Har alltid förminskat det jag var med om. Skyllt på mig själv som inte sa tillräckligt hårt nej. Tänkt att jag gjorde fel som inte kämpade emot. Tänkt att det jag var med om inte var tillräckligt hemskt för att någon skulle bry sig. Funderat om jag överreagerat. Klumpen som suttit i magen sen min första gång sitter ännu kvar, men efter att läst bekantas och obekantas berättelser märker att jag inte är ensam och klumpen blir lite mindre för varje ord jag skriver. Så, tack för det. Det känns oerhört skrämmande att skriva någonting såhär personligt, men jag vill vara en del av rörelsen så here goes something;
Jag var väl 15, hade en hemmafest. Det fanns en kille jag var smått kär i och ville gärna lära känna bättre. Vi dansade hela kvällen. Till sist gick vi upp till badrummet i mitt hus, där vi har en bastu. Vi började hångla och redan då förstod jag vart det skulle leda. I samma sekund minns jag ångesten som kändes i kroppen- tänkte att jag nog sen heller inte är färdig att mista min oskuld. Oavsett fortsatte jag med det vi höll på med- kanske känslan skulle försvinna tänkte jag, men det gjorde den aldrig.
Vi förflyttade oss till bastun och han tryckte mig ner på bastulaven, började dra bort mina kläder. Här och nu började jag förklara för honom att jag kanske sen heller inte vill, att det var min första gång och att jag inte kände mig bekväm. Han fortsatte kyssa mig och försäkrade mig om att det inte skulle göra ont. Jag brydde mig inte om det sa jag, ville hellre bara gå ner tillbaka och dansa. Minns ännu också att jag sa nej många gånger. Kanske jag sa det tyst, men jag sa det. Minns inte nästan någonting från själva sexet men tror det tog slut i förtid eftersom jag var så torr. Efter sexet bad han mig suga av honom, vilket jag gjorde även om jag inte ville. Vet bara att det kändes som att jag inte fick luft. Efteråt minns jag inte så mycket. Vet att han lämnade mig kvar i badrummet där jag kände mig helt förstörd. Efteråt hörde han aldrig mera av sig.
Idag har jag blandade känslor om det som hände. Jag känner ett så enormt hat för honom. Dom gångerna jag gråtit för alla minnen kommit tillbaka och förstört sex med min pojkvän- någonting som borde vara en vacker och härlig sak. Dom gångerna kommer jag för evigt skylla på honom. Dock när jag råkar se honom på stan etc. känner jag och ser hans skam. Jag vet inte om han vet hur påverkad jag blev av vad som hände, men jag kan se att han vet att han gjort något fel. Detta gör det lättare för mig att förlåta honom kanske i framtiden. Jag förstår också att han var ung, dum, full och kåt. Självklart är det inte orsak nog, men jag tänker ändå inte på honom som en dålig/elak person.
Det jag vet säkert är att det som hände har för evigt förändrat mitt förhållande till sex. Idag är jag tacksam för att ha världens snällaste pojkvän som gör saker i min takt, förstår mig om jag säger att jag inte vill, och håller om mig när alla minnen kommer tillbaka o jag inte kan sluta gråta.