Var nitton år. Blev erbjuden av en bekant som är 20 år äldre än jag, om att vara med i ett projekt han satt ihop. Var med på prov, det var kul, gick med.
Vi träffades med gruppen i min bekantas villa, och de bjöd med mig på restaurang och barer hela tiden. Kändes ju lite coolt. En medlem bjöd alltid och gav mig komplimanger för min talang och mitt utseende. En av mina närstående hade nyligen begått självmord och jag var ett tacksamt mål för hans ”omsorger”. En kväll efter vi jobbat så utnyttjade kollegan mig sexuellt. Under tiden var min bekanta i våningen under och ”sov”. Sedan började kollegan stalka mig, med sms och telefonsamtal. Jag ville inte inleda ett förhållande för jag förstod att det var dåligt. Men jag orkade inte kämpa emot. Jag visste att jag inte skulle klara av att vara i samma rum som honom, och det innebar att om jag sa nej så skulle det bli konflikt inom projektet. Det var också en liten ort, så jag visste att jag aldrig skulle kunna undgå honom. Vi hade ett förhållande i ett år där han utnyttjade mig känslomässigt och sexuellt. Under hela tiden fick jag kommentarer från min bekanta om att ”jag förstår inte hur (kollegan) kan få alla snygga tjejer”. Tro fan det.
Efter att ha fått hjälp från familjen lyckades jag ta mig ur förhållandet, slutade jobba med projektet och flyttade till Sverige.
Anmälde honom för trakasserier, men när polisen sa att det troligen skulle bli förlikning drog jag tillbaka anmälan. Orkade inte.
När jag varit hemma har jag vid ett par tillfällen fått kommentarer som ”har du varit tillsammans med honom? Hur fan kunna du göra det?” Varje gång jag är hemma tänker jag att alla vet att jag ”lät honom utnyttja mig”. Kommer aldrig flytta hem.
Nu vet jag att han har en ny tjej, och har blivit en av alla de som vet hur han är men som inte gör något. skuldbeläggandet fortsätter.