Day: 21 oktober, 2018

Jag har likaså som många andra också blivit tafsad på på krogen, fått dickpics,varit tvungen att göra saker mot min vilja, sen har jag också haft en del “one night stands”. En sak jag gjorde då jag mådde dåligt, det var ett slags självskadebeteende jag hade, jag hade precis blivit 18 så då kunde jag ragga på krogen. Majoriteten av alla engångsligg började alltid bra men då vi började ha sex stängde jag alltid av och bara gjorde det för den tillfälliga njutningen och för att tillfredsställa killen. Dagen efter då han eller jag har åkt hem så kom ångesten och gråten. Jag hade utvecklat en väldigt dåligt relation till sex sedan tidiga tonår. Kanske redan som barn hade jag en negativ relation till parförhållanden och sex. Här kommer första berättelsen:

Naken gubbe

Det var sommar, jag var 11 år, umgicks med familj, släkt och vänner på sommarstugor. En sommardag var vi på villan, mina föräldrar, jag och 2 släktingar. De satt på verandan och drack kaffe och mannen som jag snart berättar om drack 2-3 öl. Han var rolig annars, har alltid gillat honom sedan jag var liten, förutom hans överdrivet hårda kramar man fick varje gång man sågs, vi busade och lekte och hade kul men kramarna och hans sätt att lyfta upp mig i luften var obehagligt men jag visste inte varför. Då vi var på villan tjatade jag på mina föräldrar att de eller allihopa skulle komma och simma med mig, ingen kom så jag gick och simmade själv, efter en stund blev jag uttråkad igen och ropade om pappa ville komma och simma med mej men inte ville han det. Mitt i allt stiger den här mannen upp från kaffebordet och rusar ner till bryggan och säger; “Jag kommer och simmar med dej ja!” Jag skrattar lite för att han gjorde någon rolig gest medan han sprang men jag slutar skratta snabbt. Han kläder av sig helt naken och hoppar i vattnet framför mig, simmar fram till mig och håller fast mig hårt under vattnet bakifrån och tafsar lite, minns inte exakt var han tafsade för jag var mest orolig över att jag inte kunde simma och fick panik. Jag ropar att han ska släppa mig och att sluta. Det gör han, han skrattar, simmar några meter till stegen och går upp som om inget hänt, skämtar om det kalla vattnet (elr något) med de andra. Jag är i chock, stannar kvar i vattnet en bra stund, men ingen förstår eller har sett vad som egentligen hänt så dagen fortsätter som vanligt. Och jag försöker undvika honom resten av dagen.

Då jag var 16 år och åkte till dem och hälsade på med mina föräldrar så gav han mig den där “från topp till tå” blicken. Jag gav honom en allvarlig blick och sen dess verkar han ha fattat att jag tog illa upp.

Tältet

Då jag var 15 åkte jag iväg på en festival med 2 goda vänner, visste också att en kille var där som jag hade tyckt om länge och ville gärna umgås med honom och hans kompisar, vi bestämde en träff vid ett ställe på campingområdet. Jag hade fått i mig några groggar och upplevde min första ordentliga fylla. Jag blev glad att han kom och vi umgicks och hade kul, senare gick vi till hans tält, vi hade kul, låg och myste och hånglade, det ena ledde till det andra och allt var fine. Mittiallt så snubblar det in en 30+ åring i tältet, han är full och bor tydligen tillsammans med den här killen i tältet. Han kommer in och lägger sig. Killen försöker säga åt honom att gå ut och att vi vill vara ifred och tjatar på honom men 30+ åringen säger: “nämen fortsätt ni bara, ja vänder mig bort och sover här ja! “ killen suckar och säger “ja ja”, vi fortsätter att kramas och mysa och tafsa lite. Jag ligger mittemellan killarna, med ryggen mot 30+ åringen.

Plötsligt känner jag hur två händer greppar om mina skinkor och fattar ingenting, killens ena hand är ju på mitt bröst jag säger till killen; “men va? där är ju dina händer, jag tror att *** tog mej på röven!” killen; “nä it kan han ju he, han sover ju han…” Vänder mig om och 30+ åringen ligger med ryggen mot oss och killen försöker få kontakt med honom och frågar om han är vaken. Det är knäpptyst och han rör inte på sig så jag ber killen att byta plats med mig och vi somnar. På morgonen var han borta.

Blicken som befaller

18 år, bor i en etta i stan och börjar dejta en äldre kille som jag pratat med via fb och skype i 2 veckor. Min pappa är bekant med hans familj och gillar dem så ja tänkte att den här killen kan vara något att hänga i julgranen! Vi bestämde en dejt och han hämtar mig och vi åker iväg och tar en öl på en mindre krog. Det börjar som en vanlig dejt men jag märker på honom att något inte riktigt stämmer, han verkar typ desperat och oklar. Vi sitter mittemot varandra vid ett bord, han stirrar på mig med en obehaglig dominerande blick och böjer sig fram, då gör jag det också, han ger mej en puss, vi pratar lite mer och de framtvingade pussarna fortsätter ett par gånger.

Sedan åker vi ut och kör och stannar på någon parkering för att prata lite mer, han verkar deprimerad och har mycket som händer i sitt liv och han vill prata om det med mig (tydligen). Efter ett tag så skojjar han om att bli avsugen medan han kör. Då kommer dendär blicken igen, en obehaglig dominerande blick, jag vet att jag inte har så mycket att säga till om så jag suger av honom. Han har dålig hygien, det märks på lukten och smaken. Fast jag var på något vis van efter mina omtumlande tonår med dåliga killar att “stänga av” och bara göra det, jag får iallafall fina kommentarer om mitt utseende mm. i utbyte. Dagen efter brukar gråten och ångesten komma men den tyckte jag var värt den uppvaktning jag fått av män, jag mår ju åtminstone bra så länge stunden varar och någon tycker om mig.

Han får sin avsugning i bilen och sedan skjutsar han hem mig och vi fortsätter prata på fb. Han börjar skriva ofta, många hjärtan och kärleksmeddelanden. Vi träffas under ett par helger till och han kommer till min lägenhet i stan. Det känns som att han tror att vi har ett förhållande, han berättar mest om sig själv och hemskheter som har hänt honom och jag är en snäll person som lyssnar och hjälper till med andras problem. En kväll ligger vi och pratar och han öppnar upp sig om att han blivit anmäld för våldtäkt av 2 stycken 13 åringar, han berättar sin version för mig att de bara vill “fucka up” för honom och att han inte ens hade haft sex med dem och hur synd det är om honom, han börjar säga förlåt för det som hände i bilen, att det kanske inte var ok. Efter en massa gråtande från hans sida har vi sex, jag stänger av känslorna och låter honom göra det mesta jobbet. Blicken återkommer, han dominerar mig på ett osexigt sätt. Är det här en början våldtäkt tänker jag? Plötsligt sätter han sig på min bröstkorg och trycker sin kuk i min mun utan förvarning. Jag kan knappt andas på grund av hans tyngd och hans flensost kuk i min mun. Jag kan inte säga nej för jag är i chock (och har en äcklig kuk i munnen), ja får bort honom och säger något i stil med; “kan vi göra något annat?” han fortsätter knulla mig, jag “spelar död” tills han kommer, jag lägger mig och låtsas sova halva natten för känner mig helt tom efter dendär upplevelsen. Nästa dag åker han hem och några dagar senare försöker jag avsluta vår dejting men det tar ett bra tag innan jag slipper honom helt och hållet, vi pratar över nätet ett tag till och kontakten tar slut. Efter händelsen har samma fråga ekat i min hjärna; var det en våldtäkt? Jag ställde ju ändå upp.

Har råkat se denhär mannen några fåtal gånger efter upplevelsen, mitt hjärta börjar gå fortare, jag blir rädd och vill undvika honom så gått det går för jag vet vad han gjorde och vad han möjligtvis kan vara kapabel till att gör mot mig igen. Min panikångest utvecklas.

Idag

Nu är jag 23 år och har erfarenhet av en hel del dåliga killar och sexuella trakasserier, jag trodde att jag aldrig skulle hitta en ordentlig partner, hade räknat med att vara singel hela livet. Men nu hittade jag en kille som aldrig skulle kunna jämföras med de andra som jag stött på, han ser alltid till att jag mår bra och att vi pratar om det är något som bekymrar någon av oss. Inget drama överhuvudtaget och vi tar det alltid lugnt och gör saker som båda vill. Inga konstigheter! Precis som det ska va! Trodde inte att jag förtjänade en sån kille men efter att jag tänkt tillbaka på alla rövhål jag mött så är jag väldigt lyckligt lottad att jag har en sån som han!

Jag var 15 år och var på en av mina första ungdomsdanser. Jag dansade med mina vänner och mitt från ingenstans kommer och okänd pojke och började hångla med mig och ungefär 1sek senare tryckte han sin hand innanför mina shorts. Minns hur chockad jag blev, jag frös till is och fattade ingenting.

Samma år på hösten var jag på en hemmafest med mina vänner, vi alla drack väl lite för mycket och eftersom man var så liten kunde man inte riktigt hantera det, så jag minns att jag gick upp på övrevåningen och skulle lägga mig ner och vila lite. Minns att jag somnade till och vaknade av att 3-4 killar (som var mina ”vänner”) kom upp och jag låtsades fortfarande sova, minns hur två av dom försökte övertala den ena att han skulle göra något med mig eftersom jag var ett ”lätt byte” när jag sov. Han kom och la sig bredvid mig och då ”vaknade” jag och gick därifrån och dom blev sura.

Sommaren efter hade jag fyllt 16 sommarjobbade jag på ett ställe, mitt värsta minne därifrån är när min chef/ägaren diskuterade min och en annan anställds rumpor inför kunderna. Det var väl på ett skämtsamt sätt, men vad gör man liksom när man står där och gör sitt jobb och ägaren och kunderna mittiallt börjar ”poängsätta” ens röv?

Och inte att förglömma alla jävla gånger man har frågat kunder ”vill du ha kvitto” och får svaret ”om ja vill ha fitto?”

Har en cocktail-klänning på mig och tycker själv att jag har en bra kväll, proffssminkad som jag för ovanlighetens skull är. Samtalet flyter, champagnen flödar. En annan kompis med sambo kommer fram till mig och ska säga hej då. Jag reser mig upp för att krama farväl.

Kompisens sambo kläcker ur sig: ”men jag visste inte att du är gravid” och stirrar på min mage. Jag anlägger en sur min och fräser att jag i allra högsta grad är så ogravid man kan vara. Tänker att han måtte ha fattat vilket klavertramp han gjorde. Men nej. Han börjar gå på om hur fet jag blivit, och håller — vad som känns som en evighetslång monolog om min vikt och att jag verkligen såg bättre ut förr.

Jag brukar inte bli svaret skyldig, men jag blev så perplex över att denna man tar sig rätten att inför en massa folk sätta sig till doms över min kroppsform att jag inte får ur mig ett ord, utan bara går iväg.

Kvällens feststämning förstördes effektivt av idioten. Jag bestämmer mig för att dagen efter skicka ett meddelande där jag påpekar att jag tagit illa upp och blivit väldigt ledsen. Svaret jag får: ”Men det var ju bara ett skämt, du verkade ju vara med på noterna!”

Jag har haft problem med ätande i yngre år och att då som normalviktig få höra av en idiot att man såg mycket bättre ut förr var bara för mycket. Ville bara kräkas.

Det här kan verka som en bagatell för de flesta, men för mig var det mer än så. För mig var det igen ett exempel på att män tycker sig ha rätt att behandla kvinnor som objekt och kommentera våra utseenden som om vi är till för att behaga männens preferenser istället för att må bra i oss själva.

Jag hade bestämt mig för att byta ut p-pillren till hormonspiral. Kom till gyn poli för att sätta in spiralen.

Ligger med benen i vädret och gynekologen börjar fråga när jag riktigt skall skaffa barn. Svarade lite undvikande ”vi får se”, och då började han vifta med spiralen och sa ”kanske vi lämnar bort den här då om du vill se lite?” Svarade ”lägg dit den nu bara”. Han frågade varför jag inte vill bli gravid, svarade att det inte är läge för det nu. Då frågade han om jag har en relation med en gift man… När han sist och slutligen hade fått in spiralen skulle han titta lite med ultraljud också. Han höll på i en evighet och började kommentera hur jag var byggd, och att det nog är skönast för min pojkvän att ta mig bakifrån. Han fnös också till och sa ”ja det här kommer nog inte din pojkvän att gilla, han kommer nog att känna av trådarna” (ingen av oss har någosin känt av något). Sen började han jucka med UL-staven fram och tillbaka och berättade samtidigt ”om dethär är en penis så känns det såhär i den och den ställningen, nu känns det på framväggen och nu på bakväggen. Var helt chockad och kunde inte få fram ett ord. Svalde gråten i halsen när jag klädde på mig. Har inte satt min fot på gyn poli i (namn på stad) sedan dess, åker hellre till (namn på stad). Lämnade in respons och beskrev hela händelsen i detalj. Fick svar av gynekologen själv där han skrev att han bara vill skojja lite för att få sina patienter att slappna av.

Blev som 17-åring tillsammans med en flera år äldre man som visade sig vara en genom elak blandmissbrukande jävel. Misshandel, psykisk och fysisk, och utnyttjande blev vardagsmat. ”Förhållandet” varade i över 3 år.

Må han brinna i helvetets lågor.

Kort därefter träffade jag en man som jag blev helt ”head over heels” för. Han var en sån som alla kände och han hade alltid folk runt sig. Jag minns att jag i ett skede, kanske tom vid flera tillfällen blev varnad för honom, men jag brydde mig inte. Vad skulle kunna vara så farligt med honom? Jag hade ju redan träffat på världens as och denne var inte alls sån… Tills en kväll då denne bjöd in mig till en ”fest”. I nån sketen lägenhet någonstans i den lilla staden jag bodde i satt han och några andra gubbar och drack. Jag tyckte det var tråkigt och ville åka någon annanstans men det blev ju inte riktigt så…Nästa jag minns är att jag kastas ner i en säng samtidigt som en håller fast mig och en river av mig mina kläder. Jag minns hur jag skriker, gråter och ber dom sluta. Men de slutar inte. Efteråt ligger jag kvar på sängen ensam, vet inte hur länge, tills en annan man kommer fram till mig och säger att de har åkt nu. Jag är helt stum. Han hjälper mig att hitta mina saker och sönderslitna kläder och leder mig hem. Jag minns att jag hade så ont, blåmärken och blod över hela min kropp.

Jag vågade aldrig anmäla händelsen. Jag var så rädd att ingen skulle tro mig, att jag fick skylla mig själv liksom.

Må dessa våldtäktsmän brinna i helvetets lågor.

Jag är 15 och det är sommarens första villafest. En kompis som flyttat utomlands är hemma på besök. Humöret och förväntningarna är på topp! Efter att denne kompis fått mig att drick en alldeles orimlig (för en 15-åring) mängd alkohol tar han med mig upp på vinden. Han låser dörrarna och säger något i stil med ”vi vill ju vara i fred så vi kan ta igen allt vi missat sen vi sist sågs”. Fnittriga och fulla jag tror förstås på det och hänger på. Hans beteende går från noll till hundra och oavsett hur många gånger jag säger nej eller att jag inte vill så släpper han inte. Hur jag än försöker är min kropp både paralyserad och fasthållen. Han tog min oskuld. Jag förstod inte då vad som hänt och har aldrig pratat om det med någon, tills nu. Jag har förträngt det mesta som hände denna kväll, men jag glömmer aldrig ljudet av plasten på madrassen eller hur ont det gjorde.

Jag är 18 och bor på internat. Får daglig dos utav tafsningar, smällar på rumpan, sexistiska skämt etc etc. Får höra hur fin rumpa jag har. Blir fasthållen på sängen medan någon ”slappar” mig på rumpan. Blir en vardag och man tror att det är så det ska vara; ”vi bor ju på internat”.

Jag är 20 och är tillsammans med en vän hemma hos två killkompisar. Vi ser på film. Mitt under filmens gång börjar tafsandet. En utav killarna på min vän och den andre på mig. Motvilliga kyssar, händer där de inte skall vara utan lov. När jag samlat tillräckligt med mod och bestämt säger nej blir det hus i helvete. Vi blir utslängda med skor och jackor kastandes efter.

Jag är 22 och går på en tinder-dejt. Blir hembjuden till honom och vi dricker te. Efter en stund drar han mig till sig, trycker ner sin tunga i min hals och smyger handen under tröjan. När jag slipper loss tar jag mina saker och springer hem. Tänker jag får skylla mig själv; ”det är väl sånt som händer när man träffar killar via tinder”.

Jag är 24 och dejtar en kille. Hans ”nykära-nyfikenhet” övergår rätt fort till svartsjuka. Han tror att han äger både mig och min kropp. Han accepterar inte ett nej – no matter what. Jag skall vara och bete mig på ett speciellt sätt för att han skall vara nöjd. Och gör jag inte som jag blir tillsagd kommer hot om både ditt och datt. Han trycker ner mig till botten, inget jag gör är tillräckligt eller bra nog. Efter ett tag får jag reda på att han haft flickvän hela tiden och att jag endast var en ”side chick”.

1. Vi var ett gäng som var ute på en krog, där jag blev introducerad till en några år äldre kille av en gemensam vän. Det var pirrigt och kändes bra, vi var intresserade av varandra och skulle ses igen, vilket vi också gjorde. Han tjatade på att vi skulle ha sex, men jag ville inte för jag hade inte haft det innan. Tjatet fortsatte och jag drog till med att jag hade mens (fast jag inte hade det då). Han tyckte det var äckligt och ville knappt röra i mig efter det. Jag kände mig smutsig och äcklig.

Han smsade mig gulliga meddelanden varvat med tjat om sex. Jag var intresserad av honom och ville se vart det kunde leda, så jag tänkte att han skulle sluta tjata om jag gick med på det en gång. Vi hade inget förspel, det gjorde ont och jag försökte trycka bort honom så han skulle ta det lugnare. Efter att han var klar vände han ryggen till mig och somnade. Jag grät mig tyst till sömns bredvid honom och undrade vad som riktigt hade hänt. Följande dag tvingade han mig att gå ner på honom. Efteråt grät han och skämdes för att ha hållit fast mig, men bad aldrig om ursäkt, istället var det jag som tröstade honom.

2. Då jag senare träffade min första riktiga pojkvän gick allt till en början bra, han var snäll och omtänksam. Men jag minns speciellt en händelse som gjorde det väldigt svårt för mig att fortsätta vara med honom. Han hade tydligen räknat hur många gånger vi “avslutat”, och eftersom jag hade någon gång mer tyckte han att jag var skyldig honom sex. Han ville ha analsex men jag ville inte, jag hade ont och tyckte det var av fel orsak, vilket jag också sa. Men han drog till med fraser som “du gillade ju det sist”, “hur kan någon inte vilja ha sex?” och fick mig att känna mig självisk som inte kunde göra denhär ena saken för honom. Så jag mumlade okej, för han var ju snäll mot mig annars och jag tyckte om honom. Efteråt sprang jag in på toaletten och grät. Han märkte att något var fel men jag vet inte om han fattade vad det var, jag fattade inte ens själv hur fel det var då. Jag känner mig fortfarande smutsig då jag tänker på denhär händelsen.

3. Ett halvår senare träffar jag mitt nuvarande ex. Vi är kära och jag vågar berätta att jag blivit våldtagen. Han lyssnar och tröstar, men ändå skämtar han om hur han ska straffknulla mig om jag gör något “fel” eller komma och våldta mig då jag står i duschen. Han tar på mig i tid och otid, säger skämtsamt “vadå, får jag inte?” om jag försöker dra mig undan. Blir irriterad om jag inte vill ha sex, men tvingar mig inte. Jag blir rädd för honom pga aggressionsutbrott men han skyller på min HSP-personlighet, att jag överdriver min oro. Han kommenterar mitt kön på ett nedlåtande sätt och då jag blir lessen blir han arg. Jag ber alltid om ursäkt fast det är han som har sårat mig. Då jag berättat om mina tidigare erfarenheter har han sagt “Var det inget mer?”. Han har varit kontrollerande och manipulativ och lurade mig att göra slut, något som jag faktiskt är tacksam för idag. Under de nästan två år vi var tillsammans hände en hel del grejer som jag inte tänkte på då, för han var och är ju feminist och feminister gör inte sånt. Han har deltagit i # metoo och fördömt andra män och i feministiska rum anses han vara klok och upplyst.

Idag kan jag knappt ha sex utan att få panik. Då det har hänt har jag varit med om män som bett mig avsluta det för dem ändå. För det är ju det som räknas, inte alls hur jag mår. Min kropp känns inte som min och mina nej räknas inte. Jag kan inte alls förstå hur en del kan bete sig såhär…

Otaliga gånger har jag fått obehagliga inviter på sommararbetet som våningsskötare på hotell. Män som vill både det ena och det andra. Vissa ställer till med så mycket ”fixa det där, kan du fylla på minibaren” osv. att man är tvungen att vara i rummet i vad som känns som en evighet. Vissa är mycket rakt på sak och berättar väldigt ingående vad de vill. Där står man då i sin arbetsuniform och pepsodentleendet som den tycks medföra och vet inte vad man ska säga. Vinden drar förstås alltid fast dörren bakom en och man försöker greppa handtaget så lugnt som möjligt för att inte visa att man är rädd. Mentolsprayen som man borde ha med sig när man är ensam har man förstås alltid glömt i städkärran. Det har hänt att jag sprungit och gömt mig på en mörk toalett på våningen när jag i misstag öppnade dörren till en sliskig kunds rum (trodde att han var ute). Det var han inte. Sprang och gömde mig i första bästa rum, fick inte fast dörren utan låste toaletten istället. Hörde honom gå där utanför och ropa ”var inte rädd flicka lilla”, satt där i mörkret i säkert en kvart och vågade komma ut först när jag hörde chefen ropa på mig.

Man behöver ju inte ens vara ensam för att vara utsatt, folk kan se rakt på då man blir tafsad och bara glo och gå förbi. Ett exempel var en teaterföreställning i form av rundvandring där jag höll en monolog på en mycket synlig plats och folk stod runt mig mycket nära mig. Efteråt var det en man som kastade sig över mig, grep tag i mina bröst och svamlade något. Jag stod under ett lakan, i roll, och bara frös och visste inte vad jag skulle eller kunde göra. Resten av publiken såg händelsen och gick sedan lugnt vidare (förbi mig) till nästa ställe. Det var ganska uppenbart att detta inte hörde till föreställningen, men reaktionen jag såg var bara ”Jaha. Han var säkert full. Vart ska vi nu?” Liknande har också hänt i bland annat kassakö. I andra teatersammanhang har det nog också hänt ett och annat, män som står bakom scen och kniper unga flickor på rumpan när de springer förbi. Varenda jävla föreställning. Och allt det där andra. En person med någon form av auktoritet över en kommenterar svettfläckar under brösten med en obehaglig glimt i ögat. Oändliga oförskämdheter som ropas åt en på stan. Ingenting allvarligt har hänt mig, men det är något smått hela tiden. Och aldrig får man fram något svar, något motstånd.

Panikångest samt ångest överlag är vad alla trakasserier bidragit med.

Ett av MÅNGA exempel är när jag var väldigt full och åkte vidare på efterfest. Deckade i soffan, vaknade av att en bekant man (mycket äldre än mig) erbjöd att fixa hem mig. Spydde i taxin och sedan är allt svart tills jag vaknar nästa dag. Bredvid denna man. Innan jag fattat vad som hänt så skyndar mannen sig ut ur mitt hem. Jag sätter mig upp och möts av en smärta nertill. Jag kan inte gå normalt på flera dar. Jag tänker att jag får skylla mig själv eftersom jag varit full.

Ångesten rinner över när jag på jobbet betjänar gänget som var på efterfesten. En man visar en bild på mig när jag ligger deckad på soffan med benen opassande så man ser rakt in under min klänning. Jag får skylla mig själv tänker jag igen och går sedan in på jobbets wc och gråter av skam. Tills jag måste samla mig och ställa mig bakom kassan igen och betjäna alla övriga ”hej mosson”-män.

Well, idag vet jag bättre. Inga trakasserier blir tillåtna bara för att man är full.

Jag visste vem han var och när jag träffade honom på krogen blev jag bara glad och tyckte det var trevligt att han gav mig uppmärksamhet. Jag var 18 år. Han bad mig komma hem med honom vilket jag gjorde.. sen är allt ett blurr. Jag minns att jag inte vågade säga nej…hur ont det gjorde och hur hårdhänt han var, hur han pratade och jag va så rädd och grät utan stt han märkte något. Jag har märken av honom ännu idag i mitt underliv som gör att skammen sköljer över mig ibland. Även om jag vet att han gjorde fel. Efter då jag gick på toaletten så upptäckte jag blodet på låren, jag va så uppsvälld mellan benen att jag knappt kunde kissa. Att gå å sitta tog ont i flera veckor efteråt. Sängen var nerblodad…snedtaket var nerblodat. Ett blodbad helt enkelt och jag vågade inte säga nej. Efteråt ignorerade han mig och satt och spelade tv-spel tills jag åkte. Jag skämtade bort det till mina vänner…men det har satt spår och det tog länge före jag insåg allvaret i det hela. Att träffa på honom nu som då är så oerhört jobbigt…rädslan och skammen. Värst är det han lämnade efter sig..hur han skadade mig och att jag vet att det syns.