Jag har en bekant kille, god vän till min kompis pojkvän. Vi 4 brukade ofta hänga ihop förr. Killen sa en gång att han är intresserad av mig (ca 4 år sedan), jag sa att jag inte är intresserad av honom. Han skaffade strax efteråt flickvän men det var visst inget hinder för att trakassera mig sådär lagom vi var ju kompisar så det var väl okej…. T.ex nafsade han mig i låret en gång på en studiefest. Jag sa ifrån och han slutade. En annan gång var jag på hans villa med samma gäng, skulle gå och lägga mig men så tänker killen visst sova bredvid mig. Nej! Säger jag och jag lyckas få honom att förstå. Droppen kom då jag en gång reste en helg med samma gäng och vi sov i samma rum (jag stod inte för bokningen och antog då att jag kunde lita på att personen som bokade skulle boka eget rum åt mig, men nej). Killen tar tillfalle i akt och nyper mig ordentligt i låret, mitt i natten och jag ropar ”vad f*n gör du, sluta”!!! Varpå han fattar att sluta. Det här är kanske inte det värsta jag vart med om men nog har det ju påverkat mig massor och gett mig avsmak. Det värsta är ändå att min tjejkompis från det gänget inte ville tro mig, blånekade att något av detta kunde stämma, och försökte få med mig att småskratta åt händelserna och ”de aggressiva, kaxiga mentorerna som lilla jag tagit sig till”. För att ”killen ju inte är någon idiot”. .. Nämen just det, precis så är det, bara jag som överreagerade och fick skratta bort händelserna med bl.a andra goda vänner som förstod att jag var obekväm. Vad jag gjort åt saken är främst att jag tagit lite avstånd från dessa människor och fokuserat mer på dem jag faktiskt har förtroende för. Har nästan förträngt händelserna men tacka vet jag #metoo som gjort det möjligt för mig att öppna upp mig!