I gymnasiet sällskapade jag med en av mina klasskompisar. Han var min första pojkvän. Jag hade otroligt lågt självförtroende, tror inte att någon människa tidigare visat något intresse för mig i ett romantiskt avseende så jag blev väldigt smickrad av all uppmärksamhet som jag fick av honom. Det var ett otroligt destruktivt förhållande och jag skulle aldrig i livet gå med på sådant i nuläget, men som sagt var jag jättenaiv och uppskattade mig själv ungefär lika mycket som en hög sopor. Han var stor, närmare två meter lång och ganska stark.
Våren då jag var 17 var ganska svår. En av mina vänner dog, jag råkade ut för en olycka och bröt armen. Jag var ledsen och deprimerad, min pojkvän visade ganska lite medlidande. Han hade alltid haft en mycket stark sexlust och ansåg att han hade rätt till sex när han ville för vi var ju i ett förhållande. Många gånger gick jag med på att ligga bara för att han skulle sluta pressa mig, det var liksom lättare att bara gå med på det än att respektera min egen kropp och vilja.
En fredagseftermiddag efter skolan hängde vi hemma hos mig. Vi hade inte haft sex på flera veckor eftersom jag varit så ledsen och dessutom kändes det jobbigt med gips och allt. Han var besviken, missnöjd, arg. Han ville verkligen ha sex, han behövde det, jag hade inte uppfyllt min del av avtalet. Jag grät, ville inte. Jag försökte hävda att mina föräldrar snart skulle komma hem och att min syster var redan hemma, ville inte att hon skulle höra.
Han pressade och pressade mig, tjatade på. Jag uttryckte aldrig något samtycke men han började ta av sig byxorna och sade att det skulle vara snabbt över eftersom han inte hade haft sex på länge. Jag låg alldeles stilla, tårarna rann då jag insåg att jag inte skulle komma undan situationen. När han var klar gick han hem och stängde av sin telefon över helgen. Jag kände mig fullständigt värdelös. Jag insåg först för några år sedan att det han gjorde var brottsligt.
Vi gjorde slut i något skede och jag började sällskapa med en annan person, men han fortsatte utöva våld, psykiskt och sexuellt. Han betedde sig vidrigt mot både mig och min nya partner. Jag blir illamående när jag tänker på alla saker som han sagt och gjort.
Jag har inte sett honom på typ tio år och hoppas att jag aldrig träffar honom mer. Det psykiska våldet har lämnat djupa spår och resulterade i en hel del destruktivt och sjukt beteende medan jag var typ 19-25. Jag är så bitter på honom och så besviken på mig själv.