Vittnesmål nummer 681

(I den långa raden av hemska historier är det här en riktig lättviktare, men kanske ett belysande exempel på hur man såg på sexuella trakasserier för bara ett par decennier sedan.)

I mitten av 90-talet. Jag är med i en förening som har ordnat en tillställning dit bland annat en känd politiker har bjudits in. På lunchen efteråt vill man att jag ska sitta bredvid politikern, han sägs nämligen gilla unga kvinnor, så det är väl föreningens sätt att tacka honom för att han har ställt upp. ”Bli inte förvånad om han tafsar på dig under bordet”, får jag höra.

Lunchen förlöper väl, politikern beter sig fullständigt korrekt. Men i ögonvrån ser jag ett par av mina kolleger i föreningen som sitter och gör menande gester och flinar och apar sig. Efteråt frågar de förväntansfullt hur det gick – och verkar bli grymt besvikna över att jag inte ”dög” åt politikern, eftersom jag inte utsattes för några sexuella trakasserier från hans sida…