Jag läser inläggen här och inser att sexuella trakasserier mot barn, utförda av barn, är allt för vanliga (liksom alla andra former av sexuella trakasserier!). Det är på de vuxnas ansvar att se till att sådant inte händer! Barn kan inte få socialiseras in i ett samhälle där sexuella trakasserier är normalt.
Jag minns hur två av mina klasskamrater i förskolan brukade dra ner byxorna på mig på rasterna och titta och skratta. Det var så förnedrande! Hur ofta det hände vet jag inte, men knappast var det väldigt många gånger egentligen. Jag berättade för min mamma och vi var på samtal med förskoleläraren, pojkarna och deras föräldrar. Det var också förnedrande. ”Kärlek börjar med bråk”. Men sedan slutade det i alla fall. Vad jag tydligast minns är hur jag sprang runt och lekte något med mina vänner när jag såg de här pojkarna, och plötsligt kunde jag inte springa längre. Det var som i en mardröm där benen inte fungerar. Hur lätt som helst sprang de ifatt mig och den ena höll i mina armar medan den andra drog ner mina byxor. Kommer de pojkarna ihåg den rasten idag?