Jag visste vem han var och när jag träffade honom på krogen blev jag bara glad och tyckte det var trevligt att han gav mig uppmärksamhet. Jag var 18 år. Han bad mig komma hem med honom vilket jag gjorde.. sen är allt ett blurr. Jag minns att jag inte vågade säga nej…hur ont det gjorde och hur hårdhänt han var, hur han pratade och jag va så rädd och grät utan stt han märkte något. Jag har märken av honom ännu idag i mitt underliv som gör att skammen sköljer över mig ibland. Även om jag vet att han gjorde fel. Efter då jag gick på toaletten så upptäckte jag blodet på låren, jag va så uppsvälld mellan benen att jag knappt kunde kissa. Att gå å sitta tog ont i flera veckor efteråt. Sängen var nerblodad…snedtaket var nerblodat. Ett blodbad helt enkelt och jag vågade inte säga nej. Efteråt ignorerade han mig och satt och spelade tv-spel tills jag åkte. Jag skämtade bort det till mina vänner…men det har satt spår och det tog länge före jag insåg allvaret i det hela. Att träffa på honom nu som då är så oerhört jobbigt…rädslan och skammen. Värst är det han lämnade efter sig..hur han skadade mig och att jag vet att det syns.