Månad: september 2018

I mitt, detta specifika, fall var det inte själva övergreppet som var det värsta. Jag vet inte om detta är relevant i diskussionen, men jag testar berätta i alla fall.

Han visste om hela min bakgrundshistoria, som inkluderar sexuella övergrepp sedan barnsben, och all komplex problematik som det innebar. Det var han som helt självmant sade att han skulle hjälpa mig bli frisk och hel, och i ett halvår levde han efter det  – tills han en natt valde att ha sönder mig. Den 14 februari, på alla hjärtans dag, hände det. Jag hade våldsam ångest innan läggdags efter att vi hade pratat i flera timmar om vad som hade hänt mig förut, vilket gjorde att jag sedan – i tillägg till kraftiga sömnmediciner som han visste att jag blev helt utslagen av – inte hade en chans att värja mig.

Även om den här händelsen övergreppsmässigt är långt ifrån den värsta som jag upplevt så var det utan tvekan det absolut värsta jag någonsin har gått igenom. Men det värsta är att det inte var den natten, eller ens sveket, som var det värsta – det var allting som kom efter det.

När jag bestämde mig för att bryta all kontakt med dem båda blev frun – som var min bästa vän, som visste om vad som hade hänt och som hade suttit och vaggat mig när jag i gråtande panik inte hade velat sova i min säng där allting hade hänt – rent förbannad på mig och anklagade mig för att lämna henne när hon och hennes familj hade gjort så mycket för mig.

Jag berättade inte om något av detta till många. Jag berättade till ett fåtal och majoriteten av dem uppmanade mig att hålla tyst, eftersom att den kristna friskolan (där jag gick och han jobbade) inte skulle klara av om detta kom ut. De sade även saker som ”det är ju inte så illa som du får det att låta”, ”du borde aldrig ha varit så nära en gift man”, ”du borde inte ha tagit sömnmediciner”, ”tänk på frun – hon vill ju bara få lägga allt det här bakom sig!” samt ”du har en sådan tur att de fortfarande vill ha dig i sitt hus!”

Efter flera år tog jag till slut modet till mig och upprättade en anmälan hos polis, eftersom att jag var orolig över att han fortfarande jobbade kvar på ett ställe med många unga individer och hade en ställning som gjorde många beroende av honom. Visserligen förväntade jag mig inget mirakel men jag var i alla fall inte beredd på att hela det kristna sammanhang som vi båda befann oss i för tillfället skulle vända mig ryggen. Folk från församlingen och skolan har kallat mig hora, de har anklagat mig öppet på Facebook för att själv ha försatt mig i situationen och för att ljuga om allt detta, och jag har fått hot om vad som kommer hända om jag någonsin kommer tillbaka till samhället. Personen i fråga, i samarbete med andra, har även vitt spridit ut att jag är lögnaktig och att ingen bör lita på mig, så förutom att alla mina vänner från det sammanhanget har lämnat mig så har jag även fått anklagelser och hat från landets alla hörn, eftersom att den kristna rörelsen är ganska utbredd.

Jag har inget socialt liv längre, eftersom att jag är rädd för människor och vad de skall göra om de får vetskap om något av det här. Så normalt sett vågar jag inte berätta vad som har hänt, trots att mina diagnoser rörande PTSD är så stark att de flesta märker av dem. Jag har tappat alla mina vänner och har blivit dödshotad om jag återvänder till rörelsen. Allt för att en skola med dess mönsterpersonal inte skulle bli nedsmutsad.

– jag är 5 år och går på dagis. En ett år äldre flicka berättar för mig att hennes pappa kommer in till hennes rum på nätterna och tar av henne täcket. Tycker det känns obehagligt men vet inte vad jag ska göra av den informationen.

– jag är max 10 år och får skjuts till släktingar som bor i en annan stad, 5 timmars bilresa bort, av ett äldre par (pensionärer) som är bekanta till familjen och har barnbarn i min egen ålder. Under bilresan säger mannen upprepade gånger ”vad skulle du säga om jag kom och satt mig nära dig och ville pussas och kramas lite?”. Hans fru är knäpptyst och jag är rädd och obekväm.

– i lågstadiet hade vi en manlig lärare som ofta och gärna tog på våra kroppar (kramade, kittlade, hissade upp i luften m.m.). Obehagligt. ALLA elever kände till detta, ingen vuxen gjorde något.

– äldre manlig fysiklärare i gymnasiet som gärna kommenterade kvinnliga elevers kroppar under lektionerna. Övriga lärare kände till detta. Inget hände, inte under min skoltid åtminstone.

I övrigt är min tonårs- och vuxna historia lik många andras med kommentarer, tafsningar, tjat”sex” med mera.

Har inte kommit ihåg detta innan men minnen av händelserna har smygit sig fram under metoo kampanjen och alla berättelser jag läst under dammenbrister. Jag har inte exakt minne av vilken ålder jag var men något mellan 7-9. Vi var ett grupp flickor som lekte tillsammans och det var en flicka som var några år äldre än jag som bestämde över en lek som jag inte nu kommer helt ihåg vad den gick ut på men vi lekte att vi hade sex med varandra, med kläderna på men dock. Bla skulle jag sära på benen och hon berörde mig mellan benen. Också mera hårdhänt med att man blev fastbunden och utnyttjad, inte så att man skadade sig men man lekte att man inte kom loss. Kommer ihåg att det kändes super obehagligt men tänkte att det kanske är normalt för hon var äldre och vågade aldrig säga emot. Vågade aldrig heller berätta för någon annan. Har alltid haft låg sexlust och undrar nu efteråt om detta påverkat min sexlust genom livet.

Manodepressivitet, ätstörningar, vrickad självbild, pissigt självförtroende, splittrad familj. För att nämna bara något han åstadkom. Han som jag litade på då jag var 4 år och hängde mycket med. Jag växte upp i en familj med tre äldre syskon och åldersskillnaden var ganska stor mellan oss. Då jag var i 4-års åldern var det alltså livat hos oss; storasyskonens vänner, som då var tonåringar och unga vuxna, hängde mycket hos oss. Jag som var ett socialt och klängigt barn älskade sällskapet och uppmärksamheten.

Några gånger hamnade jag ensam med storebrors kompis som var äldst av alla och också granne till oss. Jag minns att vi låg i min storebrors säng och tittade på TV, för mig var det inte något konstigt med att vara nära en som man litade på (märker ni hur jag känner att jag måste förklara mig själv? Lägger liksom ansvaret på 4-åriga jag som inte vet om en värld där man måste vara på sin vakt. Men snart skulle jag minsann få reda på det).

Plötsligt säger han att han har godis i fickan, kräket.

Det min lilla hand möter är en hård, äcklig kukjävel som han så finurligt lagt genom ett hål.

Jag vet att det som pågår är fel och släpper. Vad som händer efteråt minns jag inte. Vad som händer i mitt liv efteråt minns jag inte heller. Min barndom tar slut där.

Ett barn som utsätts för sex börjar ”oireilla”, jag med raseriutbrott dagligen; gnällde, bråkade, sparkade, skrek. Allt på grund av den enorma ångest min lilla själ gick och bar på. Jag var ett mycket ensamt barn med föräldrar som självklart gjorde sitt bästa men var mycket upptagna med jobb, alla djur vi hade då (växte upp på landet), församlingen, osv.

Jag berättade aldrig för någon, man antog att jag ”bara var ett omöjligt barn”.

Omöjlig. Jobbig. Stämpeln jag fått och får dras med resten av livet. Får också dras med bördan av att ha gjort min mamma, min snälla, söta mamma som gjorde sitt bästa men inte kunde hjälpa, mest illa.

Mina syskon tröttnade på en instabil syster som kunde spränga vilken sekund som helst.

Sörjer en barndom jag aldrig hade. Sörjer vår familjedynamik som splittrades på grund av mig. Sörjer det lilla barnet som ropar så desperat på hjälp men aldrig får det. Det gör ont i mig. Min själ är i bitar och hjärnspöken som påminner mig om hur värdelös och onödig jag är hälsar på varje dag.

På grund av övergreppet har jag levt med ångest dagligen, känslan att jag är en börda för andra och enorma skuldkänslor, för att inte tala om skammen. Jag har fått jobba hårt för att kravla mig upp och få bort vredesutbrotten som jag tydde mig till förr. Det var den enda försvarsmetoden jag visste av. Något jag skäms över i denna dag.

Och jag är så jävla besviken, vet ni. Så arg. För att mitt riktiga jag har börjat visa sig nu i vuxen ålder först. Hon är egentligen ganska lugn och diskuterar hellre igenom saker än att go batshit crazy. Hon tar inte åt sig och ser saker ur andras perspektiv. Önskar jag lärt känna henne förr.

Jag hatar att använda ordet ”offer” och avskyr självömkan men detta självhat jag levt med har styrt mitt liv och begränsat mig märkbart.

Är själv mamma till tre barn och är verkligen en lejonmamma. Passitiviteten som rådde i mitt barndomshem har gjort att jag som förälder genast reagerar och ingriper (exempelvis om jag ser att någon i familjen mår dåligt). Jag skolar mina barn i att deras kropp är deras helt egen och de vet att man får prata om allt öppet hos oss. Jag vill ha en avslappnad hemmiljö med en frisk och naturlig förhållning till sex. Något som var tabu i barndomshemmet. Sex. Något som kom in i mitt liv på tok för tidigt och fuckade upp mitt liv. Sex som jag mestadels har dålig erfarenhet av; allt från sjukt våldsam pojkvän som underhöll sig med att tortera mig psykiskt och fysiskt till en äkta man som hade total noll respekt för min kropp och också höll på med psykiskt våld. För att nämna några.

Det är lätt utnyttja en som redan hatar sig själv och sin kropp.

Som tur har jag i dagens läge en man vid min sida som älskar och respekterar. En som kanske inte förstår men lyssnar. En som hjälper min stackars själ att börja på det långa arbetet att läka.

Jag önskar så innerligt att mina barn aldrig ska behöva uppleva samma som jag. Att de ska få vara barn ifred så länge de vill. Att de ska bli starka, modiga individer som älskar sig själva och tror på vad de gör.

När jag var i 15 års ålder var jag på en danskväll på ett område där många andra vistas också under säsongstiden.Det var slutet av kvällen och det började bli dags så småningom för de som åkte buss att bege sig hem. Jag stod i en grillkö och väntade med några andra då en yngre man kommer fram och pratar med mig vänligt.

Efter en stund frågar han om jag vill komma med och hämta hans ölkasse han hade satt undan, som skulle vara alldeles nära där man går ut från området. Jag tänkte varför inte för därifrån så såg jag ju mina kompisar såpass nära iallafall. Men när vi kom ut från området där ”ölkassen” skulle vara så kom det så här ”bara en liten bit till” flera gånger vi gick kanske ca 100-150M så hittade han sin kasse trodde jag men nej!

Då plötsligt var vi brevid en övergiven liten gammal villa och han började ta på mig fråga om vi skulle ha sex osv jag sa vid flera tillfällen NEJ men han började då ist att jag ska suga av honom ist vilket jag också sa NEJ till flera ggr att jag inte ville! Han tog fram sin penis och tryckte ner mitt huvud och tvingade mig, jag kunde inte ta mig därifrån och detta fortsatte en stund, han fortsatte bara att trycka ner mig tills han var nöjd även om jag grät o försökte sluta så gick det inte.. För han var dubbelt så större än mig gällande vikten och han var mycket längre än mig också.. Jag blev rädd att han skulle göra mig illa och frös till ända tills jag slapp därifrån. Och därefter fick hjälp av mina vänner.

I lågstadieåldern var jag på ett scoutmöte, vi var utomhus för att studera naturen, då vår patrull mötte en blottare. Han stod där på skogsstigen och tillfredsställde sig själv. Då vi hastade oss förbi honom förskräckta började han sakta följa oss. Slutligen såg vi inte honom mera. Många av oss var riktigt rädda. Berättade aldrig hemma om vad vi sett.

I lågstadiet brukade pojkarnas gympalärare komma in i flickorna omklädningsrum då vi bytte kläder, för att ’han glömt nånting’. Samma lärare undervisade också i slöjd, där han tog tag i min kompis skjortkrage och töjde på den för att kolla hennes bröst och sa ’här finns ju redan nånting’. Ingen berättade. Fick senare höra att han hållit på med samma saker i tiotals år.

I högstadieålder var det en massa rumpknip, bröstknip och knäppande av bh-banden som var vardag. Det var cat-calling på gatan när en gick hem från skolan eller på veckoslutskvällarna ute på stan.

När jag var 14 hängde jag med i ett gäng med äldre killar. ’Sällskapade’ med en av killarna, X. Då vi efter en alkoholmättad kväll sov tillsammans, kom de andra killarna in i sovrummet o rev av oss täcket o tog foton av den nakna jag. Vi brukade hänga hemma hos en av killarna, vars pappa arbetsreste. För det mesta var det porr som var på tv:n. En av killarna, Z, frågade om jag vill åka med till en kompis för att kolla skivor. Det ville jag gärna, eftersom den kompisen hade en verkligen dryg samling av musik jag gillade. Det visade sig att vi gick dit på tumis, för att Z ville ha sex med mig. Jag hade mens så jag ville inte, men han tyckte inte att det störde förrän han såg blodet på sin kuk. Då vände han på mig fast jag stretade i mot och sa nej. Han våldtog mig analt fast jag grät och skrek och bad honom sluta. Jag blödde ur baken i flera dagar. Berättade aldrig åt nån då, för jag skämdes så mycket. Har nu som vuxen berättat om saken.

Som 15-åring försökte en 16-årig kompis utnyttja mig när jag var full. Jag satt bak på hans moped och han körde oss till en sandgrop där han började klä av mig byxorna. Min räddning den gången var att jag hade sån förstoppning att han inte fick sin kuk in i mig. Berättade aldrig för nån.

Blev som 21-åring på min första firmalillajulsfest raggad av min förman, som var 20 år äldre, gift och två barn. Vågade inte säga nej, eftersom det var min första riktiga arbetsplats och jag ännu hade prövotid. Detta ledde till ett 3,5 år långt förhållande där han psykiskt och slutligen också fysiskt misshandlade mig. Han tyckte jag borde vilja ha sex varje dag, så vare sig jag ville eller inte hade vi sex. Han var sjukligt svartsjuk och jag skulle inte ha fått träffa nån alls utanför jobbet. När jag var hos mina föräldrar ringde han stup i kvarten för att kolla om jag verkligen var där. Vårt förhållande slutade med att han först kastade mig i väggen och sen satt på mig, höll om mina handleder och tryckte mina knytnävar mot min hals för att kväva mig.

Jobbar på hotell- och restaurangbranschen, har jobbat främst som receptionist. Lycka är en dag utan att nån manlig hotellgäst bjuder en till sitt rum. En längretids hotellgäst hade som kutym att beställa efterrätt till rummet, där han sen väntade naken i länsstolen. En hotellgäst satt i aulabaren och pekade med laserpenna turvis på mina bröst. En annan hotellgäst hade lämnat en bajskorv i sin säng med lappen ’Till den söta receptionisttjejen’ (jag var den enda kvinnan i respan på det hotellet). Ännu idag tycker manliga restauranggäster att det är helt ok att vissla till servitören för att få uppmärksamhet, till det brukar jag säga att jag inte är en hund. Jobbade som barmästare på en pub, då en en kund såg min tatuering kring vristen. Han frågade om jag gillar tatueringar och om jag vill se en speciell tatuering. Blev lite misstänksam genast och fick bekräftelse på det då han drog ner sina byxor; han hade tatuering på kuken. Pang – portförbud.

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men slutar här.

En sak som inte egentligen alls förvånar mig är varför inte sjömän (japp, man kan höra det redan på arbetstiteln), gått samman och vittnat om sexuella trakasserier på jobbet? Jag har jobbar hela mitt vuxna liv på kryssningsfartyg. Hade jag antecknat alla gånger jag blivit förminskad, förlöjligad, förnedrad, sexuellt trakasserad och utnyttjad av kolleger, chefer och kunder, så hade det förmodligen räckt till en romanserie i tio delar. Men vissa saker minns man mer än andra.

Den gången jag blev intryckt på personaltoaletten och tafsad på brösten. Kollegan var en omtyckt vän till mig och han skämdes efteråt. Han kunde inte förstå hur han kunnat behandla mig så och varför han gjorde det. Men han gjorde det.

Chefen som alltid bjöd på alkohol och berättade hur mycket han ville ha sex med mig. Det tog tio år av tjat, men till slut lyckades han.

Kaptenen som aldrig hälsade när han mötte mig i fartygets utrymmen, men när han träffade på mig privat frågade min kollega, högt framför mina föräldrar: ”Ska du eller ha du?” Den gången började jag nästan gråta. Svaret var: ”Jag ha int, men jag SKA!”. Och nej det fick han aldrig.

Min första gång jag sökte jobb på ett fartyg och intendenten som svar på min upplysning om att jag inte tagit med något foto, granskade mig uppifrån och ned och sa: ”jag tror att jag skall kunna ge en bra beskrivning av hur du ser ut”.

Den nya chefen som ignorerade min framsträckta hand och istället kysste mig på båda kinder och gav mig en kram. Där fick jag för att vara artig och proffsig.

Personalchefen som började skratta när jag krävde att arbetsuppgifterna inte skulle könskodas. Skall män plocka upp leveranser med parfymer?? Det går juh inte, det måste jag förstå.

Kunden som slog mig i röven med en stekpanna. Han blev heligt utskälld. Men vad hjälper det? Han tog sig rätten att utföra handlingen.

Den 75-årigegubben som smög in sina händer under mina armar och bakifrån tog ett grabbatag om mina bröst. Hans fru stog två meter bort. Jag skrek o gormade och kallade honom as. Men vafan. Han gjorde det.

Alla män som köper parfym, som står för nära, som kräver att jag ska lukta och känna om de doftar gott.. Vet ni? Jag är inte dum. Jag fattar att ni bara vill att jag ska komma nära. Jag fattar att ni vet att ni har makten för att ni är mina kunder. Och jag fattar att ni kan klagar på mitt beteende om jag inte gör som ni önskar. Och vet ni? Ibland bara vägrar jag.

Och så vidare och vidare i evighet. Och vet ni, i min bransch, som är strikt hierarkisk och där den vite heterosexuelle mannen är norm, trots att den stereotypen idag inte alls speglar ens 50% av de anställda ombord på ett kryssningsfartyg, så ser jag inget slut.

Jag är 10-11 år gammal.

Jag var ensam hemma en eftermiddag före mamma och pappa kom hem från jobbet.

En något äldre kille kommer hem till oss och ”vill prata, chilla”. Visst kände jag mej lite cool när någon äldre kille ville ha något med mej att göra, så vi snackade och åt något ur kylskåpet.

En stund senare började han göra närmanden, krama mej och ville kyssas, han satte båda händerna mot bänken bakom mej och höll mej fången, jag drog mej undan och försökte ”byta samtalsämne”, (av någon jävla anledning hade jag redan lärt mej att bara slingra mej ur lite så där halvt och inte att ropa, skrika eller bita eller på annat sätt säga emot ordentligt) han höll på och tryckte in mej i en knut och tryckte sej mot mej. Hans lukt var obehaglig. Då sprang jag iväg till toaletten och låste in mej. Han ropade från köket att han ringer ett väldigt dyrt samtal från hemtelefon och att mina föräldrar kommer att bli väldigt arga.. jag stannade kvar, det gjorde han också, ovanligt länge, han fortsatte att äta och jag hörde att han hade ner saker på golvet i köket och rotade genom lådor och oredde. Till sist åkte han och ropade samtidigt något typ ”jävla idiot”.

Jag satt kvar på toaletten en stund, men jag kunde inte sitta kvar länge. Jag var ju tvungen att städa upp vad han råddat till, ingen skulle få veta vad som hänt. Jag skämdes.

När vi som ”preteens” i 11-12 års åldern hjälpte till på olika tillställningar på ungdomslokalen där alkohol var inblandat ville gamla gubbar att vi skulle sätta oss i famnen när vi gick omkring och sålde lotter. De kramade oss och ville ge oss pengar, kommenterade vårt utseende och ville vi skulle le och visa upp oss.

Jag jobbade i glasskiosk som 15-åring. En gubbe började komma dit oftare och oftare, först va det inget speciellt, han ville bara prata lite tänkte jag. Han köpte ofta hem glass till sin fru och vuxna söner som ännu bodde hemma. Jag började bli obekväm när han stannade allt längre. I början gav han lite smått dricks, några mark. Snart stannade han så länge att glassen han smälta och mina dricks kunde vara närmare 100 mk. Till sist undrade han om jag ville komma hem till honom, då skulle jag få någon fin grej, som t.ex. en cd-spelare. Han ville ha mitt mobilnummer och hade skrivit ner sitt på en äcklig skrynklig papperslapp. Jag sa att mina samtal går via pappa och att han bara vidarekopplar sådana som han känner.

Gubben slutade komma till kiosken men jag hade obehag för honom och rös alltid när jag såg hans bil.

Min pojkvän under gymnasietiden tyckte jag var tjock och äcklig, han tyckte jag klädde mej slampigt och fult (alltför uppseendeväckande och annorlunda/”konstigt”). Han avskydde det mesta som gjorde mej ”annorlunda”, han tyckte jag skröt om jag visade ett betyg med bra siffror eller om jag berättade om vad vi snackat om på elevkårsmötet. I något skede började jag avsky honom men vågade inte göra slut, ”vi hörde ju ihop”. Vi var tillsammans 4,5 år tills jag va 19. Det va nästan en tredjedel av mitt liv, klart det påverkar en när personen du någon gång älskat skäller ut dej i en full skolbuss när du köpt en glass. Han tvingade mej ofta till samlag, jag förde bok när vi hade haft sex för att se om jag kunde låta bli att gå med på sex eller ”borde” jag ge honom ett knull. Han sa att han hellre skulle vara ihop med en smal klon av mej och brukade ta foton på min tjocka mage och visa upp dem för mej och skälla ut mej och hota att han skulle lämna mej, då minsann skulle jag nog banta. Han tyckte onani var synd och förbjöd mej bestämt från att onanera. Han ansåg det var samma sak som att vara otrogen. Han kunde stå och banka utanför badrumsdörren för han visste jag brukade onanera i duschen. En gång när vi skulle ha sex fick jag plötslig och akut nackspärr av att fönstret stod på glänt, jag fick kramper och det gjorde ont så jag sa att vi inte kan ha sex nu. Han blev så arg så han slog handen i skorstensmuren så han hade ont i handen i flera veckor. Han tyckte det va äckligt att ha för många partners och jag fick ljuga för honom att jag bara hade haft sex med två stycken före honom, fastän siffran va sju.

Efter att vi hade gjort slut fortsatte han att komma och hälsa på hos mina föräldrar i flera år tills jag bestämt sade till att ni får välja mellan mej och honom. Han tog tom. med sin nya flickvän. Mina nära kunde inte förstå att denna ”guldgosse” var ett äckligt svin och det gjorde väldigt illa att de inte verkade tro mej och tro detta om honom efter att vi gjort slut.

Bilskoleläraren fällde ofta olämpliga kommentarer om hur någon av oss liknade en snygg kändis eller att ”silversmycken ser så sexigt ut på kvinnor”. Han hade också det väldigt varmt i bilen så du var alltid tvungen att klä av dig det mesta, det gick knappt att ha kofta/huppare på sej, för det blev för varmt. En gång hade han börjat slita i en tjejs blus för att han prompt tyckte hon skulle ta av sej den. Hans hand rörde vid ditt låt flera gånger när han skulle visa dej något.

Jag jobbar på restaurang, en av de skiftesansvariga är kåt på mej och en gång när vi jobbade ensamma han och jag tar han min hand för att jag ska känna att han har stånd. Jag var först intresserad av honom men hans sätt att bete sej fick mej att avsky honom.

Min sambo jag hade när jag var ca 20-21 år missbrukade alkohol och hade en massa skulder. Han försökte skärma av mej helt från min omgivning. Jag levde i ett ständigt hot om våld och jag hade blåmärken av hans behandling. En natt sov jag med varje kniv i hushållet under sängen när han va extra full och satt i vardagsrummet och spelade musik så han säkert skulle störa mej. Han njöt alltid när jag led. Han klagade på allt jag gjorde och sa, han brukade säga att jag knappt dög ens till sex. Om jag ville ha sex kunde han säga att jag var en äcklig nymfoman som säkert knullar med vem som helst och att jag antagligen varit otrogen mot honom. Han sa han skämdes över mej. Om jag inte ville knulla började han övertala mej och hota mej med våld eller att lämna mej eller att han skulle döda min katt tills jag gick med på det.

Jag var 18 år och spenderade helgen i stan hos min bästa vän. Vi hade inte varit myndiga så länge så vi var förstås ut på krogen och festade. Vi var båda ganska fulla och träffade på 3 män som verkade intressanta så vi drack några öl med dem. När baren skulle stänga frågade männen om vi ville med på efterfest till en av dem. Min kompis ville hem men jag som festprisse ville fortsätta på efterfest och full som jag var bestämde jag mig för att åka med själv. Väl hemma hos man 1 lyssnade vi på musik och drack vidare. Någon föreslog att vi skulle bada bastu och orädd som jag var så tvekade jag inte. Vi for i bastun och allt gick bra tills jag lämnade ensam med man 1. Han tog ett grepp runt min nacke och förde mitt huvud neråt och tvingade mig att suga av honom. Jag spydde nästan när sperman nådde min mun. Han släppte greppet och jag for snabbt ut till duschen för att tvätta av mig. Då kom man 2 fram och började smeka mig. Han vände på mig och resten kan ni räkna ut själva. När han var klar började jag må illa och satte mig ner för jag var nära att svimma. Ändå fortsatte han att smeka lite till. Jag kravlade mig ur duschen och svimmade på golvet. Jag vaknade till då *surprise surprise* den tredje mannen kom in och började klänga på mig. Han trängde in i mig men förstod väl i något skede att sluta eftersom jag inte mådde bra alls. Så jag slapp att kravla mig opp och fick klätt på mig. Nu ville jag bara bort därifrån men jag var så slut så jag var tvungen att lägga mig ner på soffan, inte heller visste jag i vilken del av stan jag var så inte en chans att jag skulle hittat därifrån själv. I något skede då jag höll på att somna så kom den tredje mannen och lade sig ner bredvid och började tafsa. Jag försökte få honom att sluta men han sa bara ”kom igen, du delade ju med dig åt alla andra” så han fortsatte. I något skede somnade jag och vaknade först nästa morgon. En av männen följde mig till tågstationen och jag åkte tillbaka till min kompis som jag aldrig heller berättade sanningen för. Det dumma var att jag aldrig förstod att det var våldtäkt utan att jag trodde det var mitt eget i fel att jag var så full, litade på dem och åkte med. Denna händelse har satt sina spår som att jag sällan litar på män plus att min kropp sätter ut taggar så fort någon kommer för nära mig. Självhat var länge vardagsmat för mig men idag vet jag bättre.

Berättelse två utspelade sig då jag var 24, 25 på en tidigare jobbplats i min lilla hemby. Min chef var min nära väns pappa som jag känt sedan barnsben. Från dag ett på jobbet tafsade han och sedan pågick det dagligen. Han tog mig på rumpan, gav äckliga kramar, gav mig snuskiga kommentarer och så behövde han oftast skjuts hem efter jobbet och eftersom vi alltid bott nästan grannar så förde jag hem honom. I bilen for hans hand alltid till mitt lår eller så ville han ge en kram eller kyssa min hand. Han var alltid alkoholpåverkad. Han gjorde allt detta i smyg och t.o.m då min egen familj var där för att äta så slog han mig på baken framför dem men utan att de såg. Jag skämdes och var rädd att säga ifrån eftersom jag var i beroendeställning, jag var också rädd för att jag inte ville min nära vän något illa eftersom byn som sagt var liten och alla känner alla så jag bet ihop och försökte stå ut. Efter att jag jobbat där över ett halv år så började jag sällskapa med min nuvarande sambo. Han märkte snabbt att något inte stod rätt till och jag berättade. Kort därpå gav han mig mod att berätta för min familj som gav mig styrkan att småningom polisanmäla allt. Jag mådde i denna situation så dåligt att jag inte klarade av att gå till jobbet. Jag blev sjukskriven och kämpade vidare. Rättegången kom något år senare och jag vann. Det var en rättvisans dag för mig och jag är glad att jag stod på mig fastän det var tungt. Det är min kropp och ingen annans, det krigar jag för idag och så länge jag lever. Ändå var läxan dyr då min nära vän, alltså dottern till förövaren inte ville veta av mig mer. Länge var det också som jag var rädd att vistas i min hemby med rädsla att stöta på honom. Det krävde att jag flyttade och fick ta avstånd till allt för att må bra igen. Det enda jag ångrar idag är att jag inte vågade ha rättegången som öppen för allmänheten.

Första gången jag firade första maj med mina vänner var vi ute i en park och hängde. Vi stod och pratade när jag plötsligt kände ett finger tränga sig mellan mina ben och dra längs hela skrevet. När jag vände mig om stod det en främmande man bakom mig och log.

Jag och min kompis satt en gång på en klubb då en man som vi inte kände kom fram till oss och började prata med oss. Efter en stund gick vi upp på dansgolvet och han följde med. Plötsligt tog han tag i mig och lyfte upp mig. UPP OCH NED. Och fortsatte liksom dansa med mig så. Jag skrattade lite nervöst och både min kompis och jag bad honom att sluta. När han till slut gjorde det försökte vi slippa ifrån honom. Men han kom ikapp oss och gjorde en ansats till att göra samma sak igen. Då sa jag nej mycket skarpare varpå han svarade: ”Men du är ju så crazy! Du älskar det här!” och lyfte upp mig igen. Det hände kanske ett par gånger till innan vi gick till en annan bar. Det här var ju kanske inte direkt sexuella trakasserier, men någon absurd form av berövande av makten och kontrollen över min kropp.