Månad: oktober 2018

Jag har inte blivit utsatt för några grova övergrepp, våld eller hot. Däremot har jag utsatts för sexuella trakasserier i form av kommentarer om min kropp, oönskade inviter, plumpa skämt och tafsande. Varje gång är en gång för mycket. Jag har sagt ifrån, försvarat mig fysiskt, varnat andra. Ändå har sådant här skett.

Nu när jag är vuxen blir jag så upprörd när jag tänker på hur barn fick bete sig i grundskolan, ja, redan i dagis. Pojkar som systematiskt trakasserade flickor, tafsade, var våldsamma. Alla kommentarerna om flickors kroppar. Jag minns känslan av att mellan skåpen i en högstadiekorridor försöka knuffa och brotta bort en pojke, starkare än jag, som försöker dra i mina kläder. Jag fräser att jag ska bita eller knäa honom om han inte slutar. Han släpper mig, går undan och ropar istället till dem som står nära att jag ”har så ful röv”. Det här var nog ett av de lindrigaste fallen som något av förövarens alla offer kommer ihåg såhär många år efteråt. Jag skulle kunna beskriva honom närmare men ganska många i Svenskfinland vet vem den här mannen är så jag låter blir.

Riktigt arg blir jag när jag tänker på hur många vuxna som fanns i skolan och inte såg trakasserierna, eller valde att inte se.

Jag är barn. Minns inte ålder. Minns inte vad som hände.
Förstod kanske inte.
En man. Som berör och pratar äckligt.
Skam. Känner skam. Minns inte. Angst. Vet inte vad som hänt.
Kanske inget hänt.
Jag förstår inte.

Drömmer efter det om män som tvingar sig in under kvinnors kjolar och torterar dem. Drömmer om saker som stoppas upp in i kvinnor och de skriker. Kvinnor som skall kissa på män. Män som stryper kvinnor. Mardrömmar.
Drömmer om en blond man. Kan inte se hans ansikte.
Mardrömmar.
Natt efter natt.

Jag är UNDER lågstadieålder.

Jag blir hypersexuell (förstod inte det då) för flera år framåt men lär mig dölja det efter att jag kommer på en släkting-gubbe stå och glo på mig när jag masturberar.
Masturberar tvångsmässigt, alltid när jag kan.

Använder senare i livet sex som en självsbetraffningsmetod. Inte bara för detta FÖRSTA som hände, det kumulativa i det att leva som en kvinna i den här kulturen. Får som vuxen flashbacks som bilder då jag kommit åt att börja terapi. Men jag har ännu heller inte ord. Inte för det här.

Och känslan består – VEM skulle tro mig?
Ingen gjorde något trots någon lågstadielärare till och med försiktigt frågat min mamma om hon tror att “något” kan ha hänt. Och de försökte få det framåt. Stöda mig. Ingen ville lyssna på dem.
Det fanns inte resurser.
INGEN HJÄLPTE.

Lågstadiet. “pojkar är pojkar”
En pojke säger att han har tillgång till skolans allmännyckel och skall ta sig in på flickornas vessa när nån är där.

Det är ingen skillnad om det är sant. VI tror honom. VI är rädda. LÄRARNA och SKOLAN GÖR INGENTING.

Flera år går jag i panik på vessan och håller hårt i handtaget då jag kissar. Kan aldrig slappna av.

Alla andra “små” situationer – pojkar smygtittar i omklädningsrum. Pojkar kommenterar utseenden på flickor, väljer en som de ska ha som mål att få TAFSA på. Talar nedsättande om kvinnor och flickor och deras kroppar.

INGEN GÖR NÅGOT. För “pojkar är ju bara såna”.

Lågstadieålder.
Jag hittar pappas porrtidningar.
Äcklad och intresserad.
Det finns också barn i dem.

Då vi tömde efter mina föräldrars skilsmässa såg jag dem igen och läste “artikeln” om det.

“Dom här barnen älskar sex”, stod där. “De arbetar som prostituerade, och tjänar så att de kan försörja sin familj.”

Där var barn yngre än vad jag var då jag hittade dem.

Jag var ett barn. 8-9 år gammal. På en midsommarfest med familjen och många bekanta och närstående. En man var jättevänlig mot mig. Han insisterade till slut att vi skulle gå och sätta oss i bussen som var hyrd. Väl där blev han konstig. Ville kyssa mig. Jag lyckades med att ljuga slippa bort ut situationen. Sprang som för mitt liv när jag kommit utanför räckhåll.
Jag berättade för min mamma och han fördes omedelbart bort därifrån. Jag är glad att jag ens vågade berätta – för JAG kände mig skammig och smutsig av det här.

Manlig släkting 50+, jag 9-10år
Jag har min favoritblus på mig. Den är vit och har en rand med spets just över bringan, gammaldags virkad och fin. Huden syns igenom. Gubben lägger sitt pekfinger igenom spetshål, mot min bröstvårta och säger “Varför har du tissarna framme?”. Jag känner mig äcklad. Han säger det så konstigt. Jag känner skam. Jag är ful, äcklig. Han stirrar fortfarande mot spetsen.

JAG HAR INTE ENS BRÖST ÄN.

Min före detta högstadieLÄRARE. 30-40 årig man.
Högstadiet hade just tagit slut och utan att gå in på detaljer om varför eller var på grund av risk av igenkännlighet så var det så att denna man skulle köra hem mig. I bilen börjar han tala om för mig hur “söt” jag är och något om att jag “kommer bli vacker/sexig” säkert då jag blir lite “större”. Allt innanför frös till is. Det här var en man jag trott jag kan lita på. En mentor-liknande person i mitt liv. Jag minns inte så mycket mer av allt det han sade för jag kände mig helt chockad och fastlåst där i bilen. Om en stund slutade han och började förklara något om sin fru och barn och hur han “aldrig skulle göra något mot dem”.
Tyvärr fanns det många situationer jag ändå måste träffa honom i.

Skolan, amis. Klasskompis. Han 19-20, jag 16-17
Jag ÄR lite förtjust i killen, och blir glad då han ber mig hänga med på kaffe. Håller det oklart vart. Det klarnar att stället är källar-rummet han bor i. En söt förtjusning slutar i att han pressat mig till “närmare bekantskap”. Försöker pressa mig till sex UTAN kondom också. Jag är tack och lov smart nog att vägra. Han KRÄVER få komma nånstans på min kropp istället. Jag går med på det för jag vill komma bort och hem.

Jag är inte mer förtjust i honom efter det här. Han behandlar mig som luft i skolan efter detta och slutar från linjen någon månad senare.

Skolan, amis. Han 19-20 stalker 1, jag 17-18 år.
Jag får en massa konstiga email under flera månader av en anonym man.
Inte rakt av sexuella anspelningar, men mycket väl förtäkta insinueringar. Han retas med mig under månader och jag känner mig hotad och blir lätt paranoid för han skriver saker om VAD HAN SETT MIG GÖRA. Allt för att få mig på tå. Får till slut reda på att det är en bekant som jag ändå trott mig känna ganska bra.

Ung vuxen, på baren, jämnårig kille från samma kompisgäng.
Han bjuder mig att dansa. Jag vill inte. Vi är i samma kompisgäng. Han pressar mig. Går till slut efter massa tjat med på att dansa. För han blir sur om jag inte gör det. Jag hamnar utanför gänget om han talar skit om mig. Jag är nyinflyttad. Låten är långsam. Han börjar slicka min nacke och all hud han kommer åt när vi väl nått dansgolvet. Jag försöker trycka bort honom och ber honom sluta. Han slutar inte utan svamlar på om hur gott mitt svett är. Han håller fast mig. Är större och starkare.
På något sätt efter flera hemska minuter fattar han sluta. Försöker gulla.
När dansen tar slut går jag undan till toan. Bort.

Ung vuxen, stalker 2.
Vi har en flirt först och ha sex någon gång. Jag tycker inte det känns bra och avslutar vår “grej”.
Han fortsätter att ringa, texta, försöker komma på kaffe eller träffas. Han hör till samma kompisgäng, och jag är rädd att han skall sprida rykten om jag inte är vänlig och ibland ser honom.
KAN egentligen inte undvika honom för staden är liten.

Tillslut börjar han göra värre saker. Kommer drogpåverkad till mitt hus och bankar på dörren så jag MÅSTE öppna för annars klagar grannarna. Tränger sig in och tvångskysser mig. På nåt sätt lyckas jag övertala honom att sluta. Distraherar med att koka té eller något.
Tiden går framåt och under en lång period stalkar och förföljer han mig, han kan sitta utanför mitt hus mitt i natten och glo mot min balkon för att se om jag är hemma.
Alla andra tycker han ju är så trevlig.

Vuxen, ex-sambo, gemensamt barn
Jag skall hämta något från hans hem, vi har nyligen skiljt oss.
Allt verkar gå civilt till och jag ÖNSKAR ju hålla vår relation så bra som möjligt för barnets skull.
När jag skall hämta något från sovrummet, mina sista saker, slänger han mig på sängen och trycker sig på mig.
Jag skrattar, men är livrädd, chockad. Skratt och “va fan håller du på med” är det jag får ur mig. “Sluta”.
Han säger nåt om att jag ju borde tycka om det “hårt”. Försöker få av mig kläder. Håller hårt i mig. Klämmer. Vänder på mig hur som helst.
Till slut efter att jag försökt skuffa bort honom en god stund fattar han och slutar.

Jag är skärrad. Rädd. Försöker vara vänlig så han inte skall göra nåt igen. Talar  “vanliga” saker.
När jag kommer ut ur huset och in i min väninnas bil brister murarna och jag panik-gråter. Jag är rädd. Rädd för honom, vad som sku ha kunna hända. VAD ANDRA TÄNKER om de hör det.
För han “är ju så lugn och snäll”.
Vem skulle tro på mig.
Han är ju från litet finare familj. Så snäll. Så snäll.

ALLA ÅR DÄR EMELLAN OCH FRAMÅT:
Män som klämmer, kommenterar, tvingar sig på. Droppar droger i ens drink. Försöker sig närmare när man bara skall sova. Glor och fluktar, sprider rykten, betygsätter ens kropp. Män som försökt föra bort ens väninnor när de är fulla. Män och pojkar som smygfotar och smygfilmar.
Män på nätet: hotande, kukar, övertramp, “hey babyyy”. “Kvinnor är knullhål som vill bli fyllda”.
Män i yrkeslivet; insinuationer, lite för nära fysiskt, “lilla gumman”, “snygg röv”. Män som försöker hindra ens framgång i branschen för att man a) haft sex med dem. b) inte viljat ha sex med dem c) bett dem sluta säga sexistiska saker.
Män på barer och konserter; kukar tryckta mot sig i publikmängd, förföljelser till WC-utrymmen/efter att kvällen är slut. “Men liiite bara, snääälla, ingen behöver få veta något”.

Pojkvänner som pressar en till att suga kuk, surar i veckor om man inte gör det. Som frånhåller sig kontakt riktigt passiv aggressivt om man inte gått med på sexuellt som de vill. Som skyller sitt porrberoende och – bruk på flickvännen för “dom får ju inte dom har rätt till av dig int”. Pojkvänner som tjatar sig till sex, som inte slutar när man säger “aj”, och de män som säger att man skall “säga till om hur man vill ha det eller om det gör ont” men blir sura när man sedan gör det. Pojkvänner som skriker åt en i en stund och förväntar sig sex i nästa. Ex-pojkvänner som stjäl ens sexleksaker och dildon.

Det finns så många historier. Alla har bit för bit orsakat att man inte mer kan lita på män.
Männen, pojkarna, gubbarna DE har orsakat det med att välja trakassera, hota, och annat.

Jämfört med många andra har jag blivit skonad, känns det som, men ändå inte helt. Jag gick i åk 4 eller 5. Det ringde in efter rasten och jag gick uppför trapporna mot ingången. Bakom mig i trapporna gick en kille från klassen över mig. Han var allmänt skränig och jag minns att de flesta var lite rädda för honom. Plötsligt kände jag en hand som for upp som en yxa mellan mina ben och träffade där den skulle samtidigt som han skrek ”Jävla hora med mens!”.

Då jag var 20+ gick jag på massage p.g.a. nackspänningar i samband med ett arbete jag hade i en stad där jag inte bodde. Massören var i 50-års åldern, finlandssvensk, kristen, gift och far till barn i samma ålder som jag. Han ville att jag skulle vara helt utan BH (de flesta brukar öppna den för stunden då man ligger på mage och ryggsidan behandlas). Jag minns att jag nämnde för honom att jag hade grav mensvärk, men inte hade nåt smärtstillande med mig; att massage på ländryggen brukar hjälpa. Han sade att han ska fixa det. Under massagen blundade han, andades häftigt och tog sig an brösten och efter det drog han ner trosorna så långt det gick och masserade alltför närgånget. Samtidigt sade han att det vore bra om jag gick ner lite i vikt så skulle mina former som är fina komma bättre fram. Sen sade han också ifrån att mensvärk är en naturlig sak och inget man ska äta smärtstillande emot. Det är bara att slappna av. Efter behandlingen var jag så chockad (och mensvärken blev värre). Jag kastade upp i diket vid landsvägen och låg kallsvettig i baksätet någon timme innan jag kunde åka vidare.

Då jag var 30+ och kom hem såg jag grannen 70+ från övervåningen ligga framför mig dörr. Han var tydligt berusad, stackaren. Han sluddrade och fick fram att han inte kommer in i sin lägenhet (det var min) för att nyckeln inte funkar. Jag hjälpte honom upp varpå han klämde mig på brösten som tack innan han ragglade upp för trapporna.

Under högstadiet och gymnasiet hade jag tre olika manliga lärare i ett ämne. Som aktiv och välpresterande elev väckte jag deras uppmärksamhet. Min besvikelse var enorm då det visade sig att alla de tre lärarna jag hade under dessa 6 år bemötte mig med sexuella undertoner. Jag var inte alls intresserad av pojkar vid denna tid, mycket annat kändes viktigare i livet då.

Lärare nr. 1 var försiktig och för hans del var det mest blickar och beröring på axlar/händer. Men ändå tydligt att han visade sexuellt intresse. Lärare nr. 2 var också en ”ordentlig man”, gift, religiös etc. Men han klämde ur sig: ”Nu ska jag komma och ta dig bakifrån!” då jag bad om hjälp med en uppgift. Honom ställde jag mot väggen och fick till svar att han aldrig skulle göra något. Nå, det vet jag av skolkompisarna att inte stämde, de hade berättat hur han rörde flickorna på nians klassresa.

Lärare nr. 3 tog kontakt: flirtade, skrev brev, ringde. Och han fick mig sedan i säng flera gånger! Vid ett tillfälle sa han ”Jag har lärt dig allt du vet.” Min jävla lärare, som borde ha tagit sitt vuxenansvar! Jag kokar inombords då jag skriver detta.

I flera år tyckte jag att detta var mitt fel, att jag var för intresserad, inte hade vett att vara kall mot denna typs kontakt. Först mycket senare förstod jag tack vare min pojkvän och en terapeut att ansvaret verkligen inte var mitt!

Lärare nr. 3 fick sedan sparken. Det gläder mig! Men han hade alltså fortsatt med verksamheten sedan jag gick ut skolan och fick sparken i samband med ett annat elevförhållande… Numera arbetar han i ett annat högstadium/gymnasium i Svenskfinland.

Vittnesmålet har tagits bort på skribentens begäran

Spenderade en hel del tid i ett chattrum på nätet som 11-13-åring. Bombaderades varje gång såklart av tiotals ”tjena” ”tja” ”hej gumman” ”hej snygging”, till vilka jag alltid svarade min ålder och att jag bara vill prata på skoj. Åldern hejdade fan inte många av dessa, betydligt äldre, killar/män. De skrev allt de ville göra till mig och allt jag skulle göra till dem, frågade efter storleken på mina bröst, pratade om att träffas, vissa till och med hotade med att söka upp mig via ip-numret och komma och ta det de förtjänade när jag nekade till C6 som det så trendigt kallades då. Slutade fara dit efter det sistnämnda hotfulla meddelandet, var livrädd och sömnlös gud vet hur länge efteråt.

Jag går genom stan till en kompis efter jobbet, och på mörkaste delen av gatan kommer tre stora svartklädda killar emot, ser ut som ett motorcykelgäng. En av dem går med kryckor och de var överlag lite äldre, jag tänker dumdristigt att de därför inte är något att oroa sig över, och jag vill ju aldrig döma nån, så jag fortsätter gå mot dem på samma sida vägen. När de passerar mig vänder de sig mot mig och gör pussljud och andra obehagliga ”suggestive” ljud och kommentarer. Jag gick vidare stel av skräck, och sprang sista biten efter att ha rundat ett hörn. Safe to say att jag nu alltid går med nycklarna mellan fingrarna på kvällen i stan.

Jag är ute på lokala puben med ett gäng kompisar. En av deras vänner, en stor och kraftig kille, ca 10 år äldre än mig skulle jag tro, råkar vara ute och festa på sin polttare. Vi står och pratar med kompisarna och plötsligt får jag en HÅRD smäll på rumpan av någon som står bakom mig. Jag vänder mig om, hjärtat och alla jävla inälvor i halsgropen, och ser killen som är på sin polttare, vinglande och med ögonen i kors. Han säger inget, är så full att det verkar som han inte ens kommer ihåg de senaste sekunderna. Slaget var så hårt att det kändes som att hela jag lyftes från marken. Skinnet på rumpan sved i flera timmar efteråt, ännu nästa dag var det ömt. Men jag sa inget, bara skrattade till småchockat istället. För det var ju mina vänners kompis, och han var ju på sin polttare, det är väl okej att ”ha lite roligt dendär ena gången”?

Är på en krog i en annan stad. Ska typ gå från vessan till baren, genom folktumlet. Tre stycken män är obekvämt i vägen för mig, så jag försöker gå förbi dem. Säger snällt men bestämt ett ”ursäkta” först för att komma genom. De ställer sig alla i vägen för mig som en mur, hasar sig närmare medan de tittar neråt på mig med obehagliga, överlägsna leenden. I won’t have it though, och skuffar dem ur vägen och tränger mig emellan dem för att ta mig vidare. Jag har inget minne av vems händer var var och vems flås och fnys som är i mina öron. Det var bara några sekunder av män överallt som jag inte ville ha, men jag rös av obehag hela kvällen.

Jag var (nykter) vid ett ungdomsgårdliknande ställe med hela gänget kompisar. Vi hade roligt, men jag ville hem tidigare än de andra, så jag gick till bilen och skulle åka iväg. Just när jag skulle börja backa så sliter någon upp dörren och hänger där i den och vägrar släppa eller gå bort. En bekant kille (inte av de närmaste vännerna) kräver att få åka med mig hem för att ”sova” med mig. Jag försöker förklara att jag inte vill, att jag är nykter, trött och vill sova och har föräldrar hemma (som om något annat än ”nej” ens borde behövas), men det tar en god kvart före jag fysiskt lyckas skuffa bort honom så jag får dörren stängd och låst och kan åka iväg. Han skickade till mig och var skamsen och bad om ursäkt dagen efter, och jag valde att godkänna ursäkten för min egen skull. Det var en kille som jag vet att ”aldrig skulle göra något sådant”, NYKTER. Förundras över hur alkoholen får alla gränser att suddas ut och det sätter tanken i ens huvud att man ska HA det man vill ha. Jävligt arg på tankesättet att alkoholen är en förmildrande omständighet, och att allt är okej bara man säger förlåt efteråt.

Jag jobbar som servitör, och vi får ju, som tyvärr förväntas, höra det ena och det andra. Otaliga gånger har män i alla åldrar begärt ens telefonnummer på sitt kvitto (alltid framlagt som en beställning), men en gång sticker ut som något jag minns. Tre män i mina föräldrars ålder kom in till restaurangen, redan fulla, och beställde dricka vid kassan före de satte sig vid sitt bord. Jag frågade den som beställt om han ville ha kvitto, och han sa det sedvanliga ”telefonnummerskämtet”. Det var typ en lördagkväll och jag var stressad och redan så jävla trött på allt sådant skit, så jag sa något i stil med nope och skrynklade ihop kvittot och kastade den i roskisen och gick en bit bort för att fortsätta jobba med annat. Männen flinade till varann på det där ”vad var det där nu då höhö”-sättet, ni vet, och sedan sa en av dem till en annan att ”saiskohan lisämaksusta hymyä” och så skrattade de gott och jag bad en manlig kollega ta deras bord. Jag blev bara sur då, men ju mera jag tänker på just det där, desto mer förnedrande blir det. Think about it. ”Saiskohan lisämaksusta hymyä”. Everything is wrong with that sentence.

Än en gång på en krog, någon tog på mig bakifrån. Såg aldrig vem det var.

Åkte bil någonstans längs Tysklands motorvägar, och stannade på en rastplats. Steg typ ut för att sträcka på benen, och sån en (bokstavligen) smutsig långtradarchaufför i 40-50årsåldern en bit bort. Han hade sin kuk framme, spände ögonen i mig och började runka. Jag blev livrädd, kommer inte ihåg att jag skulle ha sagt något åt mina medpassagerare. Satte mig bara i bilen och så körde vi iväg.

Spelade en keikka med en kompis på en bar i en liten by. En gammal gubbe i mina farföräldrars ålder lär ha stått utanför i en av pauserna och mycket grafiskt demonstrerat med kroppen vad han skulle villa göra med mig.

Kommer inte ihåg hur många gånger jag fejkat det och inte vågat säga till när killen jag ”fooled around with” tagit i för hårt. Allt är bra och underbart tills handen åker in i byxorna. Newsflash: kvinnors underliv KAN VARA KÄNSLIGA. Whatever happened to att börja försiktigt och sedan känna sig fram? Nä, pang på direkt bara som om man försökte ta sig genom till andra sidan. Förstår inte hur man misslyckas så totalt med att tolka så tydligt kroppsspråk. AJ för satan, ser man ut såhär när man njuter?!

Om jag bara kunde räkna de gånger någon kommenterat min kropp, sagt att jag ska le när jag inte vill det, alla gånger jag dragit bort killar som kastat sig över mina flickkompisar, alla gånger jag fått vara rädd efter jobbet för att en kund gett känslan att han kommer att finnas någonstans i närheten när jag slutar.

För att nämna en BRÅKDEL.

Jag har mycket starka (mot)åsikter vad gäller ”alla män”-grejen. Men oavsett hur jag vänder och vrider på det så har jag aldrig blivit trakasserad av något annat än en cisman.

2005 mötte jag en man som utåt sett var snäll och omtänksam. Trots senare upprepade varningssignaler gifte jag mig med honom, eftersom han lyckats få mig emot min familj och fått mig att bryta kontakten med största delen av mina vänner. Innan bröllopet ville han ha barn, vilket jag var tveksam till, men gick med på. Men det betydde inte att jag ville försöka hela tiden, när som helst. Han höll mig vaken och tjatade och gnällde och varje gång jag höll på att somna väckte han mig. Jag upplyste honom om att det var en tortyrmetod som användes på fångar. Det hjälpte inte. Till slut var jag så trött att jag gav med mig…

Vi hoppar flera år fram i tiden. Jag hade sömnsvårigheter. Han skaffade fram sömntabletter (jag fick aldrig svar på varifrån han fick dem) och medan jag sov våldtog han mig. Hände flera gånger. Han tvingade mig också till analsex och oralsex.

Svårt att berätta, då bekanta finns i gruppen. Men eftersom andra vågat göra det, gör jag det också. Och så tänker jag på det att DET INTE ÄR MITT FEL!!

När jag började i högstadiet hade vi en manlig lärare som hade ett rykte om sig att vara för närgången.

Det fick eleverna av kvinnligt kön uppleva, när han kunde krama utan att be om lov, lyfta upp skjortan och rita med tavletusch på magen etc. När han på ett skoldisko började bjuda upp elever till tryckare tyckte vi det blev för mycket.

Vi gick till rektorn som hade ett snack med läraren, men slutsaten var att rektorn senare berättade för oss att ”han bara anser sig vara en snäll farbror som tycker om att klappa på flickorna”. Alltså rektorn. Som godkände detta och tog till inga vidare åtgärder.

Jag var 14 år. På en hemmafest hos en kille. Vi var inte många människor, kanske 10 stycken. När alla andra gått och lagt sig och jag trodde att jag var ensam vaken, så kom killen i vars hem vi var ut från duschen med bara en handduk omkring sig. Han visste att jag var den sista som var vaken. Jag kände knappt honom. Men ändå drog han i min arm för att tvinga mig att känna på hans stånd igenom handduken. Han sa att det är för mig. Jag ryggade tillbaka och sa att det inte var okej eller något i den stilen. Han drog mig in i badrummet och blev arg på mig eftersom jag inte ville. Han skällde ut mig och sa att han tänker slänga ut mig ur lägenheten om jag inte har sex med honom och att ingen annan vill ha mig. Eftersom klockan var fem på morgonen och jag bodde många kilometer långt borta på ungdomshem kunde jag inte fara dit, jag var rädd för att bli bestraffad. Han pressade och hotade mig psykiskt ända tills jag inte mera orkade sträva imot. Jag kommer ihåg att jag många gånger försökte avlägsna mig från badrummet utan att lyckas. Till slut var jag helt tyst, och lät honom göra sin grej. Jag sa ingenting. Jag klädde aldrig av mig, men det gjorde han samtidig som min själ slets i tusen bitar inombords. Jag var bara ett barn. Efteråt gick jag och la mig i hans föräldrars säng för att äntligen få sova. Under natten vaknade jag till det att han tryckte sig in i mig. Igen vågade jag inte sträva imot. Han hade all makt över mig och jag kände mig äckligast på hela jorden. Det enda jag ville var att bara fara hem. Så jag stack före han hann vakna. Efter det så var min förhållning till sex aldrig den samma igen. Jag blev våldtagen. Och jag spydde av skam efteråt.

Men jag tänker aldrig mera tiga, för vår flickors skull. Och jag tänker aldrig mera skämmas.

Jag var 14 år och på väg hem från skolan på cykel, klockan var väl kring 14-15. Jag cyklade på en sandväg där det just då inte var nån annan än jag inom synhåll. En medelålders man stannar mej och frågar mej om vägen. Jag börjar förklara på dålig finska, mån om att vara till hjälp, jag gestikulerar och gör mitt bästa för att han ska förstå exakt hur han ska gå. Jag står nära honom med min cykel. Plötsligt, medan jag förklarar, tittar jag aningen neråt, och står han inte där och blottar sej, en halv meter från mej, medan han frågar om vägen? Satan. Jag låtsas inte se det jag sett. Vilket jag inte ännu idag fattar att jag klarade av. Jag blev ju helt sjukt chockad, men jag minns att jag tittade på honom och avslutade snabbt med typ ”ja sitten varmaan löydät perille” och sen kastar jag mej på min cykel för att komma så långt bort från honom som möjligt. Känner genast att jag måste titta bakåt för att se vad han gör – det tar ju några tramp på cykeln innan man får upp farten. Och ja, när jag kastar en blick bakåt – är han inte just på väg att ta tag i min pakethållare???!!! Han är liksom 20 cm från att få tag i cykeln. Jag reagerar instinktivt, kastar mej blixtsnabbt från cykeln så att cykeln ramlar över honom och sen springer jag som fan. Tittar bakåt och noterar att han haltar. HA!!! Så jävla tacksam mot mej själv som liten 14-åring för att jag fixade det. Men fy fan vad det var skrämmande. Mitt på ljusan dag, i en tätort, på en sandväg. Är efter den dagen på min vakt när jag är ute – händelsen går inte att utsudda. Inte så att jag är rädd hela tiden, men så att jag hela tiden är medveten om min omgivning.