Vittnesmål nummer 141

Så många män som tagit sig rätten till min kropp. Som tagit vad de velat ha utan att fråga eller ens fundera på hur det känns för mig. Som bara tar och tar tills det inte finns något kvar. Är det konstigt att man börjar hata tillslut? Jag är inget offer, och kommer aldrig att berätta mina historier ur en offerposition. Jag är kvinna i ett samhälle där män lär sig att det är ok att behandla kvinnor på det här viset, men jag tänker inte gå med på det längre. Det får vara nog nu.

Jag har arbetat i en mansdominerad bransch i snart tio år. I början sa jag aldrig ifrån, skrattade med och anpassade mig till jargongen. En hand på rumpan där, en kommentar om min kropp där. En gång började jag få samtal och sms på nätterna av en man som sa sig arbeta på samma byggarbetsplats som mig (en man av ca 70 andra så jag hade ingen aning om vem det var), och han tyckte jag var så vacker och han ansåg att jag skulle vara perfekt flickvän åt hans son. Samtalen blev så intensiva så jag hotade med polis tillslut och tog upp det med arbetsledaren, som i sin tur gjorde allt för att ta reda på vem det var. Det framkom aldrig, men när mannen blev varse om att jag ”skvallrat” upphörde samtalen. Jag vet ännu inte i denna dag vem det är.

Jag var hemma hos en kund för att utföra ett arbete. Historien upprepar sig och han börjar ringa och smsa utanför arbetstid. Vill bjuda mig på middag, ta ut mig på krog. En dag var han full när jag var där och sa att jag säkert är bra på att suga kuk och att han älskar att se på mig när jag arbetar. Han har fru och barn. En dag hittade jag en bukett rosor i bilen när jag skulle hem. Vägrade åka dit fler gånger.

På varje ny arbetsplats ska vi fylla i papper med uppgifter som rör arbetsskydd. Jag sitter på kaffepaus och ska fylla i uppgifterna tillsammans med arbetsledaren när en annan man högt och tydligt börjar säga (på finska) ”och så vill vi veta om du är singel, och när du knullade sist”. Då sa jag han skulle hålla käften för jag tar ingen sådan skit.

Och så alla dessa fester man varit på. För att nämna några, ganska nya exempel:

Somnade på soffan hemma hos mig, hade en kjol på mig med bara trosor under. Vaknar till av att killen som sitter närmast mig håller på att sätta in två fingrar i mig, medan ett helt gäng sitter runt omkring som om inget skulle ha hänt. Jag sparkade bort hans hand och gick och la mig i sängen och var så jädra arg.

En annan gång vaknar jag upp när en ”kompis” ligger ovanpå mig och håller på att tränga in i mig. Jag är helt förlamad och omtöcknad, fattar inte vad som händer till en början. Så lägger han handen över min mun och säger att han älskar mig. Att allt är okej och att han alltid älskat mig. Jag blundar och låter det passera. När han är klar drar han upp byxorna och går sin väg, och jag ligger där med skammen som inte egentligen borde vara min.

Efteråt får jag samtal från folk som undrar om de får komma och knulla mot en låda öl eller cigaretter. Som om jag vore ett luder man kan köpa för sprit och cigg.

Men det slutar här. Hit men inte längre.

Vittnesmål nummer 142

Var nitton år. Blev erbjuden av en bekant som är 20 år äldre än jag, om att vara med i ett projekt han satt ihop. Var med på prov, det var kul, gick med.

Vi träffades med gruppen i min bekantas villa, och de bjöd med mig på restaurang och barer hela tiden. Kändes ju lite coolt. En medlem bjöd alltid och gav mig komplimanger för min talang och mitt utseende. En av mina närstående hade nyligen begått självmord och jag var ett tacksamt mål för hans ”omsorger”. En kväll efter vi jobbat så utnyttjade kollegan mig sexuellt. Under tiden var min bekanta i våningen under och ”sov”. Sedan började kollegan stalka mig, med sms och telefonsamtal. Jag ville inte inleda ett förhållande för jag förstod att det var dåligt. Men jag orkade inte kämpa emot. Jag visste att jag inte skulle klara av att vara i samma rum som honom, och det innebar att om jag sa nej så skulle det bli konflikt inom projektet. Det var också en liten ort, så jag visste att jag aldrig skulle kunna undgå honom. Vi hade ett förhållande i ett år där han utnyttjade mig känslomässigt och sexuellt. Under hela tiden fick jag kommentarer från min bekanta om att ”jag förstår inte hur (kollegan) kan få alla snygga tjejer”. Tro fan det.

Efter att ha fått hjälp från familjen lyckades jag ta mig ur förhållandet, slutade jobba med projektet och flyttade till Sverige.

Anmälde honom för trakasserier, men när polisen sa att det troligen skulle bli förlikning drog jag tillbaka anmälan. Orkade inte.

När jag varit hemma har jag vid ett par tillfällen fått kommentarer som ”har du varit tillsammans med honom? Hur fan kunna du göra det?” Varje gång jag är hemma tänker jag att alla vet att jag ”lät honom utnyttja mig”. Kommer aldrig flytta hem.

Nu vet jag att han har en ny tjej, och har blivit en av alla de som vet hur han är men som inte gör något. skuldbeläggandet fortsätter.

Vittnesmål nummer 144

Jag är 11 år och står i kö inne på en bensinstation och ska köpa något att äta. En man på åtminstone 65+ går förbi mig och tar mig på röven. Jag blir så chokad att jag fryser till. Ingen vuxen ingriper, trots att det är mycket folk runt omkring vid tidpunkten.

Jag är 18 år och ska åka hem med buss en fredagskväll efter ett sommarevenemang. Bussen är full och jag måste sitta i famnen på en kille, vi känner varandra bra och umgås ofta i samma gäng. Under hela bussresan hemåt smeker han mina lår och när vi äntligen är framme i vår gemensamma hemstad viskar han i mitt öra ”var ska du sova inatt?”. ”Hemma” svarar jag bestämt och springer ut ur bussen.

Jag är 22 år och jobbar i ett café under sommaren. En manlig kund tycker att han är svinkul då han högt och ljudligt säger ”fråga du om ja vill ha fitto?” till mig då jag precis frågat honom vänligt om han vill ha kvitto. Jag blir helt ställd och vet knappt vad jag ska svara. Tror att jag svarar något i stil med ”nej det frågade jag inte”. Inga övriga kunder reagerar på vad mannen sa, trots att ingen kunde undgå att höra honom.

Vittnesmål nummer 145

Det jag varit med om är mycket trakasserande på grund av min bakgrund. män har på något vis fått för sej att jag får bli behandlad på det sättet som passar dem.

När det gäller olika sysslor på en arbetsplats, har jag blivit tillsagd av en kollega att du är ju kvinna och gillar att städa så du får sopa och städa.

När det kommit till tyngre jobb sägs det att jag är en man bara utklädd till kvinna.

Jag blir erbjuden att röra vid den, men eftersom jag vägrat blir jag kallad pojke resten av dagen.

Vid tal om maskerad har jag fått höra av samma person att jag behöver inte klä ut mej -du är ju redan utklädd.

Personen har också ”hotat” att erbjuda min fru sitt manliga kön och påpekat att det vill hon nog hellre ha.

Jag har fått meddelande med erbjudanden av män att de gärna kommer och har sex med oss eftersom lesbiska klarar sej inte utan en man i sexet. Väldigt äckligt och noggrant uttalande att de kan ta oss en och en eller trekant eller ta med en vän och vara i samma säng så vi kan vara tillsammans under tiden.

På grund av min bakgrund tror många att jag är väldigt öppen att ge dem olika tjänster sexuellt. Jag vill inte, jag är gift och tillsammans med den enda människa jag vill ha. Då tar de upp bibeln i samtalet och jag får höra hur onaturlig och fel jag är.

Det finns de som vill att jag visar min bröst för det är väl ingen skillnad för mej nu än vad det var förut att gå med överkroppen bar. De förstår inte att det har blivit annorlunda och för mej känns det privat och inte som förut.

En man skickar åt mej hela tiden och skriver du är söt, du är vacker och en massa annat. Jag försöker säga jag är inte intresserad, jag är gift.

Men sedan på krogen när jag stod och pratade med en manlig kompis dök han upp och påpekade åt alla jag bara pratade med: ”tro inte på henne hon e falsk hon är inte vad du tror”.

Jag lägger stop här, jag skulle kunna skriva hur långt inlägg som helst.

Vittnesmål nummer 146

Det var i högstadiet, jag gick i korridoren när en elev passerar mig för att sen svänga om och trycka mig mot väggen. Han tvingar ner sin hand mellan mina ben, jag knäar honom i självförsvar. Senare den dagen blir jag inkallad till lärarrummet där jag är tvungen att be honom om ursäkt. Han behövde inte be mig för han skojade ju bara med mig men jag hade tydligen gjort så han fick ont.

Har fått utstå flera ofredande speciellt på krogen. Ett nej betyder tydligen inte ett nej där.

Vittnesmål nummer 147

Kom till hissarna med morgongröten i högsta hugg på jobbet, inte länge sen. Tog ett lite okontrollerat skutt in i hissen för att inte missa den, med risk för att tappa både gröt och nycklar! En man som jag dagligen ser i kontorsbyggnaden stod därinne och sa ”Oouuff fan, nu landade du ju äntligen nästan i mina armar hördu. Men nästa gång, vill ju gärna ha dig sittande i min famn”

What the… Hela tiden, olika former, lika äckligt och ovälkommet. Det kommer en dag då jag inte kan hålla mig mera mot de här typerna, och den närmar sig pga dagens läsning här i gruppen.

Vittnesmål nummer 148

Det var en gång en paneldebatt med en presidentkandidat, en professor och en ung politiskt engagerad tjej. Den finlandssvenska manliga politikern, som var moderator för panelen, kommenterade vitsigt tjejens inlägg (om vikten av att skapa förutsättningar för att kunna leva på landsbygden i nordliga delen av Finland) med att säga att lösningen vore om den unga blonda tjejen flyttar norrut så skulle urbaniseringen stävjas och befolkningsantalet öka. Detta tyckte han var lämpligt inför en publik på 100 personer.

Vittnesmål nummer 149

Liksom de flesta av er har jag många pissiga erfarenheter av män som tror att de har rättigheter som jag saknar. Ur den sämre ändan har ändå en chef som jag hade för många år sen varit. Han brukade uppmuntra sina kvinnliga anställda att bära kjol på jobbet. Då kunde han se till att befinna sig under någon del av gallerloftet som skiljde åt våningarna på arbetsplatsen för att ha trevlig utsikt ovanför sig.

Han brukade också be nya kvinnliga anställda från annan ort komma med på en runda i näromgivningen. Då jag gjorde misstaget att följa med ville han gärna visa de närliggande bergen, och körde upp till stadens utsiktsplats. Där bredde han ut en filt på marken, inbjöd till att sätta sig på den, och då han snackat trevligheter en stund inbillade han sig att man ville lägga sig intill honom en stund och ha det skönt ihop. Då jag chockat vägrade vädjade han med argumentet att hans fru har så litet intresse i sängkammaren, och han känner sig så ensam. Överraskande.

Samma år som detta inträffade fick han av en oerhört populär internationell tidning en ärofull utmärkelse pga sina insatser inom naturskydd.

Vittnesmål nummer 150

Jag jobbar som journalist och han hade hört mig i radio. Han började skriva brev, sådana som kom per post. Jag var hora och fitta förstås. Han skrev att när jag minst anar det dyker han upp med en paketbil och nappar mig efter ett kvällsskift, sedan våldtar han mig i bilen tills det bara är en blodig trasa kvar. Ibland skulle han stanna bilen på gatan och bjuda in fler män att delta i festen. Han antydde att han fått veta var jag bor och tycker att det är roligt att iaktta mig i min vardag. Inte sällan innehöll breven bajs. Det blev många, en hel mapp full med brev. Jag var skräckslagen, inte minst eftersom jag har en liten dotter.