Mina dagböcker är fulla av övergrepp. Skrivna om i förbifarten, mitt bland läxläsning, stranddagar med bästa kompisen och noggranna beskrivningar av killen jag var kär i. Senare bortglömda, så normala att de inte ens fastnar i minnet. Andra händelser har varit så allvarliga att de inte gått att glömma bort även om jag skulle ha velat.
Det är klasskompisarna i lågstadiet som tar mig på brösten, killen i högstadiet som slänger in mig i väggen och ropar saker efter mig och läraren som menar att han nog bara är kär i mig. Mannen som följde efter mig på gatan när jag var fjorton och frågade närgångna frågor, kommenterade min rumpa och frågade hur det kommer sig att han aldrig sett mig förut och ville veta var jag bor. Jag svarade ingenting, men skrev i min dagbok att jag hade blivit rädd. Det är arbetskamraten på sommarjobbet när jag var femton som brukade kommentera mina underkläder. Det är de nästan dubbelt så gamla männen som plockade upp mig i bilen som femtonåring och köpte alkohol till mig efter att jag suttit i deras famn eller gett dem en kyss. Kompisen som utan att jag först märkte det började masturbera med mig i rummet. Samma kompis som senare våldtog mig när jag var arton, men jag tänkte att det var mitt eget fel och berättade ingenting för någon förrän mer än ett år senare. Polisen som ringde upp mig efter att jag polisanmält händelsen flera år senare för att berätta hur trevlig min våldtäktsman var och hur synd det var om honom som tvingades gå igenom det här och att jag inte skulle ”döma honom på förhand” för han verkade bry sig så mycket om mig. Männen som tagit mig på rumpan på krogen. Mannen som inte ville lämna mig ifred före en manlig kompis sa åt honom att jag inte var intresserad och som sedan följde efter oss när vi gick därifrån. Studiekompisarna som kallat mig nedsättande saker och kommenterat mitt sexliv, varit närgångna och tafsat på mig. Män som tyckt att vi måste ”kompromissa” eftersom han vill ha sex och jag inte vill. Den berusade mannen på tåget som inte ville lämna mig och mina två små barn ifred utan följde efter oss, tog bilder på oss och ville ha mina kontaktuppgifter eftersom han skulle gifta sig med mig och bli pappa till mina barn. När en medpassagerare sa åt honom att lämna oss ifred blev han aggressiv och hotfull mot henne. Detta är inte allt. Jag har en låda full av dagböcker.