Vittnesmål nummer 623

Jag var 18 år. Vi var och festa med mina vänner. Vi var jättefulla. Vi hade jättekul. Det blev sent och jag sms:ade mina föräldrar att jag stannar natten hos min kompis. Vi var flera som sov över.

Jag var superfull och kände att jag måste ligga ner. Jag gick och lade mig på soffan och min kompis kom och lade sig bredvid mig. Jag minns hur han började tafsa, och hur han flåsade i örat. Jag sa nej om och om igen. Jag vill inte.

Det nästa jag minns är att han flåsar över mig och har ett strypgrepp om mig. Det gör ont. Jag sluter mina ögon och tänker “hoppas det är över snart.” Jag vaknar nästa morgon. Han försöker få kontakt i flera månader. Han säger att han är kär. Han verkar inte förstå. Jag ignorerar att han finns. Jag ignorerar att det hände. För om jag tänker på det, tänker jag att det är mitt fel. Jag var full.

Jag kan inte säga hans namn, Jag kan inte tänka på hans ansikte. Jag kan inte tänka på hur hans röst låter.

Jag är förbannad.