I slutet av 80-talet. Jag har nyss fyllt 20 och har haft turen att få en hyresbostad av en känd finlandssvensk sammanslutning. En dag vill en högt uppsatt person i sammanslutningen komma och inspektera bostaden. Han blir bjuden på kaffe, han berättar vilket jättejobb det var att renovera bostaden och hur dyrt det var, vi småpratar om ditt och datt. När han har gått märker jag att han har glömt sin attachéväska.
Mycket tidigt följande morgon ringer det på dörren, jag öppnar, så yrvaken att jag knappt vet vad som sker. Det är den högt uppsatta personen som kommer för att hämta sin väska. Den står i hallen – men utan att jag riktigt vet hur det går till ligger vi plötsligt i min säng. Jag protesterar inte, det är inget våld inblandat, men det är verkligen inte frivilligt från min sida. Jag blir på något sätt paralyserad och bara låter det ske. Kanske för att det är bäst att inte bråka med en person som är så inflytelserik och har så mycket att säga till om inom många sektorer – bostäder, stipendier, jobbmöjligheter…
Det hela är över på några minuter, han stiger upp och går utan ett ord.
Under årens lopp har han ibland figurerat i medierna, ofta har han då nämnt sin familj. Undrar om hans hustru vet att han gick omkring med kondomer i kavajfickan ifall det skulle dyka upp någon lämplig ung kvinna att ge sig på?