Jag är bruden ”som alltid är kåt” som ”alltid vill ligga”. Men bara för att du tycker att jag alltid är kåt betyder det inte att jag alltid är det. För saken är den, jag utstrålar inte bara ”kåt” hela tiden, utan egentligen tror du att jag är kåt för att jag aldrig säger nej. Jag är rädd för att säga nej. Säger jag nej finns det en risk att du inte hör och tar för dej och då blir jag utnyttjad. Därför säger jag aldrig nej och intalar mig själv att ”klart jag vill ligga, jag är ju bruden som aldrig säger nej till ett ligg, visst är jag lite kåt och det är ju över rätt snabbt”.
Så kommer den gången när jag för första gången säger nej till min pojkvän. Jag säger snällt flera gånger och knuffar försiktigt bort honom men han lyssnar inte. Han tror att jag spelar ”hard to get” och fortsätter och plötsligt är hela hans vikt på mej och jag skriker för full hals att han ska sluta, att jag inte vill idag. ”Men du vill ju alltid, äsch lägg av, sära på benen”. Jag biter honom i armen, knuffar och sparkar och hoppas att grannen i huset bredvid ska höra mej… När han är klar intalar jag mig själv att det var ett rätt bra ligg ändå, för intalar jag mig inte de så har jag ju blivit våldtagen… och inte kan man väl bli våldtagen igen om man redan blivit det som barn?