns inte vad planen var, om det fanns en. I alla fall ska nämnas att det inte hade varit minsta flirt eller liknande mellan oss; han var  inte överhuvudtaget någon som jag skulle vara intresserad av. Dessutom var han gift och jag hade en pojkvän på annan ort.

Jag somnade/slocknade i min säng under täcket. Vaknade i stickmörkret av att den här mannen liksom kröp ovanpå mig. ”Vad gör du?” hojtade jag, och han backade: ”förlåt förlåt”. Sen hörde jag i mörkret hur han klädde på sig i tamburen och försvann ut genom dörren. Så jag fortsatte att sova.

På morgonen hittade jag sen hans gigantiska kalsonger på golvet (han var ganska fyllig). Han hade alltså haft bar underkropp när han kröp på mig. Jag kände mig äcklad och väldigt obehaglig till mods. För vad skulle ha hänt om jag inte hade vaknat?

Jag skrev några dagar senare ett mejl åt nakenkryparen där jag meddelade att jag hade slängt hans kalsonger i roskisen och att jag inte uppskattade hans beteende. Han bad om ursäkt. Jag tror att det var genuint. Han är inte ond utan en helt vanlig typ, och ändå kröp han med bart underliv ovanpå en sovande, för honom halvt främmande kvinna.

Jag råkar ibland på honom i och med att vi nu liksom då arbetar inom samma företag men på skilda orter. I början var det obekvämt, nu är det okej även om vi inte bytt ett ord. Inget hände ju. Och värre saker har män gjort mig.

Jag tänkte ändå en del på den här händelsen efteråt och var så himla tacksam över att jag hade vaknat. För om han hade gjort vad det nu var han skulle göra(?) hade jag garanterat beskyllt mig själv för det: Jag hade ju druckit alldeles för mycket.

Dessutom skulle den finlandssvenska faktorn ha spelat in: Han var kompis till en del av mina kompisar och respekterad inom branchen – jag skulle knappast ha brottsanmält honom av rädsla för vad kolleger skulle tycka om mig som ”ställer till det” för honom. När jag ju faktiskt hade varit väldigt oförsiktig.

Att mörkertalet när det gäller våldtäkter är enormt förstår jag alltså väldigt bra.

Jag var 19 år och hade precis flyttat hemifrån. En fyra år äldre man som jag kännt sedan jag var 13 år kom en kväll och hälsade på. Vi tittade på en film och plötsligt började han smeka mig, jag sa att jag inte ville. Han hade aldrig tidigare visat att han skulle vara intresserad av något annat än vänskap. Han fortsatte ändå fast jag sa nej, han tryckte ner mej hårt i soffan och jag kunde inte röra mig. Min kropp slöt sig och allt gjorde så ont. Han bar mig till sängen och fortsatte, när han var färdig var jag så chockad och rädd att jag bara låg kvar. Jag vaknade på morgonen av att jag hörde honom sitta i mitt badrum och gråta. Jag har aldrig vågat berätta detta för någon eftersom det kändest som att det var mitt fel som bjöd hem honom. Nu fattar jag att det absolut inte var mitt fel utan hans helt och hållet!

De första sexuella lekarna som pappa tvang mig in i minns jag före 5-års åldern. Pappa kom ut från duschen, han hade flyttat in i källaren då föräldrarna bara grälade. Min syster minns att han kom hem alkoholpåverkad och slog mamma, jag minns dock inget av detta. Jag minns bara rädslan och att jag inte riktigt ville vara där. Men vi skulle leka klocka med hans penis. Hans penis var sekund, minut och timvisaren. Och vi skulle röra och snurra på den hårda visaren. Jätteroligt för honom, han skrattade och skojade då vi skulle göra det.

Rätten bestämde efter skilsmässan att vi barn skulle tvingas vara hos honom varannan helg. Vi fick inte ens egna sängar utan skulle sova tillsammans med honom i hans säng, som förstås var mammas och pappas gamla säng. Vi skulle vara nakna, han skulle smeka oss. Och vi skulle smeka hans lem.  Jag minns bara en upphetsad vuxen man, han kallade sig min far, som med stånd i sin lem höll fast mig i sina armar och smekte mig (jag var 6-9 år ungefär) över hela kroppen. Han sa att vi inte fick berätta för någon, för vi var så små söta flickor, och alla pappor gjorde sånt med sina små flickor. Men man skulle inte berätta det för någon.

När jag var i lågstadiet ordnade släkten kusinträff. Medan de vuxna drack kaffe därinne lekte vi barn därute. En 2 år äldre kusin och hans kompis sa vi skulle komma in i morfars snickarbod och så stängde de dörren. De sa vi skulle ta av oss byxorna och hoppa i deras famn… Sedan vi kom in till de vuxna viskade min kusin till min moster: ”vi har kramats med flickorna”. Min moster bara skrattade högt. Jag minns att jag skämdes.

Jag gick i yrkesskola på 1970-talet och blev utsatt för ett våldtäktsförsök av min lärare. Han var stark som ett monster och jag förstod snabbt att jag aldrig skulle klara mig helskinnad ur situationen. Men helt plötsligt, som en skänk ifrån ovan, så kom en person, läraren fick panik och avbröt akten. Nu fick jag höra en massa hot om vad som kom att hända om jag någonsin vågade berätta det här för någon. Jag var tyst i 20 år, men det var inte lärarens hot som orsakade tystnaden utan skammen! Skammen över att hela skolan skulle få veta att ”skolans äckligaste fulaste gamla gubbe” hade smutsat ner min kropp.
Det som jag har fått leva med genom åren är funderingar över hur många andra som tvingats uppleva ännu värre saker pga att jag inte var tillräckligt modig att berätta vad som hänt. Jag har faktiskt svårt att tro att jag var den här lärarens enda offer.

Det är så otroligt skönt att ”metoo” kampanjen äntligen också nått Finland! Jag är både medveten och tacksam över att min historia inte alls är av det grövsta slaget. Många av mina medsystrar har råkat ut för betydligt värre saker. Men liknande händelser som hänt mig har alldeles säkert också många medsystrar erfarenheter av.

När jag tänker tillbaka på min uppväxt, redan från de tidiga tonåren, påminner jag mig om händelser i skolan, där pojkarna i klassen tafsade på oss flickor för att kolla vilka som hade börjat använda bh. När vi berättade det för vår klassföreståndare skämtade hon bara bort det.

En händelse senare i livet som ristat in sig i mitt minne är att under ett krogbesök bli utskälld av en tredubbelt så gammal gubbe. Det var ortens mycket uppskattade amatör-revyskådespelare som oombedd slog sig ner vid bordet där jag och min väninna satt. Till en början var han trevlig men mycket snart urartade konversationen från hans sida till att bli insinuerande närmanden riktade direkt till mig och de åtföljdes av äckliga inviter. Med sliskiga tungrörelser ville han övertyga mig om vilken bra älskare han var.

Det var en chockartad upplevelse för mig. Jag var ung och oerfaren. Han var verksam i samma förening som jag. Han var gift och jag hade vid den tidpunkten inte ännu haft ett fast förhållande. När han slutligen insåg att hans inviter inte ledde någonvart och inte alls blev uppskattade ville han i hämndbegär ytterligare förödmjuka mig och ropade så högt att alla restaurangbesökare säkert skulle höra, vilken oförskämd, ouppfostrad och oartig hora jag var.

Senare i livet har funnits obehagliga situationer där det hänt att en väninnas äkta hälft varit närgången och tafsat på mig. Extremt sårande, både för mig själv men också för henne.

Men de mest traumatiska har ändå varit de tillfällen som inträffat i arbetslivet. Det var bankdirektörerna från den finska banken som vi fusionerades med som på vår första gemensamma julfest inte kunde hålla händerna i styr. Det var ett allmänt tafsande under hela kvällen. Det förvånade mig mycket att alla andra tycktes acceptera förfarandet. Jag diskuterade det otrevliga beteendet efteråt med vår kvinnliga förtroendevalda som inte själv hade deltagit i festen. Hon beklagade och tyckte inte att bankdirektörernas beteende var okey men var av den åsikten att jag inte skulle föra det vidare. Det kunde bli ytterligare en negativ sak som kunde försvåra läget för mig inför den kommande saneringen.

Känslan av maktlöshet och att inte få något som helst stöd var förödande och mycket deprimerande. Jag kastades in i en mångårig depression, blev först deltidsanställd och några år senare slussad in i pensionsröret vid 57 års ålder.

Efter att jag återhämtat mig från något som var mycket nära en utbrändhet engagerade jag mig i olika föreningar och fick ett nytt och innehållsrikt liv. Jag har aldrig klätt mig utmanande, urringat eller sexigt på något vis. Därför kom det som en total överraskning att som nybliven pensionär bli tafsad på av den manliga ordföranden i en lokal förening. Detta skedde vid flera tillfällen, en gång till och med med min man i ett angränsande rum.

Herregud, tänkte jag, ska detta aldrig ta slut. Skulle det ske i dag, efter Metoo-rörelsen, så skulle jag nog konfrontera detta beteende på ett annat sätt.

Alla dessa händelser har jag nu först berättat öppet om. Och nu finns det kanske hopp om att vi kvinnor gemensamt tack vare Metoo- och Dammenbrister-rörelsen kan få bukt med detta sjuka beteende. Vi vet alla, att alla män inte tafsar, gudskelov, men så gott som alla kvinnor har blivit utsatta för det. För tafsarna, ja de tafsar på alla de kommer åt!