Vittnesmål nummer 383

När jag just fyllt 18 sökte jag mig som till en bar som är populär bland finlandssvenskar i staden jag bodde. Jag hade en trevlig natt fastän folk tafsade här och där på dansgolvet (men nu är jag ju en tillräckligt gammal flicka, så de måste jag ju bli van med) (notera sarkasmen). Just då jag var påväg hem och skulle hämta jackan så kom en äldre man och lade händernamot väggen runt mig, så jag kunde inte flytta på mej. han ville jag skulle följa med honom, och jag sa nej ett flertal gånger och gjorde förskräckt ögonkontakt med flera andra personer som såg på, men ingen gjorde något. Man fick litebesvärade blickar på en och flickorna såg ledsamt på en, men ingen gjorde något. Efter vad som kändes som flera minuter så gav han sig äntligen och kommenterade på att jag inte ska klä mig som en hora ifall jag inte beter mig som en (inte för att det har en betydelse men jag hade på mig jeans och långärmad med ytterst liten urringning).

Ett par månader senare var jag på hemmafest en kväll, men glömde min jacka dit då jag for hem. Nästa dag smsade jag killen som ordnar festen och han sa att det var lugnt att jag kommer efter den. Jag for efter den 9-tiden på kvällen men slapp inte ut förrän 2 på natten. Killen tvingade sig direkt på mig och höll mig nere så jag inte kunde göra någonting. Han tog vulgära bilder på min kropp och lade upp dem på instagram. Efter att han var klar så tvingade han sig på mig och våldtog mig flera gånger. När jag väl sluppit bort (jackan fortfarande hos honom) så körde jag hem så att föräldrarna inte skulle bli oroliga. Efter det låg jag i sängen och tog inte av mig mina kläder, för det hade jag läst att man inte ska göra efter en våldtäkt. Nästa morgon körde jag till sjukhuset var de inte undersökte mig eftersom jag inte ville polisanmäla (jag ångrar så otroligt mycket) och gav mig inte heller ett akut p-piller. Ett och ett halft år senare har jag äntligen sluppit terapi men lider fortfarande av panikångest. #vimed.